Ny lust att komma igen

Igår trampade jag in i huset som även var mitt tidigare arbete, hade beställt ett möte med en sjukgymnast angående det nedslående ämnet (för mig) rullator. Vi samtalade i ett rum och jag beskrev mina besvär och tankar om att komma i normal fysisk form. Utanför rummet fanns en helt ny maskinpark och jag som älskar träningsmaskiner kände suget och tro sjutton att jag gick hem med en träningstid på en minneslapp i fickan. Rullator finns när helst jag önskar, kändes som om jag fick anstånd med avrättningen. Ingen ostkrok hängande över rullatorn från min sida på ett bra tag, hoppas jag. Bussen går från mitt hem direkt till träningen, så jag tänker ge mig sjutton på att komma igång, långsamt med sjukgymnastens hjälp.

Jag känner mig ibland så velig att jag nästan inte orkar med mig själv, samtidigt som jag är en av de mest bestämda jag känner, när jag kommer till skott. De här dubbla sidorna av sig själv är inte lätta att dras med alla gånger. På vägen hem genom sjukhuset igår kunde jag inte låta bli att titta in på gamla jobbet, ett välkänt ansikte öppnade dörren, fast hon och jag dock inte har jobbat tillsammans. En av mina tidigare jobbarkompisar var kvar och det var roligt, hon stod i köket och vände sig om och jublar mitt namn och jag lika jublande glad hennes, vi har samma namn så det lät ju för lustigt. De andra som jag inte kände tittade förundrat på översvallet av känslor och skrattade.

Sen blev det massor av prat om vem, var, hur, när, varför … ni vet hur det är när man möter någon från förr. Så det blir kaffe där någon gång efter träningen, ska bli så roligt att få in lite liv i mina rätt ödsliga dagar. Fast jag samtidigt känner ett behov av att skriva att jag trivs ensam i tystnaden också. Dagarna har en förmåga att rinna iväg alldeles otroligt snabbt med mig läsande, stickande och allt skrivande och läsande på nätet.

Idag ska jag packa för en helg på landet, känns skönt att komma dit några dygn. Nästa helg ska jag ha två av barnbarnen med mig dit, det ska verkligen bli roligt. För fyraåringen är det första gången hon sover borta två nätter, så vi tar med oss nioåringen som lekkompis och skavfötterskompis in i drömmen.