Testar det nya och larvar mig med lite färg, vips varde det rosa och med ett tryck som skulle återställa, var allt borta. Måndagar har förr varit väckning, dusch, kaffe och halv macka, sen iväg till omtyckta jobbet. Sen sjukpensionen har min dag varit till för att hämta mig efter helgens umgänge. I nutid vakna själv med backup av väckarklockan ifall sömnen är för lång.

Vakna i dur och ofta senare känna moll, någon slags måndagsdepression, va sjutton ska det vara bra för? Undrar hur många ”modeller” av måndagar jag ska få uppleva under mitt liv? Nu skiner solen och jag ska sätta fart tungsinnet, vik hädan!