Vi firar 40-årig bröllopsdag med barn och barnbarn.

Så är soffan vår igen, så nöjda med eftermiddagen och middagen. Lekarna/tävlingarna var så roliga, vi skrattade alla, tjöt rent av, när syster och bror med varsin ballong knyten vid ankeln skulle klampa sönder motståndarens ballong. Det var förbaskat bra kvalité på ballongerna, de kämpade och fuskade. Nioåriga T och fyraåriga E slet verkligen, de var för lätta för att smälla ballongerna i första taget.

Ungarna, de större gjorde samma tävlingar som de vuxna och kul var det. Vad ska vi tävla nu, undrade ungarna direkt och jag sa ”att äta kolasnören utan att använda händerna”. Till stora lyckan vann 3-åringen, kolasnören körde vi alla vuxna, svårt att käka och skratta samtidigt, jag tror jag delade andra plats med min svärson, verkar vara en gren för mig. Roligast att titta på var när alla vuxna satt med en kaka i pannan som de med alla tänkbara grimaser skulle förpassa ner i munnen utan att hjälpa till med händerna. 🙂

Laxbuffén var omtyckt och ostar med kex slank också ner utan prut, elva själar trängdes runt bordet. Ljudnivå, skratt och prat, ungar i barnstolar sitter där de sitter, andra med spring i benen leker vidare och vi vuxna berättar hur vi mötte våra respektive.

Svärsonen som satt lägligt till fick bli kvällens barista, vid hemgång godispåsar till de större barnen och fruktremmar till de små. Runt halsarna hängde medaljer som sig bör efter tävling, i nävarna små pokaler.
Ett klart bra kalas hos far och morföräldrarna och inte fick treåringen bada karbad denna gång, men farfar lovade honom bad vid nästa påhälsning.