Tänk att jag kan bli så löjligt glad av att äntligen ha rensat ut kläder ur mitt backsystem. En stor svart säck med kläder till välgörenhet och färdig är jag inte, nu har jag två klädskåp med hängande kläder som ska ut. Igår kväll sprättade jag upp två älsklingsplagg som inte såg så pigga ut längre, använder delarna som mönster så slipper jag köpa mönster när jag vill sy. Framförallt vet jag att kläderna kommer sitta som önskat när plagget väl är sytt.
Men så här dagen efter är min kropp inte så uppkäftig, så jag velar om jag ska fortsätta min upplyftande gärning eller vänta till torsdag, ska till frissan imorgon.
En matbrödsdeg står och jäser, det ska den få göra länge, blir godare så.
Sockorna har jag stickat till äldsta barnbarnet, mina första mönsterstickade sockor, så nu är jag helfrälst, ska snart sätta igång med ett par nya till dotterns äldsta.
Nu sätter jag fart … börjar med en Alvedon.
Livsglimtar 
Kanske en dags vila är bra? Kroppen har nog en förmåga att säga till när det är dags för det! Sockorna är riktigt snygga, önskar jag hade tålamod att ge mig i kast med något sådant – men det har jag inte 🙂
Japp, vila blev det. Men brödet blev väldigt gott.
Jag har nog alltid haft tålamod med pilliga saker, tänker att jag borde utbildat mig som konservator av gamla vepor, broderade tapeter, eller renovera gamla målningar härligt pilligt. 🙂
Härligt pilligt säger du om sådant jag blir hysterisk av 🙂 Inget stressar mig mer än alltför pilliga saker 🙂 Tänk så olika vi är och sån tur det är att vi är det!
Så skönt med olikheter. 🙂