Kladd

Imorse när jag pillade på medicindosan slog insikten in med kraft, jag är en dag försenad i veckan. Tänk att det är onsdag hela dagen och jag som trodde det var torsdag.

Jag tror jag har en förkylning på gång, första sedan mars förra året, så jag ska väl inte klaga än, den å andra sidan startade på julafton och hostade sig fram till början av mars, då var jag helt slut. Tänker att det är skönt att inte ha något inbokat i påsk, ingen påskmiddag, inte en gäst i sikte, lika skönt det om jag ska traggla med en förkylning. Men den som lever får se, det var bra att jag lyckades få lite gjort igår.

Skakade ihop en halv Ica-kasse med havregryn dränkta i rapsolja, det är fettet fåglar behöver, russin, solrosfrön och lite brödrester. Sen tog jag mig i kragen och tog mig ut bakom huset och serverade fåglarna. Satte mig på en flagande grön bänk och bara njöt av solen, värmen och fåglarnas lockrop. Hopp om livet, hopp om en ny vår med ljumna vindar, sus i trädens grönska och så mina vänner fåglarna som kommer bygga och boa framöver.

Sen slängde jag ihop ett ljusare matbröd med en näve solrosfrön. Det här att baka, jag har gjort det så länge att det liksom sitter i ögonmått och händerna. När man har bakat tillräckligt länge vet man exakt när en deg är precis som den ska vara, vet när jag har haft för mycket mjöl och brödet blir ok, men ingen höjdare. Idag skar jag lite tunnare skivor bröd, passar mig till frukost, är ofta inte hungrig nog vid den tiden. En med leverpastej/tomat och en med kokt skinka/dijonsenap/tomat, kaffe och så en hutt bakteriekultur.

Igår vid middagstid åkte maken och jag ner till Willys, det är så mysigt att gå runt och handla, jag har alltid gillat att långsamt glida med vagnen, titta på det som intresserar mig och handla just mat och annat runt om. Men handla kläder, smink sånt som de flesta blir höga av tycker jag bara är jobbigt.

Idag ännu en solens dag och jag kommer nog sova bort en stor del av det av många efterlängtade. Det är som det känns nu, men med mig vet man aldrig, jag segar mig upp och in i duschen, fast jag ibland inte borde, men tänker att kroppen/knoppen så gärna vill både vara ren och duktig. I min uppväxt gillade inte min pappa kladdiga händer så jag tvättar oftare än många händerna, duschar varje dag och fasar för att lukta illa.

Pappa i sin himmel skulle nog le om han där insåg att jag som så hårt renlighetsfostrades alltid har älskat allt kladdigt. Tänk er en rå fläskkorv, kall och härlig i konsistensen, deg av alla sorter …

När dottern var liten lyckades jag hitta ett ställe med riktig blålera som jag grävde upp i stora bitar, tog med hem, satte ungen i badkaret och så fick hon gå lös på leran, kleta bäst hon ville,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s