Att vara eller inte vara … förkyld

En rackarns seg start på förkylningen, känner mig ännu som om jag är i början av den och väntar på vad det ska bli av den. I fredags ilade jag in till apoteket innan vi drog till landet, bunkrade näsdroppar, ColdZyme och ett rör med Berocca. Jag har nog gått på det här med Beroccas reklam, tänkte inte att jag skulle bli piggare, men tänkte att jag skulle fylla på kroppen med B, C, magnesium och zink. Alla sorters brustabletter är no no för oss med sjuka njurar eller en transplanterad, det är salterna i dessa brustabletter som vi ska undvika och så gör jag alltid, men tänkte att en brus om dagen för att hjälpa till att skrämma bort förkylningen, skulle jag nog överleva.

Vaknar av mig själv och njuter av att ha ”fått tillbaka” min vintertidstimme, maken han flinar alltid åt mig och mina kommentarer om att just få tillbaka något. Jag vill ha vanlig tid året runt, jag har läst i min sömnbok om hur finurligt kroppen är gjort för just den naturliga tiden. Mitt hopp står nu till att forskarna kan få våra korkade politiker att lyssna på de medicinska rön, fakta, som faktisk finns. Men hoppet om det är minimalt.

När jag går upp snöar det, vinden sliter sig i kastvindar och snöflingorna ser ut att snöa både uppifrån och ner, som nerifrån och upp. Märkligt ser det ut, men gör mig lycklig, det är nog barnet i mig som tittar ut på morgonen och blir euforisk, se det snöar!

Ungarna har höstlov denna vecka, men jag väntar några dagar, vill ju känna mig frisk om äldsta barnbarnet kommer någon dag, äter middag med oss och sover över.

Idag ska jag tvinga mig in i sovrummet och röja en av två garderober …

Sätta en deg som får jäsa halva dagen …

Börjar med sk brunch, mina tider stämmer inte med andras, det är sant.

Fridens

2 reaktioner på ”Att vara eller inte vara … förkyld

  1. Anne skriver:

    Jag har en förmåga att halka in på lite udda tider jag också när jag får ”härja fritt”. Gillar egentligen inte att sova så länge (min tanke om att rätta mig i ledet gillar det inte ska jag kanske säga) men är inte en morgonmänniska av naturen. Du är nog långt ifrån ensam om det tänker jag!
    Hoppas förkylningen backar av och ger sig iväg och att brustabletterna inte ställer till med något!

  2. livsglimtar skriver:

    Förkylningen kommer ingenstans, så kroppen verkar stå emot än så länge och brustabletterna tänker jag bara ta några dagar till, tror inte det gör någon skada.
    Jag tillhör nattugglorna har gjort det så länge jag kan minnas, jag tycker det är skönt att vakna mer normalt tidigt när jag gör det av mig själv. Dagen blir ju trots allt längre, om inte annat väldigt lång när man som jag är vaken fram på småtimmarna.
    Alla år jag jobbade hade jag aldrig problem att komma upp i tid, oftast vaknade jag med ett ”ping” en minut före väckarklockan satte igång. Upp, morgonprocedur och sen iväg, aldrig försenad, jo en gång när jag satt fast i tunnelbanan. Det var före mobilens tidsålder, så de på jobbet blev ju väldigt oroliga, jag var ju där först av alla jämt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s