Fyllborg och valfläsk

Inte har jag tittat på brasa, fyllborg fick klara sig utan mig. Jag fick nog efter alla år vi stod där i ur och skur med barnen. Traditioner ska föras vidare, så nu står de där i ur och skur med sina ungar, ni vet det där med traditioner. Själv njöt jag av stugvärmen, god middag och fågelsång. Min svartvita flugsnappare vippar på sin stjärt och drillar som ingen annan, annars tycker jag att det har varit mindre fåglar hela vintern och våren.

Inte har jag gått i något första majtåg, det var mycket länge sedan, jag kände att det betydde något att gå så där. Numera är det bröd och skådespel ”till” folket inte ”för” folket, sossarna är inte det de en gång var. Vad ska de skriva på plakaten? Ska de demonstrera mot sig själva eller hur sjutton tänker de, de har ju DÖ alliansen med sig. Det är för den delen ingen som helst ordning på varken partierna eller regeringen, en riktig härdsmälta har fallit ner över hela maktapparaten. Jag skulle vilja gå med ett plakat när jag tänker efter och det får rikta sig till alla politiker. ”Försök med sunt förnuft”. Jag tror inte de förstår dessa enkla ord. Nu rinner valfläsket så det skvätter över oss och det här är bara början, jag känner sånt förakt för våra politiker och deras partier, så jag har inte ord för det, möjligtvis förrädare.

Så nu lämnar jag byket på backen och tänker personligt på Valborg och 1 maj.

Pappa hamnade på intensiven en Valborg, han dog där och med det lusten, känslan för Valborg. Mamma blev ensam och började sin resa för att hitta tillbaka till vem hon var utan pappa.

Dagen efter Valborg fyllde min syster år, hon var två år yngre än mig och fyllde två dagar före mig. Några år efter pappas bortgång, dör min syster 49 år gammal i lungcancer, så nu har vi ingen lust med varken Valborg eller 1 maj. Livet går som alla vet vidare, jag tänker dessa två dagar på min pappa och syster men mest tänker jag på min mamma. Alltid tungt att bli kvar efter att ens partner dör, men det här att ens barn dör, det finns ju inte på kartan. Tankar som jag fan i mig knappt vågar tänka på, en djuphavsgrav av sorg, längtan och virrvarr av känslor.

Ser hur fru favoritkråka sätter sig och äter ur den sista kokosnöten med fågelmat. Hon häckar med herr kråka i tallens topp, med tur blir det kråkbarn även i år. Under fågelmatarna lite gömda av granens långa smekande armar sitter duvparet och äter. Jag är svag för fågelpar som kommer tillbaka, jag går här och småpratar med dem när jag är själv. Herr kråka, han har ordning på mig, jag hinner inte mer än kasta ut bröd, äpple o annat så kommer han seglande i sakta mak. Han markerar att det är hans revir när skatorna, tjuvpacket får för sig att inkräkta. Då störtdyker han från hög höjd, skrämmer bort de svartvita och för den delen allt annat som rör sig.

Ikväll blir det grillad lax med heta räkor, tänker mig tallriksmodellen framöver, så intaget av rotfrukter, grönt, frukt och bär lär väl ta över större delen av tallriken. Själv kan jag nog ta vid där gasverket slutade sin framställning …   🙂

Fridens liljor på er alla!