Tituleras numera även portvakt

Men så blev det av igår, invigning av nya soffan på sidan av porten. Där satt jag med min sockstickning och njöt av att vara ute. Tog nog inte mer än 20 minuter så kom en vän L på väg hem och satte sig, vi pratade nog minst en timme och under tiden kom mannen från grannporten och pratade, han mådde inte så bra, deras hund var de tvingade att avliva dagen innan. Så sorgligt och vi pratade om sorgen som blir så total, tystnaden hemma och tron att hunden ska dyka upp som vanligt när man är hemma. Vår hund la sig gärna utanför toadörren när jag duschade och jag smög alltid upp dörren för att inte smälla i honom. Om ni visste så länge jag höll på med det, fast han inte längre fanns. Men jag tror han låg där, fast osynlig.  ❤

Sen dök mannens fru upp och alla gick hem utom jag som fick prata en stund med mannen med hunden, grannen som bor vägg i vägg med oss, deras lilla hund vaffar ibland hör vi, men störs inte av det. Sen satte sig en bekant granne från min port sig ner, vi pratade mycket kroppsligt elände, hon har det inte bra.

Det var verkligen en trevlig bänk att sitta på, vanligt prat, lite sorg, lite upplysande skvaller utan ont uppsåt och skratt så klart. Tänk att pudeltanten bara dog knall fall av  fästingsjuka. Jag har undrar om hon hade bytt bil, den nya stod så rakt parkerad. Det finns tre P platser utanför som är ovanligt breda, trots det var hennes bil parkerad som om hon var full, snett och vint, halvägs ut från parkeringen. Inte trodde jag hon var full, men märkligt var det. Så det är en ny person, som nu har parkeringsplatsen.

Jag blev lite chockad att höra att hon hade dött så knall fall, ingen jag umgicks med, men vi pratade en del när vi också hade hund och hälsade alltid när vi sågs ute. Nog är det ledsamt att alla välkända människor försvinner, de där som jag har nickat hälsande till, sett i omgivningen som namnlösa grannar i 40 år. Som om det inte räckte att de jag har känt dör genom åren.

Sent igår kväll gick jag igenom en massa sparat här inne i paddan, bara måste ju rensa. Till min lycka hittade jag ett presentkort vi fick i present på vår bröllopsdag, ni som minns festen vi hade, våra tävlingar, vuxna och barnbarn. Ett presentkort från dotterns familj på Delicard, det bästa som finns. Vi valde najadlax som kommer levereras till dörren på fredag i kylförpackning.

Jag har själv beställt dessa presentkort till andra, trerätters hem till dörren, det är väl en present som heter duga. Vårt äldre par som hjälpte oss med Watson när jag var som mest njursviktig, de fick trerätters Delicard flera gånger om året, inte ville de ha betalt, de älskade att ha Watson. Då passade det så fint att komma med en blomma till jul, påsk och sommar med detta delikatesspresentkort, de såg så fram emot att välja maten. Hon I dog hastigt och B blev kvar, skruttigare och får nu hjälp, mysigt att veta att han varje vecka blir hämtad av färdtjänst och tillbringar en eller två dagar på mitt gamla jobb. Där får de frukost, lunch och kaffe på eftermiddagen innan fördtjänst kör dem hem. Där umgås det på trevligt vis, dit kommer folk som uppträder, de kan väva, dreja, brodera, sticka osv. Utflykter ordnad och de tas omhand med mycket kärlek, jag var dit och fikade i vintras, när jag testade att träna om ni minns.

Nu ska jag sätta lite fart, sen sätter jag mig nog på bänken ett tag i den svalkande skuggan.

Fridens

12 reaktioner på ”Tituleras numera även portvakt

  1. Anne skriver:

    Det kan hända mycket på en bänk! Trevligt med lite småprat så där, folk som umgås en stund och far vidare, ger plats för andra som vill umgås. Härligt! Men sorgligt för hundägaren som måste ta bort sin hund – som du skriver, sorgen blir så total när hemmet är tomt och de gamla vanorna hela tiden påminner om vad som saknas.

    • livsglimtar skriver:

      Jag har nyss kommit in, idag har jag pratat med grannar, druckit min kaffe latte, pratat med dottern i mobilen och löst korsord. Tror nog att jag blir ”hon på bänken”, de jag pratar och hejar på känner jag ju.
      Men under ungarnas uppväxt gick maken och jag då och då till en bänk som står på ett berg med utsikt över Värtan, du vet hamnen och båtarna som vi har utanför oss. Det var vår pratbänk, där satt vi för oss själv när vi ville och behövde prata. Bänkar är underskattade tycker jag, tänk så mycket sällskap folk har haft med andra kända eller okända när de en stund har satt sig ner en stund på en bänk.

  2. Gina skriver:

    Bänkar är helt klart underskattade!!! Tror jag har suttit på ett 10-tal olika idag, phjuuu så kvalmigt det har varit och så skönt att få vila benen emellanåt.

    • livsglimtar skriver:

      Idag är hetta olidlig, så kanske sätter jag mig en stund på soffan senare under dagen. Jag har satt en deg med graham/vetemjöl special och riven permesanost. Resterna av senaste brödet ska jag bjuda mina älskade måsar på ikväll, nu håller de sig undan. Här hemma är det ok med att sätta på ugnen en stund, på landet är det ju ett öppet stort rum med både kök och umgängesdel, då blir det för varmt för att stå ut. Du, körde ett nytt iskafferecept idag, ta en glasburk för vanliga glasen räcker inte. Stoppa i en kapsel, tryck på knappen med större mängd kaffe, blanda ner 3 dl mjölk och 0,5-1 tsk vaniljsocker rör om, sen ner med isbitar. Rör om njut! Jag satte locket på burken, det var en del kvar när jag var nöjd, in i kylskåpet så länge, kan jag dricka upp senare. Kram

  3. Gina skriver:

    Åh tack för receptet på iskaffe, det måste testas 😀. Lustigt, testade faktiskt häromdagen att smaksätta med vanillinsocker 😂. Dessa lustiga återkommande sammanträffanden! Älskar kardemumma och ska testa det också. Många kramar!

  4. Suttecity skriver:

    Lite som vi hade det när vi bodde i höghuset när vi växte upp. Vi kände de flesta och det var samling på gården. Vi var många ungar så det blev väl en naturlig grej. Min gamla dagmamma bor kvar så vi är där och hämtar henne på fredagarna till Zumban så jag får min dos av nostalgi. Kan se framför mig där du sitter på din bänk och stickar. Blir en samlingspunkt för grannarna.

    Det här med djur som gått vidare.. här kommer syrrans schäfer runt hörnet emellanåt och vår katt kan jag känna av ibland och de har de varit borta länge vid det här laget. Så nog är de kvar och hälsar på ♥

    • livsglimtar skriver:

      Jag känner sån glädje med att tänka att både våra nära och kära djuren finns kvar omkring oss på något vis. Jag har en vän som är väldigt känd i mediala/media kretsar och hon såg här hemma min pappa som jag inte växte upp med hålla en grå hund i famnen, ”hunden gillade inte att bli hållen i” sa hon och det var mitt i prick. Watson ville inte bli buren, hållen i på något vis. Hahaha det var en så härlig upplysning, jag klappade honom i många år varje natt i luften, för det var där han låg på nätterna när han levde, nedanför mig på golvet. Ibland sov jag med armen hängande ner och handen i hans päls. ❤ Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s