Varmkorv med vaniljbulle

Ibland får man längre näsa än vanligt, igår åkte vi ner till Ica för att handla lite. Jag blev så fruktansvärt sugen på varmkorv och bröd och tänkte ”Tja, varför inte, kan ju ta ett korvbröd med fibrer i då jag inte gärna äter vitt bröd”. Maken står och fingrar på ett paket vars korvbröd kallas Brioche, jag tänker att det är det där luftiga frukostbrödet man ofta äter utomlands och bestämmer mig för att köpa det. Testa.

När så korven med maxad kötthalt sjudit klart i kastrullen öppnar jag korvbrödet och tycker mig ana en vaniljdoft. I me körven, senap och ketchup på och ner i korvbrödet, efter första tuggan vet jag inte om jag ska spotta ut eller svälja. Varm korv med vaniljbulle, jag kan konstatera att det inte är någon höjdare. Det blev till att äta upp korven utan bröd, jag läser reklamen på brödpåsen ”Inget vanligt korvbröd, Bistro är det lyxiga korvbrödet för dig med höga krav. Fyll det med korv, hummer” …

Fria fantasier kallas det, vem vill stoppa ner hummer i vaniljbulle? Inte ett ord om vaniljsmaken och långt ner stod ordet glukossirap. Nää, sött vaniljsmakande korvbröd går verkligen bort.

Tog ett till kaffet idag med lite smör och osötad aprikosmarmelad, ingen höjdare till kaffet heller, resten får nog maken eller fåglarna äta upp.

Har ni ofta tänkt att mat, kaffebröd osv inte smakar lika gott som förr? Jag undrar varför, ett vet jag, smaklökarna försämras med åren, det är ett faktum. Så tråkigt när man känner sig sugen på något och sen smakar det inte som jag har tänkt mig.

Fick mig att tänka på min syster, döende i cancer. Hon ringer mig från sjukhuset och undrar om jag kan göra svampstuvning åt henne, hon längtar så efter det. Jag blir så överlycklig över att hon vill äta något och att hon bad mig, hennes matlust var liten och kroppen avmagrad. Så jag tar fram egenplockad svamp och gör en stuvning med bara grädde, tänker att hennes kropp behöver varje uns av fett. Vi åker dit och syrran väntar otåligt och jag rusar ut i köket och värmer en  liten skål i mikron, tillbaka till hennes rum och ger henne stuvningen och en sked.

En tugga tog hon, blundande sen var hon helt slut och orkade inte mer. Men ”det var så gott, sa hon” och jag blir ännu väldigt rörd över den händelsen, lite som mamman i utvandrarna, jag kommer inte på namnet, hon med Astrakanäpplet. Syrran och jag, uppvuxna med svampplockning, så självklart att hon önskade sig något med svamp, om hon nu önskade sig något ätbart överhuvudtaget.

Igår kom mina vintergummistövlar från Tretorn, sköna men väldigt tunga, vilket jag inte hade en tanke på.  Måste nog ut i det grå och provtrampa … ta en tur innan mörkret tar oss.

Igår fick vi meddelande att vårt vatten var ok att dricka, skönt att bara ha tillgång igen, tänker på länder med livsfarligt vatten, inget tal om rening där inte, om det ens finns vatten.