Gnäll, gnäll

Jag känner mig så besviken, det började redan igår med fingrar stela och tjocka, kändes precis som när jag hade njursvikt och vatten i kroppen/fingrarna, men denna gång värker det i båda händerna. Förbaskade fibromyalgi, den löper amok i min kropp så jag åker inte till träningen idag, insåg det redan i söndags, var rätt utslagen, men hoppades att jag skulle vakna piggare idag. Jag tror min artrostumme har ”spridit” sig till båda händerna, men det finns ju inget att göra, så det är bara att lida av den frenetiska värken. Jag stickar ännu och ser det som träning för händerna, min husläkare vill inte ge mig kortisonspruta för det fungerar visst inte på alla. Har retat mig på det, men hörde nyligen att man bara ska låta ortoped eller reumatikerläkare ge den sprutan, då det tydligen kan försämra det hela om det blir fel. Så nu får jag väl försöka lära mig göra en egen remiss, så att jag kan testa om kortison funkar i tummen. Jag misstänker att det gör rackarns ont att få sprutan där i min svullna värkande tumme.

Ute rena snöyran sedan igår och det roar mig och oroar mig, maken ska flyga till Holland på eftermiddagen och det har under morgonen varit kalabalik på vägen till Arlanda, halka, köer och krockar. Som om det inte räckte, inställda flyg. Men han lär nog komma iväg …

Sportlovsveckan startade i helgen för Stockholm, jag önskar så att jag var mer att räkna med, skulle vara så kul att ha i alla fall 3-åringen och 9-åringen här några dagar. Baka, prata och läsa böcker för dem, men det blir bara T som kommer en eftermiddag, han klara sig själv och är som min egen unge, så mycket som han har varit med oss genom åren.