Vissa veckor kan verkligen bjuda på det mesta. Jag hade äntligen bokat in en vän på besök och donade här hemma, bakade kladdkaka och längtade verkligen till besöket. Då ringer dottern och är orolig, alla i familjen har influensan, utom hon som nog har en redig förkylning. ”Mamma lyssna här hur 2-åringen andas”, jag lyssnar och ber att få lyssna igen, ryser, men vill inte skrämma min dotter som är så orolig av sig, med rätta i detta fall. Ring 1177 säger jag och de ber henne åka till nya barnsjukhuset.
Sen har jag min vän här och det var så trevligt, många skratt och tankar som luftades. Men under tiden gnager det i mig, hur går det för dem på sjukhuset, in kom de, fick eget rum och prover togs.
Men som på de flesta vårdinstanser, personal som stressar ihjäl sig och många väldigt sjuka barn, så tar det tid. Min allra minsta lilla favorit som är så otroligt lik sin mamma som liten, har ett jättehögt CRP och dubbelsidig lunginflammation. Hon får dropp mot uttorkningen och penicillin så klart, de blir kvar över natten. Dottern skickar bild på sig och mitt lilla troll och min dottern är totalt slut, genomskinlig, läkaren kommenterar att hon inte ser bra ut. Så typiskt tänker jag, är man mamma så får man dra lass, hur stora som helst, fast man själv är sjuk.
Det blir många, galet många meddelande mellan mig och dottern, även samtal, så jag är totalt slut på kvällen. Dagen efter är ingen höjdare med fler samtal om sjuklingen som fick byta penicillin, min kropp gnäller och jag ligger mest och surar över just kroppen.
Sen blir det torsdag och jag åker till ett fik, ska möta en fd arbetskompis, vi har inte träffats på tror 30 år och det var ett efterlängtat möte. Så mycket att prata om, jag visade bilder på barnbarn och hon på katter. Vi har levt olika liv, men i hjärtat finns vår plats för varandra.
Vilken vecka som bjudit på allt.
Ikväll ska vi handla julmat, för vår del inte så mycket, men vissa saker bara måste finnas på julbordet, sillsalladen jag gör varje år är det bästa jag vet. Vi tar med oss mat till vårt gemensamma julbord hemma hos dottern. Maken gravar lax med en gnutta gin som alla gillar, så min sillsallad som ska med, serveras med vispad gräddklick. Vi är fem familjer som alla tar med sig mat som de vill ha, det blir ett stort julbord kan jag lova. Sen byter vi mat när vi ska hem, dottern knycker min sillsallad och i år får jag inlagd sill av henne med hem.
Läkaren har lovat att dotterns familj inte ska vara smittsamma till jul, det är vi glada för, men de kommer att vara trötta. Jag pratade nyss med dottern och bad att få prata med mitt lilla sjuka troll som låg i soffan och tittade på barntv. Lillstrumpan gjorde tecknet för trött till sin mamma och pekade på lampan och tv vilket betyder släck, att hon vill sova. Lite kul, dottern har lärt henne tecken för vissa saker, före hon kan prata, därför gjorde hon trött tecknet till mig som hon inte orkade prata med. Mitt ❤
Nu ska jag sent om sider ta tag i dagen.
Livsglimtar 
Oj, ömsom vin och ömsom vatten – skönt att sjuklingarna är hemma igen i alla fall. Ha en fin jul tillsammans allihop!
Önskar dig en skön jul, lite god mat, en bra bok så överlever vi nog även denna jul.
Massa Puss o KramKram
Ja nog kan livet bjuda på upp- och nergångar alltid. Skönt att hon fick hjälp och att allt ordnar sig till det bästa.
Det gäller att komma in i tid med små barn, det kan gå tokigt snabbt. Lunginflammation är inte att leka med oavsett ålder.
Det är konstigt det här med att det alltid skall vara influensa, halsfluss eller lunginflammation när det närmar sig jul. Här var det hopplöst under många år och alltid någon som var klen över julhelgen. Hoppas att de orkar med nu och att de inte är generösa på bacillerna…. Låter som att du haft fina möten/träffar och även om man blir trött så ger det ju energi också.
Här börjar allt landa inför julhelgen och i morgon kommer trupperna från Västerås och jag hoppas att vi får en fin jul tillsammans. Kusinbarnskull nr 2 har aldrig firat med oss här hemma i Värmland då deras mor vägrar åka… men den kusinhistorien låter vi vara inlåst när det är julhelg. Men jag hoppas att ungarna känner att det är mysigt och härligt att få umgås allihop. Matomsorgen från mamma är ju total så ja, det gäller att ladda med resårbyxor 😀 Skall bli spännande att se hur de beter sig utan föräldrarnas hökblickar. Inte en dag för tidigt nu när de är 19 resp 17 år.. De skall få bo i lill-stugan så att de får eget krypin tänkte jag. Sköt om sig nu! Kram
Vi sjunger resårens lov, finns inget annat att ha på sig 🙂
Det är bara yngsta som låg på sjukhuset som ännu är ur slag, men börjar pigga på sig. Läkaren har lovat att ingen ska smitta till julafton, det tror vi på. Men vi har ju fyra till ungar och de vuxna, man borde nog gå i ide under vinterns virusvindar.
Vi kommer lindrigt undan nu för tiden då vi firar hos dottern, hon har fått ta över julandet. Under ungarnas uppväxt skötte vi julbord och allt därtill under många år, min mamma brukade köpa lutfisken, vi hade inte så mycket pengar under de åren, men resten syltor, sill, skinka, lax, vad du vill det fanns på vårt bord och allt var hemlagat.
Jag är så glad att slippa, har gjort mitt. Men jularna hos dottern tar vi alla med oss dryck och mat, så det är inte speciellt ekonomiskt betungande för dem. Men allt ska fixas runt om, dukas och donas.
Jaha, då får ni trevligt i helgen med ungdomarna som kommer bli glada att få ett eget krypin. Det var så jag tänkte med två loft på stugan vi byggde åt våra barn, barnbarnen de kommer nog trivas där när de blir äldre och vill dra sig undan som tonåringar oftast vill.
En massa JulKramar till dig!
Hoppas på snar förbättring för ditt lilla barnbarn. Önskar er alla en god jul.
Detsamma till dig!