Min pappersbärande snigel.

Egentligen började rensandet av papper redan i lördags, maken har kört dokumentförstöraren timme ut och in, själv var jag avig och inte inställd på att vara duktig, ta tag i högarna. Men jag fick min beskärda det av pärmar och dokumentförvarare att rensa ut och tro mig, jag är ännu inte klar. Två gånger stannade dokumentförstöraren idag av överhettning, jag trodde först att det var något som satt fast, drog ur sladden och drog först för hand ut mängder av papper för att sen övergå till pincetten för att få loss det som verkligen satt fast. Inte hjälpte det, när det var överhettning som var problemet.

Nyss hittade jag allt jag skrev under svenska lektioner på komvux, allt analyserande och provsvarande under min hypnosutbildning, sida upp och ner med berättelser, tankar från livet mitt. Oväntat mycket och nog blev jag lite imponerad av mitt skrivande, inte alltid det skrivna, utan mängden av skrivande. Hittade mitt eget födelsebevis, mamma och pappas vigselbevis, skiljsmässopapper, jag har ju pappersresterna av mamma och adoptivpappas liv hos mig nu. Det känns så konstigt att kasta pappas militära inställelsepapper och andra så personliga papper, men vad ska jag med dem till? Båda mina pappor är döda och inte i behov av någon världslig identitet längre.

Jag skrev ”mitt liv”, som en utvecklingsfas när jag behövde titta lite på det som jag trodde var jag och mitt liv. Bara satt mig ner och skrev, jag började med ursprung, analys av mamma, pappa och viktigaste personerna runt mig som barn. Många sidor senare i en komprimerad uppväxt, skolgång, killarna, sexdebut, misslyckanden och hallelujastunder fann jag mig i den stund livet var just då. Sen läste jag det jag upplevde som mina sanningar, funderade verkligen, la till, drog ifrån. Ska sjutton vara mänska och tro att min sanning är sanning.

Redan då var jag mest nyfiken på det jag inte såg av mig själv, jag frågade många för jag ville verkligen se och förstå vem jag var. Den resan tar ju aldrig slut, vem är jag, vad formade mig, vad är yta, vad är den inre kärnan, vad bär jag oförändrat med mig? Så mycket tankar, så många inre frågor …

Nu åter till papperssorteringen.