Ute i trapphuset precis på min våning så klart, så bilar de i väggen, en vattenläcka är upptäckt, sånt jävla liv, men nu sitter kåporna på plats, maken handlade kåporna igår. Öppnade ytterdörren och möttes av dimman i Lützen, snart har de nog borrat sig in i mitt arbetsrum.
En arbetare dök upp i dimman med andningsmask och kåporna på, han pekade mot trappan och så ryckte vi upp axlarna i den där hopplösa gesten ”vad att göra, det är hopplöst, kört”.
Är det inte märkligt att det alltid är högst upp det ska borras och bökas? Känner mig förföljd och borde få betalt för att stå ut, stå ut, nej det gör jag inte längre.
Men som vanligt i livet händer det alltid saker där jag inte har något val, spelar väl ingen roll hur jag mår eller vad jag gör, bara att finna sig i livet. På med kåporna, ta en Valium, flytta för gott in i skogen.
Inte är jag deppig, mer förbannad över att de som husägaren hyrt in att göra ett jobb, med våra rör, tydligen inte har gjort det som de ska.
Men varför känner jag så starkt att det är så här det är nu för tiden?
Så mycket är hafsjobb, här på ön verkar kommun mest misslyckas med vägarbeten. En efterlängtad rondell hann de inte mer än inviga förrän de fick stänga av den på obestämd tid, jag vet inte vad som blev fel. Men antar att de inte skyddat våra skattepengar i kontraktet med rondellbyggarna, så vi får nog stå för kalaset för att de ska göra rätt, göra det de är betalda för.
Äntligen tystnad och kåporna åker av mina av trycket ömma lite svettiga öron.
Första gången i mitt liv jag har borstat tänderna och duschat med kåpor på, jag som skulle tvätta håret, men det blev det inget av med. Ska passa på att äta lite lunch nu i tystnaden.
Trött så trött …
Livsglimtar 
Men… så trist. Och jo, jag tror du har rätt. Det ska sparas pengar så man handlar inte på kvalitet och i slutänden blir det mycket dyrare än man trott från början. Dumheter är vad det är!