Elvaårsdagen hurra!

Idag är det elvaårsdagen för mig på wordpress, här inne var det öken när jag kom hit, så jag lät bara bloggen ligga här. På den tiden var det Aftonbladets blogg de flesta höll till på, där var det fart och fläkt, mängder av tokiga, roliga, spännande människor som tillsammans ville kommunicera. Men Aftonbladet valde att lägga ner sidan och vi splittrades ut i cyberjymden.  🙂

En hel del av oss hamnade här inne till slut, jag minns att det var så träligt här, ingen fart alls och glad blev jag för varje person som dök upp från Aftonbladets blogg. Jag bestämde mig för att skriva här inne, fast jag tyckte det var som ett tomt eko jämför med tidigare bloggande. Med tiden så blev det ett stort gäng även här och vi kommunicerade så det stod härliga till, finns nog inget ämne vi inte har varit på genom åren. Men så började det att bli avslaget, folk slutade blogga eller gick till andra bloggadresser och boade in sig där. Själv testade jag också lite olika bloggställen, men fastnade i Facebook, fast det stället inte alls är något för mig som vill skriva mer än vad jag åt för lyxmiddag och framförallt fota mina vinglas och flaskor som bevis på att jag verkligen slappnar av på min lediga tid.

Men Facebook bjuder på mycket av den spontanitet jag saknar från Aftonbladets blogg, det där lite rappa direkta blandat med längre kommentarer. Jag gick in här igen och börjar skriva mer regelbundet och jag läser runt, läser strunt, läser glatt, läser mig matt. Det finns så många som vill skriva som mig, allt om livets, tunga och lätta sidor, dela med sig. Men skillnaden som jag upplever bloggandet nu är att många vill skriva, bli lästa, men har inte orken, lusten kvar att kommunicera med andra som det var förr. Väldigt många nöjer sig med att klicka i ”Kilroy was her” liksom jag gör, när jag inte orkar alla gånger att svara eller har något värt att pränta ner. För att inte tala om alla mina kommentarer som inte kommer in för wp tekniskt är dåliga, åtminstone tekniskt på min blogg.

Det här att blogga är ett jobb som man måste sköta om som sina vänner IRL. Om jag vill ha gensvar måste jag själv ge det till de jag valt att läsa. Inte så att varje inlägg måste besvaras, känsla och lust är viktiga saker att ta hänsyn till. Det är då ”Kilroy” är utmärkt att ta till, den visar att jag har läst, hänger med.

Men ”hänga med” är väl det som jag själv har haft svårt för under en längre tid, mår man inte bra så gör man inte det, ”hänger med” menar jag. Men jag gör så gott jag kan och det utgår jag ifrån att andra gör. Man har ju ingen skyldighet att varken läsa eller kommentera, det måste väckas en lust att delta eller hur.

Nu är jag så glad, har skickat efter två stycken bookseat som maken får hämta på vägen hem. Det är som ett ställ att ställa boken i och så slipper jag hålla i boken hela tiden, man kan ha den när man sitter eller ligger, paddan kan också ställas i den. Min artrostumme kommer jubla liksom mammas vänster arm/hand som är försvagad efter stroken, hon ska få en hon också. Så nu ser jag fram emot att läsa mina tunga böcker, som jag har lagt åt sidan sedan länge.

Fridens

 

 

10 thoughts on “Elvaårsdagen hurra!

  1. Suttecity skriver:

    Ja nog saknar vi alla tiden på Aftonbladet… det går ju inte att jämföra på samma dag. Där rullade ju inlägg i ovankant och man kunde fånga upp nya blogg-grannar. Här hittade vi väl varandra i viss mån men även nya grannar. Några har jag enbart kontakt med via FB. Dock ser jag inte FB som en bloggdel. De jag har där har jag inte alltid lust att veta vad de gör, vissa tittar bara och skriver inget och vissa nappar på allt. Roligt att ha lite kontakt med gamla klasskompisar, danskompisar från hela världen som man träffade mycket under de åren man höll på med line dance osv. Släktingarna som man kan skriva en rad till då och då men kanske inte direkt lyfter på luren och ringer upp.

    Min blogg är mest för egna anteckningar och funderingar samt att jag har släktingar som vill ha koll på vad vi gör. Bloggar jag inte på några dagar efterlyser de inlägg 🙂 De har hänt något konstigt för jag har väl haft runt 30-40 besökare per dag eller så, men för ett tag sedan small det till och emellanåt är de trunt 200-300 unika besökare och då är de flesta från USA… känns konstigt. Antingen är det en massa servrar som går via utlandet, för jag har svårt att se att det jag skriver/lägger upp kan vara så intressant. Men de är välkomna 🙂 Många har sökt på ordspråk så det kan vara där kanske det har blivit träffar. Nåja.

    Bokstöd låter jättesmart! Man skall ta hjälpen där den finns.

  2. livsglimtar skriver:

    Jag har väl som dig släkt, vänner från förr och genom åren på Fb, men jag har bara släppt in de jag verkligen vill ha där. Så de är inte så många och jag skriver om saker här inne som jag inte tar upp på Fb eftersom jag håller mig lite anonym här inne, det ger lite friare tyglar. Jag blir ju himla glad att höra att du också kommer från Aftonbladet. Skrattar åt släkten din som efterlyser dig när du inte skriver, sånt är kul. Det viktigaste är ju att vi använder bloggen på det sätt som passar oss bäst. Märkligt när det plötsligt slår till så där med besökare, nu var det länge sedan det hände mig och inte fattade jag heller vad det handlade om. Jag ska fota bokstödet så får du se hur de ser ut, är ju mjuka.

  3. Anne skriver:

    Det var en lång tid med WP det 🙂 Men det är som du skriver, kommunikationen är det roligaste egentligen – att få och ge kommentarer. Men, som du också skriver, så är det en fördel med gillaknappen också. Ibland vill man (hinner man, orkar man eller vad som nu passar) inte skriva men vill ändå ge sig tillkänna 🙂

    • livsglimtar skriver:

      Precis, det där att man tittar in då och då och inte skriver är väl så bra att bara visa att jag hälsade på. Ps. Jag var in till dig och skrev en kommentar, men som så ofta finns ingen kontakt så kommentaren kom inte in. Du tar fantastiska bilder, jag riktigt såg hur alkergenen hängde i hängena du hade fotar. Atcho!

    • Anne skriver:

      Oj ursäkta, det var inte meningen att du skulle börja nysa av fotona 😉
      Hur menar du med att det inte fanns någon kontakt så kommentaren inte kom in?

  4. livsglimtar skriver:

    Anne, när kommentaren är klar och klickas in så snurrar det bara, händer inte ett dugg och sen kommer info om att jag inte har kontakt? Då är kommentaren borta. Så irriterande för det händer ofta och jag orkar inte alktid skriva en kommentar igen.

  5. mycketyck skriver:

    Jag är väl sådan att har jag inget vettigt att säga så trycker jag på gillaknappen. Vill gärna visa att jag läser och är med, trots att jag inte kommenterar. Ibland sparar jag att läsa bloggar och det blir som att öppna en godispåse när jag läser igen. Tänker som så att: jag skriver alltså finns jag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s