Hon skulle vara tomtemor i röd fin klänning och ljuslykta i handen i Luciatåget på dagis, men virus tog henne, svepte in hennes lilla kropp i 40 graders feber. En liten tös som var för sjuk för att orka bry sig och hennes mormor som skulle åkt och tittat på tomtemor, låg däckad och suckade lättat över, att det inte blev något Luciatåg. Men med mig är det inte virus, mer de vanliga kroppsliga gnället.
Idag skulle jag åkt till vårt centrum och handlat de sista klapparna, men det blir inget av med det, får ta det på lördag när maken är hemma. Söndag ska vi och sonens familj till mamma och fira lite jul. Jag har beställt en smörgåstårta med rostbiff, bakat lussebullar som ligger i frysen och ska på söndag slänga ihop en kladdkaka och vispa grädde, kaffe ska bryggas i termos. Saft till ungarna, papptallrikar, plastbestick, skedar, muggar, mjölk osv. Ni vet det blir en del att ha i knoppen, så allt kommer med. Sen har jag köpt julklappar till barnbarnen från mamma som hon får räcka över och så har jag köpt julklapp till mamma som hon får på boendet, när deras tomte kommer.
Hemlagad julmat får mamma efter julafton, det är ju inget klart till den helg som kommer. Men de får julbord på boendet, nyss fick de en väldigt flott lunch med viltfågel på Nobeldagen. De står still, stavas det Nobell eller Nobel, det måste väl vara ett l?
När jag har mycket att göra kommer rastlösheten och samtidigt känslan av att nää jag orkar inte, vill inte. Det är ju kroppen som talar om att det blir för mycket, men brukar jag bry mig? Nej, inte tillräckligt mycket och det är därför jag blir som en boll som luften gått ur.
Det är ju inte bara jul, jag har ännu ett nerpackat hem med hur mycket som helst att ställa tillbaka, sortera, kasta och dona. Vi ska röja i helgen, men vi har ju parketten som ska bytas i vardagsrummet och den går vidare in i balkongrummet, så möblerna ska ju ut igen från dessa rum. Vilket betyder att jag inte kan ställa in saker som är nerpackade från vitrinskåp och en massa annat, ja, ni vet.
Solen skiner och himlen är inte evigt blå, men nog syns det blå, moln är så vackra inte bara de fluffigt vita utan även åskmoln de svartlila, kan ju verkligen vara fantastiskt vackra.
Bilden idag är från en Lucia för fyra år sedan, min älskade unge med sin lillebror som också fick vara lite pepparkaksgubbe en stund. Vi skrattade gott för han försvann i hatten.
Trevlig helg på er alla.
Livsglimtar 
Så tråkigt för henne att inte få vara med, men sånt bryr ju sig inte elaka virus om. Det är tur att det kommer fler år!
Inte kul att de inte kunde fixa allt på en gång när ni nu ändå släpat ut möbler och annat, det är ju inte ås kul att packa upp och ner saker även om det är ett utmärkt tillfälle att rensa lite – men det vill man ju göra lagom ofta 🙂
Så typiskt idag blev 2-åriga syrran också sjuk med hög feber, så nu blir det jobbigt för dottern veckan före julafton, där vi alla umgås kring mat och klappar den 24/12.
Typiskt detta hattande med sjukdomar genom barnåldern.
Ska be maken fixa det mesta här hemma … stackarn. Han ringde på väg hem från jobbet och undrade vad vi ska äta? Jag som babblat i luren en timme hade inte en tanke på att klockan var så mycket och inte kom jag ens ihåg att det är fredag.
”Jag är sugen på skaldjur sa han”
Toppen kan det bli bättre? Så nu får vi se vad han hittar på.
Ja det är en tid i livet det också – med alla barnsjukdomar.
Låter gott med skaldjur! Hoppas ni får en fin kväll!
Jaha och nu ligger även deras pappa i 39 grader och alla vet hur sjuk en man blir. 🙂
Dottern har inte däckat helt utan går på Alvedon, som mammor brukar få göra när de är sjuka.
Så trist! Men det är såna tider nu.
Och ja, jag är inte förvånad över att den ena håller sig på benen med Alvedon – det är skillnad på förkylning och förkylning 🙂
Tråkigt för lilllflickan att det inte blev något tomtande – men förhoppningsvis går det flera tåg! Städa lagom, strunta i allt som inte går att fixa nu – och ta det lite lugnt! Kram och trevlig helg
Ja, ska vara klok som omväxling och ta det lugnt, maken får nog ta hand om det mesta. Så kan jag rafsa lite på ytterkanterna av allt som ska göras.
Pratade nyss med ”min unge” den äldsta på bilden. ”Jo farmor, jag ska intervjuva någon gammal, som vet hur man gjorde på jul förr.” Hahaha sköna unge, klart gamla farmor ska svara på frågor. Han ska skriva ner och ha med till svensklektionen.
Så på söndag efter myset med min mamma åker han och fyraåringen, (den lilla på bilden) med oss hem. Blir nog både intervju, bad och middag.
Kram o ha en skön helg. ❤
Fin syskonbild, mycket värme i den ❤
Virus och annat oknytt härjar rejält i år känns det som. Och varför inte – det är ju kaos med allt annat i världen så…
Städat eller ostädat, det blir jul ändå och tur är det 😆
Ha det gott och var rädd om dig ❤
Jag har ju turen att numera få fira jul hemma hos min dotters familj, där trängs vi med dotterns mans familj. Vi trivs bra tillsammans med dotterns svärföräldrar och deras dotter med familj. Vi blir bara fler och fler, nya ungar nästan varje år, men nu är nog mina ungar klara med barnalstrandet.
❤
Alltid tråkigt när det blir inställt. Men bättre att det är förkylning nu så att det friskar på sig till jul om det sprider sig till övriga i familjen. Här var det alltid någon var smådäckad när vi växte upp. Halsfluss och en massa annat. Mamma snorar och nyser så jag håller på att skratta på mig emellanåt för hon låter så jäkla roligt 😀 . Det är många som var på deras julbord som är genomförkylda så det var väl någon som var generös med bacillerna. Själv vet jag inte vad som är vad i allergi och örontäppa då jag har dropparna som bommar igen hörseln. Då jag är piggast i lägret får jag ta hand om matbestyren.
Blir småtrött bara jag läser allt som ni behöver fixa i lådor och annat. Men du skall se att till midsommar kan ni åka till landet och veta att ni har kommit ikapp 🙂
Ta hand om sig och ha en bra helg. Kram
Jo du här går det vilt till, jag är förpassad till soffhäng, medan maken både stryker och hänger upp gardiner. Nyss när han hängde upp en gardinlängd och skulle kliva ner från pallen, klev han ner på kanten av en stor blomkruka. Gubben min for iväg, jag skrek rakt ut och jorden spred sig över golvet. Nu gick det ju bra, men va, skulle han vara säkrare på det där att klättra än mig? Bara undrar? Jäklar så rädd jag blev …
Vi har varit runt i vårt centrum, handlat det sista i klappväg och två mörkröda begonier i röda krukor. Sen fick jag sitta i bilen och vänta under tiden han fixade det sista. Min kropp är ju så knäpp att när det blir för mycket och jag inte lyssar = stannar hemma i soffan, då börjar jag ulka och mår hur konstigt som helst. Men vattenflaskan räddar mig alltid, klunka i mig, andas och som idag fick sen sitta i bilen när maken fixade resten.
Go helg o Kram påre!