Som en stel pinne tar jag min värkande kropp ur sängen, någon slags halvdan nackspärr ger sig tillkänna, det är rester efter en dispyt med en familjemedlem igår. Jag ska inte undra, inte bry mig, med andra ord gå emot min egen natur. Det hela är så dumt att klockorna nog har stannat. Min älskade 9-åring på väg i bil mot grannland och skidåkning. Allt jag frågade var om han hade kommit fram?
Skriver under på att släkten är värst.
En underbar morgon med sol och fågelsång, som sagt var jag uppe först, maken sov, så jag satte på kaffe till oss och gjorde smörgåsar till mig själv. Av alla nyttiga kraftiga matbröd med hela korn tvärs igenom, som jag gärna sätter tänderna i, så var det så gott med onyttig limpa med smör och pastej. Äter så sällan limpa, allt jag växte upp med verkar vara mindre nyttigt nu för tiden, så igår stod vi båda med sk surdegsbröd kontra denna Skogaholm som vi dreglade över och bestämt la ner i vagnen.
Det mesta sk surdegsbröd a la industribakat är ju en sorglig degklump utan smak. Finns det en smak så är det att alla dessa bröd smakar lika lite, men fantasinamn har de på kletet, som gärna klingar av både äkthet, sundhet och trygghet. Baka själv, gör enklaste tänkbara till att börja med, så kommer ni häpna över den goda smaken. Sen kostar jag på mig riktigt bageribröd ibland, det får också gomspelet att fladdra till av välbehag.
Ser att en holk har ständigt besök, där vårstädas och förbereds för stora saker, snön ligger ännu tjock på tomten, ingen gräsklippning i sikte, inga vårblommor som sticker uppkäftigt upp. Tror jag ska sätta mig på altanen och bara andas lite hopp om vår, lyssna på fåglarnas locktoner som slår an en sträng i mitt inre.
Sitta i solen … mors, den här hudcancern man får extra lätt av min medicinering ska inte få någon mer chans, skivepitel eller vad sjutton fanstyget hette. Borta är den, men många verkar inte göra annat än att skära bort hud och sy igen, ännu vet jag inte om det är nog med en operation, eller om det bara var början.
Redan igår såg vi att två av våra grannar som sällan eller aldrig nyttjar sina stugor kom hit. Vi har haft tur med grannarna här, de bofasta vi har kontakt med är trevliga, de äldre gubbarna har maken både köpt hjälp av och fått goda råd av. De vet ju vem som kan vad, när man behöver elhjälp, massor av jord, grävhjälp och allt sånt ett eget hus med tomt kan kräva. De andra tillfälliga gästerna har vi också bra kontakt med, de lever ungefär som oss. Ungar, grilla, bada, hoppa studsmatta, skratta, lite släkt in och ut, sova länge på morgnarna, inga störande element. Vilket betyder, precis vad jag vill ha som grannar, vanliga människor.
Nu ska jag ta mig upp, påska till det hela.
Livsglimtar 
Det där med köpebröd skriver jag under på. Smakar likadant och fastnar som en klump i gommen. Dessutom så infernaliskt dyrt i förhållande till det egentliga värdet, så man baxnar.
Men som så många nu för tiden när man frågar dem var vi ska få bröd ifrån, ifall det infaller en större kris, så svarar de att man kan gå till Konsum eller ICA. Jo, pyttsan.
Men ännu har inte detta skett, tack och lov, och påsken överlever väl den här gången också.
GP = GLAD PÅSK
Visst är det märkligt så okunniga svenskt folk är om hur vi ska överleva matmässigt ifall krisen kommer, osvsett om det är elavbrott, hackande idioter i alla våra datasystem, epidemisk smittsam sjukdom, strypt bränsletillförsel i landet, krig, inbördeskrig.
Det är som barn, man skrattade gott åt ungar som trodde fisken kom från frysdisken i form av fiskpinnar eller mjölken i literförpackningar förr.
Jag skrattar inte gott åt att sk vuxna människor inte har intelligens nog att räkna ut att våra regeringar har sett till att vi i vårt land inte kan försörja sin befolkning i många veckor. Tar bara några dagar så tar bränslet slut, hur skulle maten komma till affären, bageriets ugnar kunna baka bröd utan el?
Är det alla gamla regeringar som har invaggat oss i att vi inte behöver oroa oss? De har ordning på allt i vårt land? Blev vi ett bekvämt invaggat folk som slutade tänka själva?
Hur sjutton kunde politiker gå med på all släpphänthet med det mesta i vårt samhälle. Vilket land, vilja idioter månar inte om sina bönder, månar inte om landsbyggden överhuvudtaget?
Så grundlurade vi har blivit under väldigt lång tid och större delen av befolkningen verkar inte fatta det.
Men som sagt denna påsk överlever vi, GP på dig själv!
Jag vet inte hur långt vi kommit från den s.k. verkligheten. Eller var/är den verkligheten som är idag inte förståelig i vårt tänk? Jag vet inte. Världen har krympt sågot så otroligt. Avstånden som var vår trygghet från det onda där ute kanske bidrog till vår ohörsamhet som vi planterat vidare i de generationer som nu är aktörer på scenen.
Men ett har jag förstått efter att ha varit samman med en odalman i åtta år. Vårt eget jordbruk får inte försvinna för gott. Det är den bas vi står på inom landets gränser (så länge de varar). För vad vet vi om denna framtid som kan, om vi tänker till, vändas till något helt annat – något vi inte i vår vildaste fantasi kunde tänka oss. Sånt har hänt förr, så orimligt är det inte.
Men… ju äldre jag/vi blir, ju mer blir vi domedagsprofeter. Visst ligger det något i det? Historia och det som ligger bakom orsakerna i världen har ju visat sig i långa loppet ha sin förklaring.
Kul med dig som gillar lite långa kommentarer. Tack för det!
ÄggKram 😀
I de sista smekande solstrålarna för dagen står lamsteken i ugnen i väntan på att göra entré medium rare, vi dividerar om vilken sorts potatis … men insåg att det blir kokt då ugnsvärmen är låg till lammet.
Jag har sovit en stund och håller på i slutet på Anna Janssons När skönheten kom till Bro. Jag har med mig början på en ny bokserie av Diana Gabaldon Främlingen, jag brukar inte läsa ”episka kärlekssagor” så det ska bli spännande, hörde att dottern har hela serien, lånar resten om de är läsvärda.
Påskafton i tystnad med maken känns helt ok, läsa, korsord och gott att äta. Glad Påsk på Er alla!
Om ni har Netflix eller Viaplay hemma så kan du streama serien Outlander. Den är baserad på Diana Gabaldons böcker och riktigt, riktigt bra! Vi hörs! Stor kram!
Aha, vi har inte den möjligheten, men då känner jag mig nöjd med att läsa mina två första. Är lite segt så här i början, språket lite fjöligt, typ tantroman men jag hoppas det tar sig. Kram