Här bilden på bokhållarna jag lovade att sätta in.
Sitter här och lyssnar på livet, fåglarna drillar och flyger ut och in i våra holkar. Barnbarnen springer runt och deras små röster letar sig in till mig, de väntar och längtar till att pappa deras och farfar ska spänna upp hoppmattan igen. Treåringen står på tå på altanen, allt för att försöka se in genom fönstret, kika om det är något liv i oss farföräldrar. Han längtar efter farfars uppmärksamhet och farmors berättande, det var alldeles för länge sedan vi sågs.
Inatt när jag låg i sängen och läste, tar evig tid för mig att somna trots sömntablett, så vänder jag mig om och ska ta mitt glas med mjölk. Vispar till på något vis och hoppsan föll glaset ner i min ”på landet kasse” där alla helgens kläder ligger. Det blev till att hoppa upp och ta hand om mina mjölkstinna mjukbrallor, BH och en strumpa. Det rann en strid ström på golvet när jag tog det blöta och försökte förflytta mig snabbt in i badrummet. Blev till att torka golvet och sömnen den eventuella var puts väck. Inte blev det bättre av att vakna 5.30 i morse och bli stressad av att inte somna om och tankar om hur trött jag kommer bli idag.
Igår gick jag ut för första gången på många dagar, mår ju skunk, som jag tidigare har sagt. Ut klev jag i min halvlånga täckkappa, såg folk i bara T-shirt och höll på att smälla av när den 25 gradiga värmen slog över mig. Just då var det bara att pinna på till bussen, fast jag kände mig så lurad av värmen. Jag var på väg till min kära husläkare, vi gick igenom mina ärenden och sen pratade vi privat. Tänk vilken tur, det var hon som upptäckte min njursjukdom, hon var lika nyanställd på vårdcentralen som jag var helt ny patient, 16 år sedan konstaterade vi igår och jag vet inte vad jag skulle gjort utan hennes stöd. Vi pratade på tills hon måste återgå till jobbet, är man klinikchef för en stor vårdcentral, då har man en del att dona med, om man säger så. Själv var jag tacksam att hon kunde klämma in mig en dag för henne utan patienter.
Tog mig hem och mötte en vän på vägen straxt utanför min port, vi pratade tills allt bara snurrade och jag var tvungen att skynda hem. Helt slut la jag mig i soffan och skulle dra av mig strumporna. Men vad var det där för konstigt på strumpan vid sidan av vänster lilltå? Jag plockade bort något pappaktigt i små bitar och hämtade skon för att undersöka vad som var i skon. Kan ni tänka er det där kartongaktiga bruna pappret som ligger i skor när de är nya, satt kvar framtill i skon. Jag skrattade så det inte var klokt och undrar ännu hur jag har lyckats träna och gå runt i dessa nya skor utan att känna av pappret?
Lite kul var det när dottern för några veckor sedan såg skorna, ”snygga, är det Skechers”? frågade hon. Jag som aldrig ser/tänker på märken på kläder, är rätt omedveten om sånt, jag sa att jag inte visste. Jag köper det jag tycker är snyggt och passar min plånbok, är inte märkesknäpp som många är. Nu var gymnastikskorna av detta märke, jag skickade efter dem från en skofirma, det var innan tv började sända reklam om just detta märke. Fullständig underbara skor med sk memory foam och air-cooled, rekommenderar jag gärna.
Nu ska jag ta tag först i mig själv och sen i dagen.
Fridens!
Livsglimtar 
Använder mest Skechers skor. Finns många olika modeller och alla är lika sköna. Särskilt för mig som har ont överallt så klämmer de inte åt och det känns bra för benen också. Hoppas du har en bra helg!
Helt nya skor för mig, jag har redan blivit frestad av de snygga de gör reklam för på tv, blir nog ännu ett par. Önskar även dig en härlig helg!
Nu grillar maken och sonen kyckling på en ölburk, låter inte klokt men maken har till och med köpt en ställning till burken och kycklingen som hel träs på, och så två stora flak till revbensspjäll. Så snart sitter vi med barnbarnen och smaskar i oss, jag mår verkligen inget bra, förbaskade fibro, så för mig blir det äta och sen lägga mig i soffan igen.