Persbrandt och jag

Vissa dagar i ens liv blir så där nästan magiskt varma med livsnerven darrande som aldrig förr. Där satt jag i stugan med en sovande tvååring, lite spänd på hur hon skulle reager om hon vaknade upp med bara mig. Men int da, hon sov som en stock tills svampplockarna kom hem från sin tur i skogen. Femåringen fick lite nagenack av farmor, tjusigt med simmande guldflagor, som jag tagit med för att göra henne glad, sen glittrade vi ikapp. Visst är det festligt att både vår dotter kallade och nu även barnbarnet kallar nagerlack för nagenack, jag blir fnissig varje gång femåringen förtjust beundrar sitt nagenack.

Vi rensade svamp dotter, jag och femåringen, här skulle bli årets första svampsås till middagens grillade fläskytterfilé med alla tänkbara rotfrukter i ugnen.

Vi äter, alla är hungriga, avslutar med ostbricka och vindruvor, men äppelkompotten dottern gjort och släpat med till osten glömdes bort i kylskåpet. Sen klämde vi till med dottern nya äppelkaka med lite flingsalt och den var så drömskt god, simmande i vispad vaniljsås. Tanken var att äta den till kaffet på eftermiddagen, men det blev så sent att vi hoppade över den då. Det receptet är att dö för, ska be dottern maila det till mig.

Sen diskade kära svärsonen allt och de packade ihop och åkte hem till stan. Jag var så trött, men likväl pigg, vi glodde på tv en stund, sen la vi oss. Maken han snarkar så fort han såg kudden, men jag läste och läste Persbrandts memoarer, helt fast. Jag kan inget speciellt om varken teater, filmvärld eller folk i branschen. Det som fascinerade är ju Persbrandts val av liv och hur han generöst bjuder på sitt privata i mitt tycke, helvete. Det är dyster, läskigt och så destruktivt toppat med att nudda himlen om och om igen rent artistiskt.

Men på småtimmarna känner jag att nu är det min tur att somna, släcker lampan och gäspar så där ni vet, att man tror käkarna ska gå ur led. Det gör de inte, men jag lyckas smälla ihop käften så hårt efter gäspningen att jag bet mig själv till en blödande fläskläpp. Det är ju inte klokt, ont gjorde det och järn smakade det, upp och hoppa in på toa och kolla in förödelsen på insidan av läppen nertill. Sköljde och spottade ett tag och tog sen en redig toapappersbit och tryckte mot såret. När jag lägger mig igen tittar maken upp och undrar vad jag höll på med? Den som det visste tänkte jag och släckte lampan.

 

2 reaktioner på ”Persbrandt och jag

    • livsglimtar skriver:

      Känner så jag också, jag gillar ju när folk är öppna, inte bara med putsad sida som många så gärna viftar med. Men visst har jag väl läst nyheter/skvaller om honom genom åren, men det var bra mycket värre än jag förstod. Det där knullandet överallt, med vem som helst, var som helst, känner jag sån avsmak för. Passionen för sprit, sex, droger, tränande, bråk och dansande, passion till allt som går att överdriva till smärta som skadar både honom och de runt om honom. Jag brukar inte ha idoler på det där viset som många har, men ska villigt erkänna att Persbrandts utstrålning, utseende är något av de snyggaste på film och scen. Fast han haft många otäcka roller, så är det något med hans manlighet som för mig är just den manlighet som attraherar mig. Samtidig är han en man jag i mitt eget liv aldrig skulle ”våga” vara tillsammans med, intuition stark magkänsla som gjort att jag brukar veta vad man ska akta sig för, skulle nog slå ner hårt i mig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s