Guldvatten

Som omväxling till rena rama sjukstugan har jag som idag, en riktigt bra dag. Solen skiner och jag har suttit en stund på balkongen och njutit av strålarna, fast väl skyddad eftersom jag fick ta bort början på blivande hudcancer i höstas. Båtarnas ljud är som inre balsam att lyssna på, de små och det större färjornas olika motorljud.

Jag har läst om ”Guldvatten”, det låter i mina öron som ”tungt vatten” gjorde. Det finns till och med speciella pottor att samla guldvatten i, det är kiss om nu någon inte hängde med, ska vara så bra att blanda 1 dl kiss med vatten i vattenkannan och så vattna i trädgården. Men jag tänker lite längre och då hamnar jag i all medicin jag och många stoppar i oss. Hur mycket av medicinen går ut i kisset och vad händer med vår jord som då vattnas med detta medicinkiss?

Själv har haft uselt samvete i många år då jag har sk hormongel i kombination med en hormonstav insatt. Inte för att inte bli gravid, utan för att se till att underlivet håller sig mjukt, inte blir torrt och sprött. Allt för att undvika urinvägsinfektion, vilket man lättare får till åren, om man är just torr och spröd i underlivet, när hormonerna sackar ner i kroppen. Samma tanke där, vart tar hormongelet vägen när jag tvättar händerna efter insmorning och duschandet dagen efter, så resten försvinner ut i avloppet.

Mig veterligt tar inte vattenverken hand om medicinering i vattenreningsprocessen. Jag vet att de mäter upp koncentrat av hur mycket olika narkotika det finns i vattnet, så de kan se hur olika sorters narkotika ökar eller minska i städer. Men bara en sån grej, skrämmande att folk knarkar så mycket. Att man inte vill vara här och nu, jag fattar inte sånt.

Idag tittade jag på bilder från vår 40-åriga bröllopsdag, kalaset med närmaste familjen, barnbarnen som tävlade, snabbast att äta kolasnöre utan att använda händerna. Av någon anledning rör sig varje bild bråkdelen av en sekund före bilden stannar i sitt tidsmässigt frusna läge. Tänk att jag blev så rörd, de blev så levande mina barnbarn i den sekunden. Samtidigt som jag i min tårfyllda rördhet inser att denna vår är jag mer känslig än vanligt. Ja, jag kan nog böla för vad som helst tror jag, inte klokt, men det går snart över. Allt går över bara man väntar …