Gråt och hattifnatt

Idag blev det alldeles förtvivlat i mig. När jag var iväg i tisdags och handlade presenterna till fyraåringen, så rann svetten ner i vänster öga vilket gjorde att ögat rann och jag torkade och torkade med tummen. Det blev inte bra för ögat som svullnade, rodnade och ömmar. Idag gick jag ner till apoteket, tänkte få hjälp av deras mobildoktor. Väl där, trött intill bristningsgränsen får jag sitta i rummet där de har en padda på stativ. En personal instruerar mig, skriv in födelsenummret … skriv in Id-numret så att jag kan göra rätt för mig … var ska jag skriva det? ”På din mobil”. Min mobil ligger hemma … bevare min gnu, så hopplöst fel allt bli ju sämre jag mår. Jag får en broschyr med mig hem, hur jag kan fixa det hemma.

Väl hemma lägger jag mig först i soffan, så slut. Letar i väskan efter broschyren, som inte finns. Går in på paddan, letar upp Kry doktorn och tänker mig ett besök, de vill ha ett Apel id-nummer jag inte kan. Här brister det för mig, av alla hopplösa jävligheter, gråter som ett barn. Finns inte ord för den hopplöshet som kastar sig på mig, jag ringer Angeli och hulkar fram hopplösheten jag känner, får gnöla och gnälla och blir lyssnad på av en som vet hur det är att inte orka fysiskt, tänk så en förstående vän kan göra skillnad på natt och dag.

Maken som jag ringde hörde på min röst, att nu var det dags att steppa upp och ta hand om kärringa. Han kommer komma hem tidigare och kör mig till apoteket, så jag kan få mitt recept.

Tänk att inte det mest vardagliga kan fungera, utan allt ska kantra på ena eller andra viset. Fibromyalgiskov sa Angelie, så klart med stormväder på gång, hattifnattväder har det varit i några veckor nu. Jag glömmer liksom bort hur skruttig jag blir mellan skoven.

Så jag ska packa det lilla, vi ska till landet, maken måste ta ner partytältet från altanen, det är fastskruvat i golvet, men vet inte om kastvindarna tar med sig hela härligheten. Sen kalas på söndag, jag längtar efter ungarna, både stora och små. Men jag ser ut som sju svåra år i ansiktet runt ögat, skrämmer kanske slag på de små.

Ha nu en skön helg, snart kommer min älskade man hem och tar hand om mig, då blir allt bra.

Fridens

9 reaktioner på ”Gråt och hattifnatt

  1. Laila skriver:

    Nog är det skov på G alltid. Hattifnatt väder var en bra beskrivning, för nog känner man sig sprakig som en hattifnatt alltid 😖
    Hoppas du får en fun helg och orkar med barnkalas. Du får sätta piratlapp för ögat när du ska iväg så blir det nog succé ❤

  2. Trollanne skriver:

    Tekniken är inte alltid alltings lösning! Ibland krånglar det faktiskt till livet en hel del, och gärna då när man redan är under isen av olika skäl. Hoppas maken skyndade sig hem och att du blir omhändertagen och ompysslad – och att din helg blir fin.

    • livsglimtar skriver:

      Visst är det märkligt hur galet besvärligt mycket blir när man redan har det besvärligt. Tänker ofta på att allt hamnar på golvet de dagar jag är svag och yr. Det är inte ovanligt att jag muttrande säger ”klart du ska hamna på golvet, ligg kvar där du, skit i mig” när jag står där och betraktar det som nyss föll i golvet. Antar att lika mycket faller i golvet de pigga dagarna, men då är det ju inte samma besvär att få upp det.
      Järnspikar så det brallar i där ute, jag ska ta mig ut en stund i blåsten, inte ut och gå, bara stå på altanen och njuta en stund av väder. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s