Ljusstarka pingisbollar eller va?

Min balkong är full av pelargoner, de blommar och blommar, vi tar alltid hem dem från landet i tid, så inte frosten tar dem. Den minsta tog jag in och fotade, de andra får stå kvar så länge, det går bra på den inglasade balkongen.

Som vanligt ska en massa fixas före resan till landet och jag är som en svårstartad utombordare, det puttrar till, men tystnar snabbt. Jag läser ju väldigt sent eller tidigt kanske man ska kalla det när klockan drar mot 02-03. Oftast hamnar jag i köket, det är väl därför det är ljus i kylskåpet, för att jag ska kunna göra en macka på nattakröken.

Två gånger har det hänt märkligheter … jag går där i mörkret genom hallen till köksdörren, börjar lyfta armen för att tända taklampan, då i mörkret kommer en ljusstrålande rundel stor som en pingisboll farande precis ovanför mitt huvud, rakt ner mellan ögonen, nära ansiktet, ner mot golvet och så bara borta. Jag blev så himla överrumplad och skraj första gången, andra gången några dygn senare, men denna gång var bollen inte lika starkt skinande. Vad i hela friden var/är detta? Har ni tankar dela dem gärna med mig.

Mitt huvud bråkar med mig, jag vill stanna kvar några dagar extra på landet, men har ju nu äntligen kommit igång med sortering av kläder och annat. Senare i november börjar cirkusen med provtagning, läkarbesök, koll av huden efter ev mer cancer. Gyn har jag ju redan fixat, vet inte om det dyker upp fler remisser typ bentäthet. Då vet jag hur det blir, iväg en dag och helt slut när jag kommer hem, som om inte var nog, går ofta dagen efter också bort till vila.

Idag har jag kastat ut äpple, päron och matbröd till fåglarn på baksidan, det kvittrar, Kra Kra och låter ett tag, sen är allt slut. Vilket fantastiskt väder, sol och värme, stod länge och tittade ut över havet, glittret, sjöfåglarna och drog in doften, såg folk som promenerade efter sjöpromenaden. Där fanns en så tydlig längtan att gå ut och gå men, tja, om inte ”men” fanns hade jag gått där i solen och satt mig på min och makens bänk på ett berg och bara njutit av allt skönt som finns att betrakta.

Nu blir det en sen snabbdusch och sen lunch. Svårstartat som sagt!

Fridens!

5 reaktioner på ”Ljusstarka pingisbollar eller va?

  1. Suttecity skriver:

    Ja pelargoner är märkliga, de blommar som hoppsan när det är dags för dem att gå i vila. Men vi har kvar våra i kuvösen så länge, de tål lite frost och grannen skall hjälpa oss att täta lite i friggan innan jag kånkar upp alltid.

    Ja du, det är orber som visar sig. Hälsning från när och kär eller livsguiden. Så. Bestämt 🙂 De finns med och antingen stärker, puffar rätt eller allmän kontakt. När syrran fyllde 50 hade vi kalas i bygdegården och jag stod och filmade när det var tokigheter och många skratt. Jäklar vad det for små ljusklot, några starkare än andra så jag när jag tittade på filmen. Hm, damm på linsen? Nope, det var för stora saker och en jäkla fart på dem och när jag stängt av och började filma igen var det ”rent”. Det var säkert nära och kära som ville vara med på kalaset 🙂 Jag brukar mest se de som hälsar på som tunn OH-film, har mest energikänningar, inte sett så många, men jag anar i ögonvrån, känner dofter mm, så morfar öppnade mina kanaler när han dog 1996 och hälsade på. Var övertygad om att jag blivit knäpp i huvudet, men han fanns där och även pappa hälsar på, speciellt när vi har gäster, han gillade sociala sammanhang. Inget skrämmande tycker jag, känns tryggt att de hälsar på. Sedan har jag en liten praktisk förmåga kan man tycka. Är saker som jag letar efter kvar och jag själv har hållit i dem så ”ser” jag dem och förhoppningsvis där de ligger, inte alltid, men då vet jag att det är lönt att leta vidare. Varit användbart många gånger och visat sig stämma väl.

    Tror du är öppen, sedan med sjukdom mm så tror jag att man blir mer känslig och kan känna mer av energier runt om.

    Ta hand om sig. Kram

  2. livsglimtar skriver:

    Känner så väl igen det där med doft vid besök, jag tror jag har berättat om min pappas besök, jag köpte alltid brända mandlar till honom när jag hittade sånt på stan. Efter att han dog besökte han oss tre gånger med doften av brända mandlar. Två gånger i förra lägenheten och en gång efter att vi hade flyttat hit. Den sista gången förstod jag verkligen att det var han, tillsammans med den söta doften av brända mandlar. Jag blir i perioder smekt på håret och det tror jag är mormor som hälsar på, vi stod varandra så nära och jag önskar så att hon funnits kvar här på jorden ett längre tag.
    Men tänk om jag hade haft den förmågan att hitta sakerna jag letar efter, det låter så bra. Men ibland undrar jag om det är någon som skojar med mig, saker hittas på de mest märkliga ställen.

    En vän som är medium var här på besök, hon sa då att min pappa som jag inte träffade under uppväxten hade rensat ut dåliga energier ur lägenheten. Du ska veta att jag inte ville röra mig i halva lägenheten, maken fick följa med till toa om jag vaknade mitt i natten kissnödig. Det var verkligen otäcka känslor jag hade av halva lägenheten. Tänk att det var min biologiska pappa som tog hand om det åt oss, så märkligt och samtidigt sa hon att han stod här med min hund i famnen, som inte ville bli buren, ”han ville bara ner” sa hon. Så min fot, ta hand om den, kolla upp. Det var ju den jag gick på en hel sommar och haltade, som var ett brutet ben i. I början på hösten efter min vän sa det där gick jag till min läkare som skickade mig till röntgen. Klart det var av, hur kunde jag gått så länge på foten undrade min vc-läkare och ortopeden på Danderyds sjukhus sa att jag måste ha väldigt hög smärttröskel. Jaja, så kan det gå 🙂 Ska berätta att min vän är en ny vän sedan några år och hon visste inte ett dugg om det hon tog upp, hade aldrig sett min hund, min pappa som jag är lik, hon såg det. Visste inte hur besvärligt jag hade det i lägenheten när vi flyttade hit. Min fot kunde hon veta lite om, dels att jag hade ont men jag var övertygad om att det var min plattfothet som gjorde ont som faan. Skulle beställa fotinlägg …
    Ha nu en skön helg och passa på att vila. Kram

  3. mycketyck skriver:

    Kan bara hålla med om föregående att det är orber du ser. Jag ser sådana av och till varje dag. Dofter känner jag också som kanelbullar, då min mamma bakade varje vecka. Är så glad att hon finns med mig. Det tog ett tag sedan hon dog innan hon dök upp. Antagligen vilade hon sig ett tag. Kan också höra musik och röster sedan många år tillbaka. Var glad åt både dina pelargoner och orber. Det är en gåva. Mina pelargoner blommar som tokiga sedan jag tog in dem i uterummet. Kram på dig

    • livsglimtar skriver:

      Samma med min pappa, det tog ett tag innan han hälsade på. Japp i år verkar pelargonerna må himla bra, men jag tycker de ofta ör sena nu flr tiden. Nästa vår ska jag ta hand om dem tidigare på våren så de blommar lite tidigare. Ska inte heller kloppa ner dem lika hårt som jag brukar.
      Kram och Orb på dig! ❤

  4. Anne skriver:

    Även här blommar pelargonerna för fullt, än bor de i uterummet men snart är det för kallt för det också.
    Spännande med den farande pingisbollen, jag är inte så ”sensitiv” för sådant där så jag har inga idéer om vad det kan vara. Men nog skulle jag bli förvånad om jag såg något sådant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s