Igår var en sån där dag när vemodet la sig i mitt inre, kände mig lite låg och så ringde dotter, miljökämpen och hade ett och ett annat att köra ner i halsen på mig. Jag brukar aldrig skriva något inne på hennes Fb sida som har med politik eller miljö att göra. Var och en är ”fanatisk” på sitt vis och det vet vi ju alla att många av mina tankar om politik får gamla tanter att gå i spagat. Ordet är inte så fritt som många tror, men vem som får vara fri att tala, hoppa på, förnedra andra med vilka oförtjänta nötta ord som helst, det vet alla vi som inte är så PK.
Samtidigt med detta försökte jag hjälpa en PK vän att hitta de namngivna personer som påstod hade satts upp på Kjell Bergqvists lista över alla kändisar som ville visa upp sitt gemensamma S-ställningstagande. De personer som inte satt upp sig själva, utan var ditlagda som Börje Salming. Vännen var ju i affekt, ville bevisa att det var fejk och jag började leta efter de källor alltid politiska affektmänniskor kräver. Ärligt, jag brydde mig inte ett dugg om dessa kändisar och listan, sånt dyker alltid upp vid val.
Men den källa som namngav personerna som jag hittade, blev ju starkt ifrågasatt, hade jag koll på vad det var för nazistsida? Näää, det hade jag inte, brydde jag mig inte om, men där var namnen på de som påstods inte själva ha velat medverka i listan. Men det räcker aldrig och syvende och sist blir det jag som var boven. Jag gjorde inte eftersökningen för att bevisa ett dugg, hon bad om namn och fick namn. Det här med att visa källor till olika information, det skriker alla läger efter så fort det i deras tänkande absolut inte kan vara sant. Spelar ju ingen roll var man letar upp för källa, den är alltid en skitkälla oavsett PK eller resten av oss andra.
Som ett sent efterspel fick jag en riktig käftsmäll imorse av vännen, hon med eftersökta namnen igår på Fb. Suck, jag var väl förtjänt av den käftsmällen, som vi alla andra ständigt är, vi som inte tänker som andra, vi borde alltid hålla käften.
Så med detta blandat med vemodet åker maken och jag ner till Ica för att handla lite mat med till landet. En röst ropar mitt namn bakom mig och där står paret, jag förstår vem det är, men maken hennes är så tärd av cancern att jag inte känner igen honom. Vi kramas, vi pratar och sorgen landar och blandar sig med vemodet, rör upp starka känslor som tränger ut Fb tramset, PK folket, mitt eget tänkande, sånt skit rent ut sagt. Vän och barn som ska tala om vad som är rätt eller fel, hur hemsk är inte jag i mina hårda åsikter, hur värdelös är inte jag som inte förstår att mina barnbarn kommer gå under på jorden om 30-år. Hur vågar jag ha andra elaka, felaktiga åsikter?
I bilen på väg mot tidlösa lugnet kommer gråten, inte för att jag är en så usel person, utan för vännen med cancer, allt rörs runt och upp inom mig. Mina egna tankar om döden, väntan, ovissheten om hur det skulle gå för mig, då när njursvikten var som värst, nu är paret i det limbo, man inte önskar någon alls, hängandet i ingenting där man samtidigt hysteriskt kämpar om överlevnad till varje pris. Jag gråter av sorgen, av hopplösheten att stå där och inte kunna göra ett dugg. Hur tung är inte den känslan … källa på det?
Dagen bjuder skön höst med sol och blåstens frasande i träden som villigt släpper sin löv mot jorden, för att multna ner i det eviga kretsloppet vi alla tillhör.
Livsglimtar 
❤
Ibland ställs livet på ända och man får ta sig en funderare på vad som är viktigt egentligen… och det är sällan det man tror har jag förstått. Har en nära vän vars man nyligen insjuknat i en mycket allvarlig form av cancer, jobbet har alltid varit det viktigaste i hennes liv – nu har hon tänkt om på den punkten.
Det där med PK och allt… jag vet inte jag. Hur kan vissa människor anse att deras åsikter är så mycket mer värda än andras? Och är det inte just precis det som…. skapar oenighet här i världen. Ibland undrar jag, men oftast orkar jag inte det… men när vänner börjar hota varandra att sluta vara vänner för att någon åsikter inte passar – ja då är väl det där med ”att gilla olika” ändå en klyscha?
Nu stack jag väl ut hakan men det får jag väl leva med 😉
Tack för att du sticker ut huvudet, känns sunt i min värld, man kan ju göra det på många olika sätt. Även jag har haft gott om tid att tänka mycket på livet ur dess tyngre perspektiv.
Min syster dog i cancer, min mamma sitter i rullstol efter sin stroke, själv blev jag tack och lov njurtransplanterad. Så nog hinner vi alla människor fundera över våra liv.
Jag känner mig så trött och ledsen på människor som allt som oftast tycker att de är för mer än andra. Det är så sorgligt att vårt folk har blivit så splittrat, ingen kommer vinna ett dugg på allt käbbel. Känns som makten är viktigare åt båda hållen än att ta hand om vårt land och vårt folk.
Visst är det märkligt att vänner blir osams om vad man tror på, jag orkar inte heller, min ork tog slut långt före valet. Jag tog bort mycket ur flödet utifrån, de mest rabiata vänner med galet ensidiga, korkade inlägg, ändrade jag så att de är kvar som vänner, men jag ser inte alla deras inlägg. De får tycka som de vill, men de har ju ”alla rätt” så jag vill inte kommentera. De ser ju vad jag skriver på min sida och en del gör väl som mig, struntar i att läsa det som retar. Det är väl öppningen med digitalt media som verkar ha öppnat upp människors lust att ta ställning mer öppet. Tänker på uppväxten när det var så hyschigt om vad man trodde och röstade på.
Tack för dina rader, behövde få respons och blev glad att någon reagerade, kram
Jag har fått lära mig att man får tänka vad man vill men att det kan vara bra att inte säga allt man tänker… Innan jag ger mig in i en diskusion så vill jag ha fakta på fötterna, inte bara ”tycka o tro” nåt – jag väljer också mina strider numera. Det spelar ingen roll vad det gäller (måste ju inte vara religion/politik), det finns fanatiker inom alla områden och dem undviker jag. Däremot diskuterar jag gärna med folk som tycker annorlunda än jag i olika ämnen om vi kan föra en konstruktiv och öppen dialog. Det har jag lärt mig mycket på genom åren och även om vi fortfarande tycker olika när vi skiljts åt så har vi, förhoppningsvis, båda vidgat våra vyer och fått nya insikter. För mig är det viktigt. Inte vem som har ”rätt” och vem som har ”fel” för sånt är i det långa loppet ganska ointressant, sånt tenderar att ändras över tid beroende på i vilket ljus man ser sakerna i…
Jag väljer också mina strider de få gånger jag har det, men inne på nätet vet man ju aldrig när någon får för sig att bli sur eller arg, egentligen är vi väl alla som ”sitting duck” för andras reaktioner.
Men tänker man högt, för rakt så vet jag att man kommer få för det, jag tänker ofta på att vissa har rätt att ljuga och mörka, andra har ingen rätt att ens tycka, utan att andra anser det som sin rättfärdiga rätt att kväsa en annans åsikt.
Rent privat pratar jag sällan eller aldrig politik, om jag gör det, så är det med med vänner som oftast delar mina tankar, andra är det väl ”inte så mycket att prata med”. Jag träffar så sällan andra att jag verkligen inte har ork eller lust att agitera, hålla på och stå upp för en massa saker, det var förr det, när jag ännu var sosse och trodde de hade mål och riktningen, men det var ju väldigt länge sedan.
Jo, jag tycker nog att det finns rätt och fel tänk i politiken, jag är så kass, eller realistisk att jag tänker rent ekonomiskt på hur vi svenskar ska få rätt till det samhällskontrakt politiker faktiskt är skyldiga sina medborgare.
Men jag har egentligen ingen större lust att diskutera politik på nätet, mitt psyke orkar inte, jag blir bara stressad, får migränflimmer och huvudvärk just i den där polariseringen som de två blocken älskar att rulla runt i utan lösning.
Det ska till mycket diplomati om man ska prata politik, jag är för rak och hetsig, inget politikerämne i mig inte. 🙂
Se där nu blev det en massa tänkande igen, jag försöker i alla fall hitta ut någonstans. 🙂