Min vackra, älskade Watson finns inte mer, men lever likväl nära, nära oss alla. Visst är han vacker, bästa Cairnterriern som funnits. ❤ Skrattar lite får inte till bilden med Watson som jag vill, hopplöst med storleken på många bilder, ofta är det rumphugget här och där, halva öron … trött jag blir.
Jag är barnsligt förtjust i onyttigt kunnande och stornjuter när jag plötsligt inser att jag får något gammalt, fast för mig nytt till livs.
Ser på ett tv program inspelat i Portland Oregan USA, de går runt i olika barer och pratar om tider som var. Att bli ”Shanghaijad” var ju ett lite spännande begrepp som jag växte upp med, något likt kidnappning, men riktigt vad det gick ut på var jag inte säker på. Nå, i en bar i Portland fanns en speciell plats där bartendern kunde få onyktert folk att bokstavligen gå upp i rök. Ett knapptryck och falluckan öppnade sig och vips var en gubbe puts väck.
Varför kan man undra? De tillfångatogs i gångar under stadens hus, fängslades i mörkret, skorna tog man av dem och alla gångar var fyllda med krossat glas för att förhindra flykt. Det är nu ordet Shanghaja kommer in, dessa män togs till armadan av fartyg och fick arbeta på båtarna som gick till just Shanghaj. Aaaa, så underbart att få veta varifrån uttrycket Shanghajad kommer ifrån.
Jag läser nu boken Skräckens tid om farsoternas framfart av Berndt Tallerud och har redan på sidan 22 hittat ett stort Ahaa! Lepra, spetälska, den förra en variant av den senare hade rykte om sig att vara så smittsam, fast den med säkerhet var den minst smittsamma av de stora farsoterna och kräver långvarig kontakt för att överföras.
Dessa människor blev ju utstötta ur den mänskliga samvaron, ut ur staden, eller byn, ut i öknen eller till vilken obebyggd plats som helst. De hade mängder av förbud att rätta sig efter. De var förhindrade att besöka kyrkor, torg, marknader, restauranger och trånga gator. Behövde de tilltala någon skulle detta ske i motvind. Den som ville köpa något måste med en lång käpp peka på vad han ville ha och sedan krafsa åt sig varan. Betala gjorde man med en håv försedd med bjällror. Håven med bjällran har vi än idag som minne av de leprasjuka i form av kyrkans kollekthåv.
Aldrig har jag hört hur detta med kollekthåven hänger ihop med leprasjuka, jag gör vågen av glädjen att få veta hur ännu något hänger ihop. Har du läst och lärt dig något helt oväntat på sista tiden? Dela med dig, gör mig glad!
Jag mår så bra efter en trevlig helg, vi har mest varit hemma, rensat ut kläder ur byrå, ni vet de där förbaskade lådorna som så länge varit en röra, nu är det urtorkat, sorterat och snyggt. Idag var vi över till mamma med frukt och paprika, haha låter knäppt, men de verkar aldrig få riktiga grönsaker råa, det mesta verkar kokt eller i form av gratänger, hon älskar paprika så jag handlar med sånt. Sen åt vi bakelser till kaffet och pratade om det som hänt i veckan som gått. Nu bakar jag matbröd med ett nytt mjöl med rotfrukter, ska bli spännande att smaka.
Jag har inte blivit sämre i luftrören, sprayar kortison två gånger om dagen, så det har gått åt rätt håll. Igår rodde jag i roddmaskinen, det gick fint och jag ska ro imorgon igen och alla dagar fram till träningen på torsdag. Jag känner verkligen av träningen, orkar mer, vill mer, vågar mer, känner mig lycklig och hoppas ingen bacill förstör för mig nu.
Livsglimtar 
Småmyser över vilken glädje du känner när du kan koppla vissa sammanhang.
Kan inte påminna mig i ögonblicket något sådant men naturligtvis har det hänt, för jag vet att jag sagt aha många gånger på äldre dar.
Skönt att höra att du är på bättringsvägen.:-)
Jag fick berättat för mig att det här med ”snäll när man äter pepparkakor” kommer sig av att man förr när barn hade ont i magen, var gasiga då gav man dem pepparkakor med mycket bikarbonat i, då lättade det och ungarna fick väl fisa och blev just snälla av pepparkakor.
Jo, det har även jag hört. Speciellt i juletid då varenda mage svullnar av allt den får i sig. Då är det bäst att hålla sig undan men små barnfisar kan man väl stå ut med – men annars… ? nääää… 😀
Vilken liten sötnos han var Watson ♥ Man saknar dem enormt, men jag tror ändå att de kommer och besöker oss.
Måste säga att detta var ett otroligt informativt inlägg! Blev några Ahaaa även här 🙂 Tackar för det!
Got att det börjar rätta till sig lite smått. Här har jag härjat med snöröjning då dagen inte blev som planerat, men det var ett bra arbetspass, minst sagt. Rätt mör nu kan jag säga 🙂
Ha det gott! Kram
Jag har en vän som är känd i mediala världen och hon sa att ”en man, min pappa stod med en grå hund, som inte vill bli hållen i famnen.” Hon hade aldrig sett Watson och precis så var det, han ville inte bli buren när han levde. Vi hörde honom efter att han dog och maken tyckte ofta att Watson kom emot honom i hallen när han kom hem, precis som han gjorde i livet. Jag bor i lägenhet så jag slipper skotta snö, på landet får Maken skotta. Men snart ska jag sätta mig i roddmaskinen och ro en stund. Bäst att ligga i, ska träna igen på torsdag, jag har bakat semlor idag. Sonen kom precis och hämtade fem till familjen och så har jag gjort till mig och maken, när han nu dyker upp, han är på väg hem med flyg i jobbet.
Kram
Visst minns man sina hundar, och vänners olika djur, med värme.
Så många minnen de gett oss!
Det är så mycket känslor kvar med de djur man har tagit hand om, det är som ens barn. ❤