Igår skulle vi göra oss till med friterad fisk i tacoskal med grönsaker och en hemtrampad sås. Snopna såg vi blivande friteringen lämna fiskbitarna och segla upp till ytan. Vi dividerade vad som gått fel och jag undrade om inte smeten skulle vila innan, men det stod inte ett dugg om det i receptet. Men vi åt och tog friteringen som flöt omkring och liksom la den ovanpå allt för att få friteringskänslans knastrande när vi bet i maten.
Så nu blir det hårda bandage igen matmässigt, ikväll blir det fisksallad av fiskresten och måndag morgon dras matintaget in igen. 🙂 Fläckvis om jag känner mig rätt.
Jag läste i en blogg om minnen av mormor och kom ju självklart in på egna bilder, minnen av min mormor. Jag bodde hos henne mitt första år och längtade ständigt efter henne, som äldre tog jag bussen till stan för att bli mött av henne vid hållplatsen först, sen längre ner på en gata närmare tunnelbanenedgången och slutligen åkte jag hela vägen själv. Vi höll kontakten hela hennes liv, hon hämtades av maken och sov över hos mig och vår lilla dotter när maken var bortrest. Varje dag pratade vi i telefonen, ibland/ofta kändes det som om hon var min riktiga mamma.
Jag hade känt in och sagt till min mamma att någon kommer gå i samma veva som hon skulle fylla 50 år, aldrig kunde jag drömma om att det var min mormor som skulle dö, fast jag kände och visste att den som skulle gå var starkt känslomässigt bunden till familjen. Jag har ofta tänkt på denna ”kunskap” som jag tog emot, men inte hela vägen, hur kunde jag mentalt lura mig själv så? Att jag aldrig ville inse att det var mormor som skulle gå. Men det är så vi människor skyddar oss från allt för psykiskt tunga och smärtsamma saker, genom blockering av minnet.
Min mormor hamnade på sjukhuset veckorna innan mamma fyllde 50 år och vi donade hemma för att få en trevlig fest. Tidigt undrade mormor hur långt det var kvar till mammas 50 års dag?
När alla gästerna rasade in med sång och blommor ringde sjukhuset och bad anhöriga att komma in till mormor. Jag blev ensam kvar hemma, tog emot strömmen av gäster, mammas vänner och arbetskamrater. Totalt ockuperad av allt serverande, diskande och meddelande om att mormor låg inför döden på sjukhuset, därför var inte mamma hemma.
I den där insikten om vad som komma skulle, hade jag också fått till mig och sagt till mamma att en man skulle komma emot mig på festen och meddela att mormor var död. Min älskade morbror kom först in i hallen tittade mig i ögonen med en blick som inte gick att misstolka. Mormor var död.
Vet ni jag stängde av sorgen totalt och har än idag aldrig tagit in den delen att hon dog. Idag vet jag inte var, när, hur jag skulle få utlopp för allt det som ligger där och puttrar. Morfar, mostrar, pappor ja, jag hade två och andra dog, men jag höll mig stången tills min syster dog i lungcancer några månader före sin 50 års dag. Då ni rasade jag ihop som en misslyckad sufflé, efter att jag hade funnits för henne hela vägen till sista andetaget.
Jag grät, skrek och kröp hemma, min man blev chockad och ställd över hur jag totalt gick i bitar, jag den starkaste av starka. Den sorgen tog precis som jag hade läst om ett år att ta sig igenom, alla högtider, födelsedagar, hon saknades mig så mycket. Den dagen som var hennes dödsdag var jag så orolig för, hur skulle jag känna mig? Men det var som om jag äntligen andades ut, jag var så tacksam över att året kom till sitt slut.
I nutid har både syrran och mormor lagt sig tillrätta inom mig, de far i mina tankar på ett som jag tror normalt vis, så som de som gått före oss gör. Vi blir påminda av tillvaron och berättar för varandra om saker vi har ihop med de döda.
Nu har jag inte tid mer, vi ska plocka iordning i huset och åka hem. Kram på er alla och ha en skön avslutning på helgen.
Livsglimtar 
Sorgen drabbar oss alla olika och hur vi reagerar är väldigt individuellt. Alltid svårt att hantera och tror aldrig man kommer över nåns bortgång helt men man lär sig leva med det och sorgen blir annorlunda efter ett tag. 15 månader sedan min mormor gick bort och har fortfarande svårt att hantera det men minnena är mer positiva nu. Jag brukade också ta bussen hem till min mormor. Packade min väska på fredagen och åkte till mormor över helgen. Fint minne. Tack för att du delar med dig av något så personligt.
Så du var också mormors flicka, det är tungt att mista kära och ja, visst sörjer vi alla på olika vis. Jag tror att det är bra att dela med sig av personliga upplevelser, många är rädda för att berätta om annat än det som är yta, den lätta polerade. Men mitt liv består av många delar och ska jag skriva så blir det lita av varje. Kram
Precis så tänker jag också. Man måste kunna dela med sig av alla sidor som är livet.
Då är vi två. 🙂
Om tre dagar – Alla hjärtans Dag, har jag också passerat sorgeåret. Det känns och det känns skönt att få komma förbi. Milstolparna gör sig inte längre påminda med samma intensitet.
Inledningen med friteringen som flyter upp till ytan fick mig att skratta gott.
Kram
Skönt att du har ”gått varvet runt”, det var så skönt när det var avklarat.
Vi såg nog dumma ut när frityren flöt upp till ytan. 🙂 Jag gjorde en stor sallad av halvfriterade fiskbitarna till middagen ikväll, blev gott faktiskt.
Jag gillar att göra sallader med olika saker i, finhackad grönkål, cocktailtomater, blandsallad, riven rödbeta, avokado, gurka sen en dressing på sesamolja.
Kram
Det är tufft att lära sig leva med sorgen efter någon som dött.
Ja, verkligen, men jag har också upplevt att sorg kan vara väldigt olika beroende på den kontakt jag har haft med den som dog. Viss sorg går rakt in och lever sitt eget liv, andra gånger har jag ”kommit ut” ganska enkelt. Som om begravning var just det man säger, ett slags avslut som ska/kan vara skönt för de efterlevande och andra. Det är verkligen inte bara människor man sörjer, jag har en ständig längtan efter min kanin och hund, det försvinner aldrig och känsligheten när andra skriver om sina djur som precis har dött, då kan jag lätt som en plätt glida in i sorg och saknad efter våra djur. Det känns alltid som sorgen efter våra djur alltid är öppen och jag tål inte något som helst misshandel av djur, bilder och text i tidningar måste jag hoppa över.