Det ena och andra fladdrar genom knoppen

Vår sista flämtande semestervecka började med purrning tidigt, in i duschen, på med kläder, fylla vattenflaskan och iväg till Hallstaviks VC för ännu ett blodprov. Nu hade den första utmärkta och trevliga nålstickerska gått på semester och där satt en ny, ännu ett rekorderligt fruntimmer med skratt och nål i högsta hugg. Det är något så befriande skönt att sätta sig ner hos kvinnor med kunskap, ålder, skinn på näsan och humor. Imorgon får jag resultatet som för den delen har varit toppen varje provtagning, så min nya medicin ”fungerar bra” och jag har ”mått väldigt bra sedan jag bytte sort”.

Jag tänker att jag inte ska skriva de orden, vågar inte riktigt tro att även jag kan äta en sån medicin och må bra som många andra transplanterade. Sen tänker jag att fibromyalgin dvs kroppsgnället som flyttar sig runt, gör mig trött, ger underliga symtom kanske helt enkelt ligger lågt i värmen.

Det är ju alltid något som pockar på uppmärksamhet. Det här med värme kombinerat med AC och fläkt ger mig ont i nacken och upp i bakhuvudet, lite som nackspärr upp i skallen, fast där bak. Så där ja, lite bara måste det gnällas. Så fort vi sätter oss i bilen går AC:n för kung och fosterland och min nacke brukar passa på att dra sig på fel sätt, tänk nu att jag sitter i fläktars drag eller AC stor del av dygnet. Tro sjutton att nacken hittar på massa skumma saker.

När vi kom hem på förmiddagen åt vi frukost och sen somnade jag och vaknade vid två tiden. Då gick gänget ner till badet och jag är så nöjd att få vara ifred … jag är ändå badkruka först och främst, har ingen passande baddräkt och då menas att jag är för tjock för den jag har. Baddräkt är inget jag ens tänker på att skaffa när våren kommer, möjligen kolla att vassens växer sig hög och att lämplig skrymmande gråsten finns nära strandens skvalp. Där jag lagom gömd kan smyga i böljan utan att känna mig som en sån valrosshanne som fläskar sig fram.

Ikväll tänker jag göra en stor sallad med rökt fisk och surimisticks, ni vet de där fisk”pinnarna” som smakar skaldjur. Jag är väldigt svag för surimi och kan utan problem äta dem bara rakt av. Nu när grillandet gått bort, blir det mycket sallader och kallskuret av olika slag. Igår gjorde dottern en stor härlig paj i ugnen, känner mig stolt över att båda våra barn är väldigt duktiga på allt i köket. Min mormor ❤ ingen kan som hon laga en ugnsomelett med krabbstuvning och tänkt på allt gott hon dukade upp när hon bjöds till bords. Mamma mötte en man som hon gifte sig med som tog matlagningskonsten till nya höjder och dessutom var dukningen viktig för honom. De två mamma och min adoptivpappa, de kunde laga mat så det visslade om det.

Jag låg större delen av uppväxten och läste Bonniers kokbok tung och otymplig i sängen in på nätterna. Jag drömde om krustader, filé hit och dit, bakat, sauterat, kryddor, förrätter, efterrätter och huvudrätter. Gick senare en hushållskola där fröken var grymt imponerad av mina kunskaper och utsatte mig för lite extra svårigheter att bita i matlagningsmässigt. Ska sanningen fram var hon inte så förtjust i mig, jag tror det var för att jag kunde för mycket, har inte haft vanan att bli illa omtyckt av folk jag mött genom åren, men man kan inte bli älskad av alla.

Tänker på det ibland att det var tur att jag, praktiska människan hade gymnastik, syslöjd, hemkunskap och skrivmaskin att få glänsa i och plocka upp de högsta betygen i. Utan dem hade jag nog känt mig som den skit skolan förr gärna gjorde av oss som inte briljerade i matte. Nu har ju just jag något som min mamma sa att min danska farmor hade ”Matjord i fickorna”. Den där matjorden var något fint att ha, min farmor var affärskvinna och gjorde fina affärer. För mig var det nog händigheten som var min matjord. När ungarna var små sydde jag åt en kemtvätt och kunder rände in och ut hos mig. Det mättes och pratades, syddes in och ut, nya kragar, manschetter, las upp och ner byxor, kjolar. Sen när de förstod att jag var duktig på att laga hål i dukar och gud vet vad, så kom de även med sånt och jag trollade.

Tänk om kvinnan som satt i skolan och var sk yrkesvägledare, om hon hade tagit tag i mig och hjälpt mig, så kunde jag med all säkerhet utbikdat mig till att renoverat gamla bonader på museum, kyrkor och slott. Allt tänkbart pillerill var jag verkligen duktig på, med stödlektioner i matte, kunde jag nog tagit mig in på utbildning till just syslöjdslärare. Men nä, det bidde ingenting av mig, som den typ av folk som orienterar sig i samhället med titlar, fina höga examen, anser viktigast.

Men det var jag som tröstade deras dementa pappor, tog hand om deras mammor som inte klarade sig riktigt själva där hemma. Jag städade, tvättade, duschade de gamla, la håret på tanter, vi fikade och pratade, jag donade med räkningarna och redde ut både det ena och andra till deras gagn. Jag var kär i mina gamlingar som jag gick till flera gånger i veckan och de väntade så på mig som kom som en frisk vind med prat och skratt och fick saker gjorda.

Nu kom badgänget så jag måste sluta nu och prata med E som sprang snabbast hem till mormor,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s