Med en skön helg och sprakande brasor i kamin kom jag hem i rätt hyfsad kondition. Kom plötsligt på att det är imorgon, måndag som jag ska ta mig till lab, lämna blodprov och urinprov. Alltid ett trixande det här med urinprovet, först komma ihåg det när jag zombiaktigt hasar mot toan tidigt på morgonen, ta provet, häller upp i sin dosa, ner i plastpåse och in i kylskåpet.

Att det står där kommer jag på när jag sitter på bussen och blir fly för benad på mig själv och inte är det första gången. Min arma skalle som inte tål stress något vidare kör ju igång rena Halleluljastämningen med att racka ner på mig, frustrera mig, gör mig så uppgiven att jag har lust att bara gråta. Men det gör jag inte, utan får ta ett nytt prov och åka tillbaka med imorgon och då oror jag mig hur jag ska orka både åka dit och sen till mitt gym.

Maken lovar att ta det till stickerskan på lab. Tack gode gud för jag bara måste bara på träningen imorgon. En ilsken inre röst modell diktator och så Alvedon 665 så var det väl sjutton om jag inte ska ta mig dit. Sen kan jag åka hem och dö en smula i soffan. Kanske kommer min nioåriga T på besök, ska äta här och sova över om han bara inte har fått sin pappas förkylning. Så stanna hela onsdagen, märkligt är ju att skolor, förskolor stänger på dagen att de ännu inte fattat att de ska anpassa möten med föräldrar och annat när barnen ännu är i lokalerna. Personalen går omlott, pratar med föräldrar och informerar. Behövs det så tar de kvällar som andra privata företag med kunden som de vill underlätta för.

Tänk bara vilka enorma förluster det blir i samhället. Alla föräldrar blir tvingade att stanna hemma den dagen, en passar barnet och en går på kvartsamtal. Företagen saknar sina anställda och förlorar pengar. Undrar hur många miljarder för att folk i skolväsendet inte kan tänka bättre.

Nå idag kom jag hem och landade som den där Albatrossen i sitt flygbolag, den tecknade som kraschade varje landning. Nyköpt smörgås från bageriet med rostbiff och annan röra  på vetesurbröd, körde en kaffepod i maskinen och lät mjölken bli redigt vispad i en annan. Sen hägrade soffan och sista tuggan ville mina ögonlock bara stänga igen. På tv evighetsserien Hem till gården som jag följer mellan 12-13.00. När jag inte orkar titta utan somnar och sover i timmar, då är det en sån där jäkla dag igen. Det blir inte ett dugg gjort, jag som skulle baka köpte med mig ett ljust Italienskt bröd från bageriet och ett aprikosbröd, allt uppskivat i bageriets maskin för sånt. Minns vilken lycka det var första gången jag insåg att de med maskin skar upp hela brödet, så praktiskt. Jag är väldigt praktisk nästan jämnt.

Nu ska här sovas så Gnatt på er alla sov gott.