Första dagen efter makens julledighet, jag tänker mig den totala tystnaden och att bara vara ensam. Ensam är jag, men nu borrar idioterna igen i huset och jag känner att jag inte tål detta oljud längre. Verkar inte vara någon som bilar tack o lov för då tror jag att jag gråter.
Igår när vi kom hem från landet så rann det vatten från det uppborrade hålet längst ner i trapphuset. Som jag förstod det skulle det vara klart med borrandet och nu skulle de sätta in nya rör. Ingen har ännu hört av sig om vår sönderborrade vägg i arbetsrummet. Ska de hålla på så här får jag nog åka tillbaka till landet, mitt psyke orkar inte mer jävla oljud.
Det var verkligen inte detta jag hade tänk skriva om, men det är som förgjort att få vara i lugn och ro här hemma. Ibland undrar jag om de har förstört mitt psyke för alltid med bilande, borrande, de blir ju aldrig klara.
Jag får återkomma en dag när jag kan tänka …
Lika bra att sticka hemifrån, en promenad.
Livsglimtar 
Men vad är det som pågår i ert hus? Det verkar ju dra ut något så in i bomben med renoveringen (eller vad det nu är det gör)!
Hoppas du får lite lugn och ro snart!
Skulle nog deponera hyran och sedan kräva ersättning/hyresreducering för nu börjar det allt likna en dålig fars… Hantverkartalangen verkar det inte heller vara så mycket med då de verkar borra hejsan hoppsan. Skulle ringa ansvarige varje dag och trötta ut vederbörande. Nu vet jag att du inte orkar, men har du ingen annan som kan bli snigel på ögat på dem??
De har satt in ett nytt stolpskott i telefonen som inte fattar ett dugg, förmodligen för att inga samtal ska kopplas vidare.
Jobbigt att höra sånt oljud hela dagarna!