Matte inte min grej

Kom överens med min sjukgymnast att träna en gång i veckan framöver, så har kroppen fler dagar att hämta sig på. Jag har redan planerat träning hemma de dagar jag inte åker till mitt gym, jag vill få ordning på konditionen, helst igår, vill ta i och öka takten, men det klarar kroppen inte av, så smyggympa ska jag bjuda den på. Jag har ju en roddmaskin, här ska ros, inte så lång tid, men envist några fler minuter i taget, det är allsidig träning. Sen ska jag nyttja att jag bor fem trappor upp, åka hissen ner, sen ska jag gå upp för alla trappor en gång om dagen, så får jag se om jag orkar fler gånger framöver.

Ute är det rent av underbart, precis som jag vill ha det, snö i mass, soligt och kallt. Sportlovsvecka för Stockholmsungarna och jag hade 9-åringen här igår. Vi har ju bokat för en dag och övernattning flera gånger i rad, men varje gång har han blivit sjuk. Så igår var han så glad när jag öppnade porten för honom, första gången han gick hela vägen från fritids till mig.

Tänk så mycket vi har pratat om, gener tycker han är spännande, det här med arv är ju intressant. Jag gillar att han är snabbtänkt och har humor, sånt går alltid hem hos mig. Sen blir jag både mallig och glad när jag får höra från kvartssamtalet av hans pappa att han är duktig i matte och en jäkel på att läsa, snittet låg på 51, han hann läsa 91 ord, nu snackar vi mallig farmor. Själv var jag en kratta på matte, så att han har läggning för det, gör mig så tacksam.

Att börja skolan och få en lärare som inte riktigt klarade av att ta in oss som kanske inte var bäst i klassen på matte, det fick jag lida av resten av mitt liv. Jag har testat mig, ligger lite över snittet, men det hjälper ju inte när osäkerheten alltid spelar mig spratt. Ni vet när man ska dela på en nota, aldrig att jag sa högt vad var och en skulle betala, fast jag ibland visste. Det kunde ju vara fel, matte var ju inte min grej liksom.

Det finns tusen och åter tusen tillfällen när jag har varit tyst, av osäkerheten med matten och lägg sen till att det finaste som fanns/finns i skolor är matte, liksom själva läraren, matteläraren var ansedd som högt stående över de andra lärarna. Det var så när jag gick i skolan med start på 60-talet. Att kunna, ha läggning för svenska, slöjd, gymnastik, hemkunskap, skrivmaskin, samhällskunskap, religion. Det ser nu ju, ämnen utan värde i den skola jag växte upp i. Det var bara högpresterande skolbarn i matte som var intressanta. Så tidigt lärde jag mig från skolvärlden mitt ringa värde. Hos mig skapade det mest förakt för skolan och lärarna, det var en ifrågasättande provokativ elev de fick på köpet, vilket inte gav mig några som helst pluspoäng.

Men med åren och mognaden så insåg jag att vi andra var lika mycket värda, men det var inte lärarnas förtjänst att jag kom till den insikten.

Igår tittade vi på ett program från USA där de räddar djur, en liten vovve tog de hand om för omplacering, den var så söt, kanske just för att han hade ett genetiskt fel med en underkäke som såg ut att vara ett nummer för stor jämfört med överkäken. Ett rejält underbett helt enkelt, som var lovande inför omplacering. Lustigt att djur med defekter lockar så många att vilja ta hand om dem, vilket jag tycker är självklart bra.

Senare på kvällen ser vi ett svenskt program om de som hjälper alla bilar som har råkat ut för dikeskörning, krockar osv. En äldre man får hjälp och när han pratar så skjuter han fram underkäken, så det ser ut som om han har just underbett. Jag tänkte direkt på hunden och sneglar till på T som sneglar på mig och så garvade vi gott. Samma tanke, stunder med T som jag prisar högt.

Nu ska jag hänga lite nya lakan jag har köpt och nu tvättat till min mamma, de ska märkas upp ordentligt, både med tuschpenna och märkeslappar. Det är inte kul att se mamma sitta i andras kläder och sova i andras lakan, de verkar inte ha någon ordning på just tvättandet på boendet.

Oj så det dundrar från isen när båtarna kör upp rännor, det är så vackert med isen som ett oändligt pussel.

4 thoughts on “Matte inte min grej

  1. bergalott skriver:

    Förtrycket av att inte kunna ETT ämne, känns säkert igen av väldigt många. Det fortplantar sig in i övriga ämnen. Både i den skola vi gick i och den fortsätter dessvärre än i dag. Om det var matte, så räknades man ut, även i allt övrigt. Någon slags pedagogisk måttstock.

    Vad som är anmärkningsvärt är att de ämnen vi hade som historia och geografi t.ex, har slagit ut flera generationers allmänkunskap. När jag någon gång tittat på frågestunder på tvn så kan frågan vara ”i vilket landskap ligger Dorotea?” och svaret blir Blekinge, så …. kviiiider jag där jag sitter, gammal och betraktad som mossig.
    Lika med historia, för även om det var tråkigt med kungarna, så vet vi iaf på ett ungefär att Gustaf III levde på 1700-talet. så inte de nya generationerna. Att Skåne en gång tillhörde Danmark är också helt otänkbart för de flesta. Att Sverige en gång var en krigisk stormakt, är det inte heller någon som tänker på.
    Onödig kunskap i det nya datasamhället kan tyckas, men att inte ha en susning om den svenska och världens historia avspeglas dessvärre i den politiska andan idag.

    Kör hårt med extra gympa – det försöker även jag göra. Problemet är att efter ett långt liv på full spetta så känns det liksom onödigt att sitta på en motionscykel (som i mitt fall) för det ska ju göras så mycket annat, som är viktigare (tror jag). ;-D

  2. livsglimtar skriver:

    Bara älskar dina sista rader, jag avskyr motionscykel, något mer obekvämt får man leta efter. Är nu frälst med en slags sitt/liggcykel på mitt gym, nu snackar vi doningar hahaha!
    Men visst är det tråkigt att skolan är så dålig i nutid, historia och geografi var väl något man stod ut med och lärde sig ett hum om som just Gustav III. Landskapen rör sig i ett disigt kom ihåg i nutid. Mitt nioåriga barnbarn är en smart liten kille som jag försöker proppa full med kunskap och insikter om livet. Han har alltid många tankar han vill lufta när vi träffas och jag njuter så av hans frågor, något mer direkt och ärligt möter man sällan hos andra än barn.
    🙂 trevlig helg

  3. Carita Liljendahl skriver:

    Det är bra att någon gillar snön 😀
    Helt ok med den så här års förstås, då den är vit och ren.
    Men kylan – vi har haft runt -20 flera nätter och morgnar nu, snart i två veckor.
    På dagarna då solen är framme är det lite varmare, runt minus 7-10.

  4. livsglimtar skriver:

    -20 är ju ingen höjdare dag efter dag, när man kliver ut klibbar näsborrarna ihop sig när man andas, inget hit alls.
    Här, i Stockholmstrakten har vi ännu lagomma doser av snö, inte som er stackare som bor uppåt, otroligt vilken mängd snö ni har fått och svinkallt. Tänker att våren tar sån tid på sig med all snö att smälta senare. Men glad för att ungarna här nere får uppleva snö, sol och kyla som jag fick som barn.
    Kram o trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s