Ikväll lever vi skilda åt, handboll på tv och maken sitter/ligger i sovrummet och tittar på finalen. Jag som proppades snuskigt full med handboll under alla år maken spelade och tränade intensivt, speciellt när de låg i högsta serien. Att sen sonen hamnade i handbollsmålet med pappa som tränare var inget jag njöt av …
Ibland blir det bara nog när ens intresse blev tvås och jag var galet less på blöta illaluktande träningskläder att tvätta, förstörda helger pga matcher och vardagskvällar på grund av träning, matsäckar hit och dit, oro för skadade kroppar och ensamt för mig och dottern.
Idrott är inte allas intresse, men det kan man tro när man ser på tv vissa dagar, kvällar. Det är till att bre ut sig och förlåt mig, men det här att flickor, kvinnor ska göra som män, ha samma rätt att bryta sig sönder och samman, slåss på plan, vinna, vinna. Bland det tråkigaste efter manlig sport är kvinnlig, så för mig blir ju sportnyheterna inte bättre av att jag nu även tvingas se alla dessa kvinnor snora … skidåkning, tack o lov har de inget skägg att ha snoret i som män. Svettiga och rödmosiga spelare, minns att en del tjejer blev kåta på svettiga män. Nää fy för den lede, den svetten fick han duscha av sig.
Nog är det med säkerhet det värsta man kan säga att ”sport är dödens”. Men klart att jag har sett och ser matcher, inte bra för blodtrycket och surt sa räven om de förlorar. Svårt att komma undan här hemma.
Idrott är bra för ungar som växer, håller dem i bästa fall ifrån sprit och annat skit, men sen växer de upp och fyller media och tv med ett jäkla sparkande, springande för att inte tala om alla floskler från journalister. Har ni någonstans hört så många oftast män som är så kåta på att höra sina egna röster. Så mycket skit det talas i sportnyheter.
Jaha, nu har jag skitit i det blå idrottsskåpet.
Livsglimtar 
🙂 Konstaterat att alla kan bli journalister numera om man skall gå efter hur de går tillväga. De sticker fram mikrofonen och frågar – Hur känns det?? och sedan hoppas på att intervjuoffret skall göra jobbet åt dem… Gäller även utanför sportens värld. Eller – Ta oss igenom loppet/matchen en gång till. Inga djuplodade intervjuer numera.
Sedan att allt skall vara så in-tre-ssant och låt-a dra-ma-tis-kt. I morse på radion så hade de en reporter på plats i Älmhult. Studion frågade X Kan du beskriva stämningen där du är nu i Älmhult?? X svarade – Jag sitter här på bibliotekets café och ser många människor som strömmar in från centralstationen… Där stängde jag av.
Men för att återgå till din sportaversion, jag förstår dig, fullt och fast. Speciellt som du varit Handbolls-änka.
Håller med allt du har skrivit om, de där otroligt usla frågorna hur det känns efter vinst eller förlust? Journalister måtte tro att vi som lyssnar är lika korkade som de är 🙂
Undrar så varför det inte räcker att se en match samtidigt som truten går oavbrutet på sportreportern. Vad finns det då att fråga om?
Alla år våra barn var små satt jag här med ungarna, vad ska man med barn med ett sportfån till man att göra? Tänker på de som har haft den goda smaken att välja rätt sport som ekonomiskt var lönsam, så idrottaren kunde ha det som ett jobb. Men här var det en karriär på dagtid och resten av ledig tid var det handboll.
Men precis så är det ju. Är så glad att maken inte är idrottsintresserad så det blir mer av annan vara på tv för oss.
Vilken lycka, här sitter jag ensam hela dagarna och sen sitter han i sovrummet och glor på ”allt som rullar” som jag brukar säga, bollar, bilar, puckar, skidor, bara de rör på sig och kallas sport, så sitter han där och jag här i vardagsrummet. Sitter han i soffan så jobbar han mest med datan. Men jag glor i paddan och ett halvt öga på burken, så jag är inte roligare jag heller. Klart vi umgås, men sporten drar.
Den där jävla sporten 😁
Jag som har varit väldigt sportintresserad ser mindre och mindre sånt på tv. Tittade inte alls på handbollen exvis. Blir nog en del koll på vinter os dock
Att titta på OS kan ju vara spännande men att glo varje kväll är väl bara för mycket. 🙂