Kroppen är som en väderstation, vid omslag som nu får jag värk i kroppen vilket jag är van vid, så van man nu kan bli av sånt. Men efter denna varma, i stort sett värkfria sommar … bara det att ha mått så pass bra i lederna, har ju varit underbart. Själva värmen fick mig att säcka ihop, men att ha känt igen sin kropp, har ju varit så himla skönt.
Idag har vi äkta svenskt sommarväder och jag jublar av tacksamhet, måtte det nu hålla sig så här. Jag tänker att nästa vecka ska jag börja gå med stavarna, korta turer, allt för att komma igång. Jag ska börja på gymet i höst, så det vill till att börja gå, i denna värme har jag inte rört mig alls och tjockare har jag blivit, så tråkigt, känner mig frustrerad som vanligt över övervikten.
Ingen diet, bara vanlig mat med bra tankar om grönsaker, frukt, fibrer, raps och olivolja, ta bort allt godis och kaffebröd, suck. Jag ska röra på mig sa min njurläkare, inte för att bli smal, inte för att tävla med mig själv. Bara gå en gång i veckan på gym och röra lite med betoning på lite, på musklerna. Tjänar ju inget till att göra så som typiskt mig, kul att träna, här tar jag i och tävlar med mig själv, kämpar på fast kroppen skriker ”tryck på pausknappen.” Jag gör ett nytt försök.
Ikväll ska vi vara barnvakt till dotterns döttrar, bara några timmar medans päronen äter bröllopsmiddag i kvarteret. Tänker på när våra var små, vi hade i stort sätt aldrig barnvakt. Svärföräldrarna blev aldrig den glädje jag hade önskat både oss och ungarna. Svärmor blev tidigt senil och jag fick ta kontakt med mina tidigare arbetskompisar som fick se till att hon fick en plats på hemmet. Svärfar så snäll, så snäll men egensinnig och lite senil även han, men han klarade sig hemma tills han dog.
Mina egna föräldrar fostrade mig och syrran till att klara oss själva. Mamma körde karriärsspåret och då blev det ingen hjälp där inte, några dagar per år under sommaren fick ungarna plus syrrans dotter tälta på landet. Det gillade ungarna, det var ju inget fel på mina föräldrar, mer än att de hade mest tid och intresse för sig själva. Typiskt 40-talister tror jag fast mina föräldrar var lite äldre.
Så att inbilla sig att mina föräldrar skulle hålla sig hemma från landet en lördag för att passa våra ungar medans vi åt bröllopsmiddag ute, fanns inte på kartan. Det fanns inte på kartan att räkna med hjälp överhuvudtaget, de få gånger ungarna fick åka med till landet en fredag för att vi skulle bort, förväntade min föräldrar sig att vi skulle gå upp tidigt nästa morgon och åka en timma mot färjan som gick vid 12-tiden. Om det ibland var lååång kö ner till färjan, så vi fick ta nästa, då var det surt när vi kom fram. Så inte sjutton var det med någon glädje vi åkte ut på landet för att hämta barnen. Om vi nu gick bort på kvällen med god mat och lite att dricka, med betoning på lite, så fick vi inte ens sova ut, var ju värdelöst att ha barnvakt. Därför gjorde vi mest sånt som ungarna kunde vara med på.
Dottern är väldigt bortskämd med barnvakt, svärmor hämtar äldsta dottern sedan flera år varje onsdag på förskolan och stannar sedan till middag. Win-Win situation för dem alla och hon ställer väldigt ofta upp, hämtar lämnar, handlar osv i ett evigt flöde. Vi har inte ofta varit barnvakt till deras barn, nu är ju äldsta gärna hos oss, men nu har de den yngsta som är väldigt pipig och det är inte så kul med otröstliga ungar.
Om vi överhuvudtaget kom ihåg vår bröllopsdag blev det en räkmacka och ett glas vin hemma utan krusiduller. 🙂
Genom att sonen blev ensamstående tidigt med sin son blev det mer naturligt att vi ofta var barnvakt till honom. Grabben har varit så mycket med oss i perioder, så att han känns som vår egen unge. Han vill vara med oss och längtar efter oss precis som vi gör med honom. Han har som barnbarn förstföddas speciella plats, precis som jag hade för min mormor och min dottern för min mamma. Alla barnbarnen är min kär på olika vis, de är ju alla olika personligheter.
Fridens
Livsglimtar 
Halloj! Visst är det skönt med lite humanare temperatur. Jag njuter, och förstår att du gillar det också … bortsett från den dumma värken som uppstått.
Jag känner igen mycket i det du skriver. Sommaren har inte varit lämpad för fysisk aktivitet, så jag har inte heller rört mig särskilt mycket. Hoppas att hösten ska ge nya krafter.
Det där med barnvakt … Hos oss har det varit lite tvärtom. När våra barn var små hade vi tillgång till både mina svärföräldrar och min mamma. Det var inte alltid med glädje de tog barnen, och framför allt var det inte helt förenat med avkoppling när min mamma var barnvakt. Hon var så orolig att göra något fel att man kunde räkna med ett antal bekymrade telefonsamtal, vare sig man satt på restaurang eller var bortrest över natt.
Men dem ställde alltid upp när vi behövde.
Jag har bara ett barnbarn (snart 2 år), och skulle jättegärna ställa upp om det var görligt. Men har man barn och barnbarn i annat land går det ju inte.
Jag kan bli lite bekymrad över den belastning det innebär för min dotter och hennes man att aldrig få avlastning eller egen tid för varandra. Jag minns hur viktigt det var att ha det stödet, och är enormt tacksam över att den möjligheten fanns när mina barn var små.
Jag tror också att det var väldigt bra för barnen, som hade flera vuxna att ty sig till i sin omgivning. Att ha mor- och farföräldrar tillgängliga tror jag betyder mycket.
Hoppas att ”barnbarnsvaktandet” går bra de där timmarna 😉
Kramis
Ååå det har gått så himla bra, den lilla Stintan 1 1/2 år var en fröjd att passa. Vi har skrattat så gott ihop, när jag stod i köket ställde hon sig i dörren och sa ”mamma” jag svarade: ”mormor”. Då kom hon fram till mig kramade mina ben och tog sin lilla hand på min fot och sa kliklikli, hon killade mig. Men hur gulligt kändes inte det!
De fick vara uppe ganska länge, min man tog minsta och la sig med henne, hon somnade lugnt. Sen fick femåringen vara uppe en extra stund.
Just så var det med ditt barn och barnbarn, var hon inte i samma land som min dotter ett tag hade fästman i?
Man klarar mer än man tror, kanske har de lyckats få vänner som också har barn så de kan hjälpa varandra.
Jobbigt både för dig med en så orolig mamma och jobbigt för henne. Jag är en trygg mamma, mormor, farmor brukar klara det mesta som har med barn att göra. Men jag var orolig idag med den lilla, men hon mindes oss från veckan på landet. Vi åkte ju samtidigt där ifrån förra fredagen. Nu måste jag hoppa i säng oooo maken säger att det har börjat regna JIPPI! Äntligen! Gnatt och Suss gott! Kram
Det låter som om du haft det kanononmysigt 🙂
Min dotter bodde länge i Tel Aviv, och fick sin dotter där sep 2016. För ett år sedan flyttade dem till Amsterdam, för att försöka hitta en plats som ligger på rättvist avstånd till alla släktingar, och för att de inte ville uppfostra sitt barn i Israel. Inte för att de inte trivdes, för det gjorde dem, men med barn tänker man annorlunda och förmodligen kände de att krigszonerna var lite för nära.
Jag vet inte om just Amsterdam gör mig så mycket lugnare. Där finns en hel del att oroa sig för. Men de är i alla fall närmre nu.
Kramis
Tel Aviv, så var det, Bra att de flyttade, jag skulle tänkt i samma banor. Det blev inte Israel för min dotter, hon gifte sig med en svensk och lever än så länge relativt tryggt med sin familj. Men det känns lite ”man vet aldrig” hon bor lite för nära ett sånt där ställe jag inte skulle våga gå in i och oron de som bor där skapar sprider sig som ringar på vattnet.
Ja nog är det härligt med lite humanare väder! Nu kan man ju röra på sig utan att flyta bort!
Nu är vi hemma igen efter barnvakteriet och det regnar Halleluja! Kram
Det har regnat här också i natt, välbehövligt! Det verkar som om den ”vanliga, svenska sommaren” har återvänt 🙂
Men sjutton så lite regn det har kommit inatt. Nu har det blivit tyst ute och himlen har grånat. De SMHI har sagt att det ska regna idag, visa mig det. Tack!
Här har det minsann regnat flera gånger idag – nu låter jag lite sur över regnet och det är jag också. Jag vill egentligen ha regn men INTE när mina bilrutor stod öppna… har en sån där fjärrkontroll som också kan dra ner rutorna på bilen och det hade den gjort (någon av oss har väl haft en i fickan och lyckats komma åt knappen). Så nu har jag en blöt bil 😦
Nää, hopplöst, typiskt när allt ska jävlas, förstår om du muttrar.
🙂 Nu får jag nog ta tag i planerna att helrekonda den och lägga ut den till försäljning, har tänkt det ett tag men inte kommit mig för!
Passar ju bra nu när den är nyduschad och fin hahaha!
Mormor och morfar var ovärderliga och helt klart extraföräldrar. Tog det väldigt hårt när morfar dog. Var där ju nästan jämt. De bodde i en annan del av stan men man tog 12:an ut till panncentralen. Det där trygga känslan att alltid få bli sedd. Den saknar jag . Mycket.
Ja det är nog det som varit toppen med bläkvärmen för min del, att mina ögon varit bra mycket bättre och jag har haft klara ögonvitor, trots tvärdrag och fläktar. Nu får jag börja med värmebehandling igen. Hoppas bara att det håller sig inflammationsfritt så att jag kan få starropereras och få klar syn igen. DET saknar jag..
Men lilla morfar din som åkte av kärlek hem till er, jag känner mig rörd när jag läser dina rader, har själv ett liknande förhållande framförallt till min mormor, men min morfar var det snällaste som fanns.
Måtte ögonen dina hålla sig så du får din operation.