Igår väntade jag på samtalet som skulle upplysa mig om vi fick gäster idag eller inte. Hela kvällen gick och nog undrade vi och sa samtidigt ”det betyder att de inte kommer”? Jag hade redan sagt till personen att de kanske skulle avstå att komma, då de har ett stort kalas på söndag. ”Men nej då, de ville verkligen komma och de skulle höra av sig igår.”
Ibland undrar jag hur folk tänker, de förväntar sig något till kaffet och ibland även lunch, fast de skulle ha ätit lunch innan de kom. Sen räknar de med middag innan hemgång, allt bjuder jag så gärna på. Men hur tror de att jag ska hinna baka, handla mat och fixa allt innan de dyker upp, när de inte ens har uppfostran nog att ringa och meddela att de kommer eller inte kommer. Själva blir de ju så upprörda när deras bekanta inte är uppfostrade nog att tacka Ja eller Nej.
Så redan sent igår kväll oroade jag mig och funderade på att börja baka kaffebröd vid 22.30-tiden, men insåg att jag inte orkade. Sen sov jag och sov oroligt, vaknade med huvudet fullt av orostankar. Frågade maken som alltid är uppe före mig om de hade ringt? ”Nej”. Kollade messenger och mobilen … före 11 ringer maken för att höra ”att de inte kommer”. Det är ju inte så att vi sitter i sjön här på landet, alla som har landställe vet hur bökigt det kan vara med släkt och vänner som dyker upp och förväntar sig service och mat. Nu har jag signalerat tydligt att jag inte längre är som förr, när sånt var en baggis. Men vanligt hyfs är väl att höra av sig om man tänker komma som gäst.
En bra ide om man bara tittar över på fika och inte har hört av sig innan, är ju att köpa med sig kaffebröd. Så nu blev gårdagens kväll mindre lugn för mig, hjärnan ältar fram och tillbaka och så förmiddagen idag. Allt för att de eventuella gästerna bara tänker på sig själva och inte ens orkade lyfta luren och meddela ”vi kommer inte”.
Egoismen brer ut sig, glömmer gästerna att ringa, så talar det om för mig, att viktiga är vi verkligen inte. De är viktigast och deras vänner och släktingar, men när det kommer till oss, så kommer man inte ens ihåg att ringa varken på kvällen eller dagen efter.
Nä, nu har jag ältat klart, nu ska jag baka upp-och nervänd aprikoskakan som jag ska servera maken till kaffet. Vi är värda det med vispad grädde.
Sen ikväll grillar vi nog köttet vi skulle bjuda på …
Gråt inte; var inte indignerad. Förstå.
Baruch Spinoza
Livsglimtar 
Idag, när det tar mindre än fem minuter att skicka iväg ett sms meddelande (el dyl), så finns få ursäkter för att inte meddela sig. Så är det bara!
Precis, hur svårt kan det vara?
För vissa, extremt svårt…
Tydligt, det verkar som om vanligt hyfs inte är så vanligt nu för tiden.
Nej, vanligt sunt förnuft är det ont om…
Ja det är osnyggt och ganska otrevligt att inte höra av sig. Ibland förstår man inte hur folk tänker!
Min mamma sa alltid att ”det som är viktigt kommer man ihåg”. Jag håller med henne, oftast är det så, men ibland glömmer vi alla saker, men kanske inte från ena dagen till den andra när man själv har bjudit in sig. 😦
Nej, det glömmer man inte så lätt. Men visst, vi kan alla glömma saker och ting – din mammas ordspråk är inte så dumt, ganska sant faktiskt!
Det ordspråket sitter i ryggmärgen på mig, visst är det sant.
sådan nonchalans behöver man inte förstå, det är brist på vett o etikett! Kanske du i framtiden inte skall mista din nattsömn för så tölpiga gäster, om de inte bekräftat i god tid (minst 24h) före, kan de inte heller förvänta sig att bli bjudna på något. Högst en kopp kaffe o ett glas vatten. Kanske de sedan skulle lära sig…
Hoppas kan man ju. 🙂
Håller med om att det är jobbigt med otydliga besked om sånt. Svårt att vara beredd på alla varianter
Det har verkligen blivit ett egoistiskt samhälle. Fy sjutton, förstår verkligen dina orostankar och krisreaktion. Är man sjuk och dålig så finns det ingen kraft till sådant. Hukar mig lite nu för jag minns fortfarande mitt 33-årskalas och missförståndet med datumet 😬. Många kramar!
Det är det som är grejen, varken min kropp eller psyke pallar med sånt här. Min hjärna har tänkt på vad vi ska bjuda på, letat recept, handlat. Sen ska det vara fikabröd och jag vill gärna baka. Allt det där friska människor gör med en klackspark suger märgen ur mig och gör mig idag yr och svimfärdig. Som om all energi i kroppen dränerats, men jag har tagit det lugnt, diskat och bakat kakan jag skulle bju på. Jag förstår att alla inte kan fatta hur en slokande kropp beter sig, det fattar jag inte själv heller. Saker händer och ofta går det bra, men inte alltid och den här känslan att jag aldrig vet när kroppskrället bara lägger ner systemet, det är det som skapar oro i kroppen. Att inte veta hur jag ska ta mig från A till B vid vissa tillfällen.
Kram på dig Gina!
Alltså, det borde göras en broschyr med dina ord! Precis som du skriver är det. Precis allt kan bli oöverstigligt, allt som förr gjordes utan att man behövde tänka. Goa, kloka Maggan! Många kramar från mig och mina katter!
❤ Kram tillbaka.
…. ohôffs! Sånt där gör mig tokig. Men man lär sig vilka som är sådana här. Vi har en släkting som med sin fru oföhappandes kommer kl 11 på förmiddagen. Han vet att mamma aldrig låter någon gå hungrig från vårt bord… men kors, de har börjat höra av sig de senaste gångerna. Det var en stående kommentar när man hörde att de dykt upp – jaha, vill de ha lunch nu igen? Idag är det ju väldigt enkelt att höra av sig via SMS eller Messenger om man nu inte vill prata i telefonen.
Samma sak med att man blir bjuden till en viss tid men omöjligt kan göra klart tills det är dags, eller fortsätta när man ätit. Mamma är otroligt mån om att man skall ha maten varm och tima grill med ugn mm att lillsnurran är i stallet eller i någon ladugård är ju en sak, men vuxet folk som efter 13 år fortfarande inte kan tima… även där, vet inte om han dyker upp eller inte. Att han äter för två gör att man inte kan chansa.. Nej nu skall jag inte hetsa upp mig 🙂
Hahaha! Andas lugnt och fint Verkar sniket att dyka upp vid den tiden varje gång, det är väl ingen ”hälsa på tid”.
Köp en påse skorpor och några påsar med nudlar som håller länge. Bjud dem på det nästa gång, så kanske de lär sig att meddela om de kommer eller inte. Man kan inte bli nog besviken på mänskligheten.
Japp här blir det skeppsskorpor med vatten framöver. 🙂