Efter några veckors lättare huvudvärk och yrsel fick jag idag tappas på blod, så skönt att få det gjort. Maken såg att jag var risig och körde mig både dit och hem som tur var, mitt blodtryck var så lågt att det inte gick att mäta med blodtrycksmanschetten efteråt. Tur att maken slog armkrok med mig till bilen, nu en svag dag och sen mår jag bra igen, hoppas jag.
Vet ni jag har ledsnat på en tjej på mitt VC labb, sist visade jag var det gick bra att sticka, jag skulle lämna blodprov inför tappningen, bara konstatera att det var dags. ”Stick här eller där” pekar jag och vill inte att hon sticker mitt i min bulliga åder som är så känslig efter alla stick. ”Jaha säger hon” jag tittar aldrig precis när de sticker, så frågar hon ”om det gick bra”. Ja, säger ja, det går bra även i ”bullen” ibland, men jag vill inte chansa. Sen är hon snabb med sudden och tejpar fort som sjutton, för att jag inte ska se.
När jag kom hem och tog bort tejpen så hade hon stuckit mitt i bullen, det står inte rätt till i skallen på den människan. Det var hon som för några år sedan kastade mitt urinprov när min son skulle hjälpa till och lämna in det. Hon vägrade ta emot mitt urinprov med namn och födelsenummer på röret, utan min son med barn och vagn skulle ta en nummerlapp och vänta tills alla i väntrummet fått lämna sina prover. Han blev ju förbannad, det var ju bara något hon hittade på, han lämnade påsen med provet och hon kastade det på en bänk. Sen när han gick kastade hon det i soporna. Hennes chef hittade den där när de letade, tossan nekade, min son fick åka dit och identifiera henne.
Sån personal låter de vara kvar, kan ni fatta sånt? Hon får aldrig mer sticka mig …
En jobbig vecka började i måndags med hopp ur bingen tidigt och åka och lämna provet. Igår kunde jag inte sova, inget vidare varken på natten eller morgonen och likaså imorse upp och hoppa och iväg. Så skönt det ska bli imorgon tänkte jag, glöm det, hantverkaren ringde nyss, han kommer imorgon kl 08.00 och sätter in nya bänkar i köket. Denna typ av stressiga veckor är rena rama terrorismen för min kropp, som inte orkar leva så här ovaggat och rörigt.
Nu ska jag fika och doppa en skorpa, sen somnar jag nog en stund i soffan eller stickar vidare på sockan.
Fridens
Livsglimtar 
Den persosnen borde inte få jobba där – men det är nog svårt att få bort henne – hoppas du blir lite gladare till sinnes och lugnare i kroppen när du fått dina nya bänkar! Kram på dig!
Det är sån personal som gör att kvalitén på vården inte blir bättre. Tror att, tyvärr, vi alla stött på sådan personal. Jag jobbar även med människor som absolut inte passar att jobba inom vården. Men ändå är dom kvar. Det är otroligt frustrerande. Hoppas du slipper henne igen. Ha det så bra och sköt om dig.
Men… så kan man ju inte ha det, personalen måste ju göra sitt jobb på rätt sätt – särskilt inom vården. Märkligt att ingen agerat!
Ärligt talat tror jag att mer än vad vi tror, bara får vara, ingen som opponerar sig mot varken det ena eller andra. Svensken har blivit värsta fegisen …
Jag ska prata med den där stickerskan nästa gång jag ska dit, ska fan vara en fegis.
Beskrivarbloggen och Annelies, jag har skrivit svar till er båda tre gånger men det går inte att få in texten. Jag blir så irriterad över att det ofta är så usel kontakt.
Men jisses hon är ju en syster Ratchet som i filmen Gökboet. Har träffat på några stycken sådana jag också. En gång även när jag lämnade blod i Blodbussen efter ett upprop om att få blodgivare. Där tycker jag det är viktigt som f-n att det är rätt folk om man vill få folk att skänka blod. Hoppas nu att du får må bättre. Kram!
Måendet växlar, men igår tappades jag ju på blod så förhoppningsvis kommer jag att piggna till. Kram