Trudelutt självspelande hjärna

Nu skulle jag sitta på bänken utanför porten och njuta, hemma igen efter semestern. Men med min kropp vet man aldrig vad som händer …

Det ringer på mobilen och en hantverkare vill mäta mina köksbänkar, nya ska sättas in. Jag säger välkommen till honom för hemma är jag och så pep jag ut i köket, just denna dag är det disk och mer disk än vanligt på diskbänken. Jag har svårt att bara låta det vara när någon ringer så där direkt och vill komma. Så det blev till att stoppa in i diskmaskin, torka av, snodde runt och undrade vad jag håller på med, det är ju inte diskbänken han ska mäta?

Så ringer han på dörren, den långa, muskulösa, brunbrända, ljushåriga svenska hantverkaren. Suck, finns inget bättre än svenska hantverkare om de kommer i tid eller kommer överhuvudtaget, men det är en annan story. Trevlig kille som gjorde sitt mätande, det blir denna vecka eller om flera veckor beroende på hur det var med beställning av bänkskivorna, mig spelar det ingen roll.

Tänkte på det att min beskrivning av den svenska hantverkaren lät ju som något nazisterna kunde ha rabblat upp. Det var nu inte min mening att kantstöta ömtåliga läsare med livlig fantasi. Det är nog mer bara min personliga uppfattning att just denna hantverkare såg ut just så, om man nu får se svensk ut längre? Som motvikt kan jag beskriva ännu en vacker hantverkare anställd av vår förvaltare. Han är mörkhårig en atletisk skönhet med vackra tänder och mörkbruna ögon, han pratar klingande svenska, fast han inte ser svensk ut och han är verkligen vacker och trevlig. Så där ja, jag gillar hantverkare, har alltid gjort det oavsett var de kommer ifrån, men de pursvenska känner jag mig väldigt besjälad med och än så länge får man väl känna så, hoppas jag.

När jag sitter där och småpratar med hantverkaren som mäter, så börjar jag känna mig märklig, liksom utanför min kropp och jag tänker ”fan också, bara han går snart.” Hur kul skulle det vara att komma hit för att mäta och få en svimmande kärring på halsen? Han var snabbt klar och jag lyckades ta mig till dörren, hej och tack! Sen la jag mig raklång ner på golvet och väntade på att snurras upp. Kände mig lite bättre och tog mig till soffan och blodtrycksmätaren, 84/58 pulsen 93.

Ja, ja det tar sig … snart kan jag nog sätta mig en stund där ute med korsord, men det finns en ny dag imorgon, så det blir nog till att vänta. Jag skulle också behöva gå till någon som kan dra min skalle till rätta, trycka på lite onda ställen och dra ut hela mig. Men sånt brukar jag liksom aldrig komma iväg till, drar mig och drar mig tills det är mer krisartat och då får jag vänta på en tid i flera veckor, om jag har otur. Så korkat, tror det hänger ihop med alla läkarbesök, blodprover, sjuksköterskebesök, allt som hör till njurtransplantationen. Jag drar mig för det där normala som årlig gynundersökning, mammografi, tandläkaren, fotvård. Men det är ju klart att jag gör allt det där, fast med inre suckar om allts jävlighet, men annat som kommer ovanpå vill jag oftast smita ifrån så gott det går, sån jag inte dör av att hoppa över.

Men så underbart med normalt väder, att kunna andas, röra sig utan att det nästan skvätter svett om mig. Nu ska vi få några dagar till av fanstyg till värme, men måtte det bli normalt snabbt igen. Jag hoppas nu att sol och värmegalningarna har fått sitt och lite till. De flesta sådana jag känner har gnölar rätt länge nu på att det är för varmt, jag tror nästan inte det är sant. Vänta in i oktober då börja gnölet om det grå, fukten, kylan som kryper. Men då brukar jag stå upp för årstiden även i november när det blir etter gråare, då njuter jag. Hellre klä på sig och kunna klä av sig när det blir för varmt hahaha! Flera veckor av 30-35 grader som vi har haft på semestern är verkligen olidligt.

Mitt huvud bjuder på konstigheter, när jag lyssnar, ni vet lite extra som man gör när man tycker sig höra något som man inte vet vad det är. Då börjar glassbilens trudelutt inom mig och tro nu inte att den åker runt utanför, ljudet finns i mig, vad ger ni mig för det? Är det hispan nästa eller?

Fridens

8 thoughts on “Trudelutt självspelande hjärna

  1. Anne skriver:

    Usch, låter inte kul med ”snurrandet”. Hoppas du repat på dig.
    Härligt med lite nytt i köket, svensk hantverkare eller ej 🙂
    Jag njuter också i fulla drag av den relativa svalkan, i natt – eller snarare i morse – när vi anlände hem var det 12,5 grader ute – andrum kan man kalla det. Sommaren har varit för nog och jag föredrar faktiskt våra lite ostadigare och svalare somrar som vi normalt sett har!

    • livsglimtar skriver:

      Senare i höst kommer vi få målat och tapetserat i hela lägenheten, i köket ska vi anlita egen firma som mäter och sätter upp nya luckor, lådfronter och handtag. Det ska bli kul att få fint, får ju köpa lite nya möbler, det ska bli kul.
      Jag gillar som dig, den vanliga svenska sommaren, lagom är ett väldigt bra ord, med regn någon dag här och där. 🙂

  2. Gina skriver:

    Härligt med hantverkare som levererar när de ska (hade tänkt skriva kommer men det kan ju misstolkas 😂 speciellt nu när världen är helt upp och ned). Hoppas resten av renoveringsjobbet löper på smidigt. Kram!

    • livsglimtar skriver:

      Där ser man, ibland måste jag bli arg för att få in mina svar, läs mitt svar till Mycketyck. Japp, man måste tänka sig för hur man skriver och det gör jag ju inte alltid, det har blivit väldigt ömtåligt i vårt land de sista åren, tror vi har delats upp i två läger, de sovande humanisterna och de andra som vägrar vara orealistiska. Ja, ja nu får jag väl stänga foderluckan för denna gång, texter blir så lätt svart och vitt, lämnar fältet öppet för nedslag. Kram

    • livsglimtar skriver:

      Nu har jag skrivit svar till Gina och dig, det kommer inte in. Jag prövar igen, men visst är det märkligt och väldigt oväntat. Jag har ju haft en susande AC på i många veckor och då i min ensamhet och i suset har jag hört röster som pratar och hört musik. Men när det börjar trudelutta glassbilsmusik i tystnaden då skakade jag på hövve. 🙂

    • mycketyck skriver:

      Haha bara att tacka och ta emot. Röster hör jag ofta och känner även lukter. Du är mottaglig för saker från den sk andra sidan. Inget farligt och du håller inte på att bli tokig. Prova meditation så öppnar sig en ny dimension.

  3. livsglimtar skriver:

    ❤ Lukter har jag känt, min pappa brukade jag köpa brända mandlar till när jag hittade några på stan. Efter hans död luktade det brända mandlar vid några tillfällen i förra lägenheten, snopet var det när vi hade flyttat hit och jag kände doften även här. En gång var han hit som om han ville tala om att han kollade in var vi nu bodde. Förnimmelser och att bara veta saker brukar jag vara bra på.
    Mitt liv före sjukan tog min kropp var jag en sökande människa, hade grupper hemma och delade med mig av det som kallas new age. Jag arbetade i många år med healing och la kort. Meditation är verkligen ett bra tips, jag har liksom halkat ur det mesta genom alla turer med kroppen. Jag har en hypnoanalysutbildning som kom till nytta i mina grupper som avslutning efter träffar. Det låg tjejer på golvet runt i hela köket, även under bordet på yogamadrasser. Var härligt att se dem. ❤ Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s