Så kom solen och värmen, alla njuter och jag får ågren, hur knäppt låter inte det. Det här med värme mår jag inte alls bra av, det är väl inte vanlig svensk sommarvärme som skrämmer mig, utan när det drar iväg och blir medelhavsvärme upp och över trettio grader och nog vet jag, att har det dragit iväg så pass, så fastnar det liksom där och då blir jag sjuk. En sen sval vår och på det en sval sommar då blir min kropp lycklig. Nu har ni lust att slå ihjäl mig, jag vet det hahaha! Glöm nu inte att alla har samma värde, det har staten bestämt, hopplösa motvallskärringar har också rätt att leva.
Nu har maken åkt till tippen med skräp och jag ska masa mig upp ur soffan, ta tag i dagen, vad ska det tjäna till, en sån dag har jag. Kan ju inte sitta ute i solen, ska välklädd med hattfan på skallen sitta i skuggan och lyssna på fågelsången. KraKra från kråkboet och så KnirrKnarr från en jågel jag aldrig ser, fattar inte vem som låter så. Yr i bollen som en följetong, blir så irriterad på det, vad gör man åt yrsel? Inte ett dugg, det är ju för det mesta ofarligt och då förväntas man leva med det. Leva och leva, de dagar det yrslar värre än vanligt blir det inte så mycket liv och rörelse på mig kan jag lova.
Så fort något ska hända som att jag imorgon ska åka till min kusin och titta på deras kosläpp, en efterlängtad händelse. Vad tror ni min kropp gör då? Den oroar sig och slår knut på sig själv, plötsligt mår den sämre än vanligt och tankarna jagar mig runt. Ring och säg som det är att du inte klarar av att komma, så f*n heller säger mitt envisa jag, jag kommer! Så här kommer ångesten att rida runt som en maran för att släppa så fort jag har ringt och tackat nej eller sitter i bilen på väg dit. Jag som har rest helt ensam i Europa många gånger tidigare i livet. Hur blir det så här med en människa, jag fattar att kroppen inte orkar sånt som är självklart för friska. Men varför måste en oro sätta sig i systemet så att mycket bli svårare att ta sig för. Det räcker väl med att kroppen inte orkar, gäller att planera allt extra väldigt noga.
Ja, det var dagens ångest och imorgon kommer jag åka till kosläppet med min flaska med vatten och den lilla hopfällbara stolen som jag kan sitta på om yrseln eller gunget i knäna blir för mycket. Att inte ta ut saker i förväg sa alltid min mamma och det är ju så självklart, men jag tror vi är många som oroas i onödan inför kommande dagars göranden. Det är som att sitta i en gungstol, fram och tillbaka, man kommer ingen vart.
Nää, nu ska jag möta dagen.
Livsglimtar 
Åh jag klarar inte heller av värmen och vågar knappt säga det till folk. Har alltid känt mig som motvallskärring men då är jag ju i gott sällskap med dig. Vi får helt enkelt träffas efter mörkrets inbrott och nattsudda tillsammans.
Jag vet en till som inte heller mår bra av värme, så vi är åtminstone tre. Idag var det väldigt lagom med värmen, helt underbart i skuggan betraktande maken som grävde och grävde, planterade ett äppelträd. Mycket sten i jorden, så det blev en hel del bonk från spettet när han testade sig fram. Men nu står det där vårt första planterade fruktträd, jag har ju tänkt att barnbarnen skulle få ett var, plommonträd, päronträd, körsbär, äpple och så ännu ett äppelträd med inympat olika sorter av äpplen. Vi får väl se … det är så mycket hela tiden som ska fixas här på landet. Nu har vi bokat in elektriker och en kille med grävmaskin, det ska bli gräsmatta framför ungarnas hus, så de kan ha allt utanför sitt, hoppmatta, sandlåda, rutchkana osv. Dels så ser de ungarna bra då framför sin altan och så slipper vi ha dem rännande framför oss hela tiden. Äsch, de lär ju ränna ändå, men inte lika mycket som nu.
Kram på dig och en extra kam, man vet som sagt inte när en sån behövs. 🙂
Då är även jag en motvalls kärring 😁
Vi får skapa en klubb, Motvallskärringarnas vänner eller något sånt. 🙂
Jag med! Temperaturer över 24grader brukar ge ökad värk så det där med sommar är jag inte så noga med…
Oron tror jag hänger ihop med att när man har en bråkig kropp – som ibland beter sig extra avogt helt appropå ingenting – då är det väl inte så konstigt att det där med utflyker och sånt kan kännas lite agasamt.
Jag blir ”lycklig” känner mig inte ensam, av att vi är fler som känner av värmen, folk tror ju att alla med värk mår bra av värme. När det gäller fibromyalgi så blir man känslig för både värme och/eller kyla, väderomslag oavsett hur vädret blir, så det finns ju några väderomslag om året om man säger så och så olika perioder av skov att ta sig igenom.
Oron hänger nog ihop med att jag aldrig vet, att må bra på förmiddagen betyder inte att eftermiddagen/kvällen blir bra. Hur många trevliga inbjudningar har jag fått tacka nej till, hur många gånger har jag fått åka ifrån tidigt? Till och med dotterns bröllop fick jag lämna före bröllopstårtan visades, som åts efter middagen till kaffet. Herregud, då grät jag i taxin hem. Jag har vant mig på ett vis, mår jag skunk är det bara skönt att slippa.