Om branden, målandet och sötsuget

Det nya året, låt mig för första gången skriva 2019, smakar lite på det, men konstaterar att det luktar mest målarfärg.

Minns ni när jag höll på att elda upp huset här på landet, det brynta smöret som tog eld och jag som brukar göra rätt när det händer fel saker, blev helt lamslagen. Bakom ryggen fanns både eldsläckare och filt att släcka eld med. Men jag bara skrek på Maken!!!

Jävlars så det brann i kastrullen, i gardinen och kastrullocket låg där bredvid spisen.
Så Maken gjorde allt det där jag borde gjort, la på locket, tog brandsläckaren och poff var allt farligt över och rummet invaderat av pulver från släckaren.
Maken, jag och sonen torkade och torkade, sot och sot.

Jag tror jag blev så rädd för min granne tidigare eldade upp sitt kök och jag var den som fick ta hand om det, ringa brandkåren, ta hand om tanten, stänga dörrar. Lämnade mig väldigt skakad och svårigheter att sova efteråt, är numera väldigt rädd för eld.

Nu har maken målat taket över köket och det verkar banne mig som vi kommer undan med det, oron var ju att behöva måla hela taket.
Snart ska han måla en gång till, sen blir det till att måla väggen runt fönstret med pärlgrå färg.
Imorgon blir det högblank vit färg i själva fönstret, funderade på att välja en stark färg, solgul. Men nää, blir så styrd då med gardinfärg, som evig påsk i köket.

Vi fick båda samtidigt abstinens på eftermiddagen, tittade på varandra och konstaterade i lätt panik att vi inte hade något sött kvar, varken till kaffet eller i godispåse. Jag ville inte ställa mig och baka något i det inplastade köket så det bar iväg till metropolen Rimbo för vår affär var stängd.

Nog är det konstigt, här mitt ute i spenaten så kör många med bara en hel strålkastare. Ute är det svart som i en säck och de bryr sig inte om att fixa ljuset på sina bilar. I Stockholm där det finns gatljus överallt ser jag sällan eller aldrig enögda bilar. Vad är det med folk på landet? På väg mot Rimbo åkte en som vi tror var full framför oss med ett helt bakljus, vinglade fram och tillbaka i mötande trafiks fil.

Vad gör man, ringa till polisen är ju ingen ide nu för tiden, en timmes kötid i mobilen för att anmäla förmodad rattfylla. Det finns ändå inga poliser i Roslagen som hinner komma och stoppa bilen, eller för den delen är nog typen av ärende nedprioriterat som så mycket annat. Jag vill på en gång säga att jag absolut inte skyller detta på polisen där ute, detta får deras höga chefer och politiker ta på sig. När vi alla slutar ringa polisen för det är inte lönt. Vem är nöjd då, vem ville ha det så här och varför?

Tänker ni som mig hur farlig den här urgröpningen av hela polisväsendet är, från att ringa och larma, vilket inte lönar sig om det är brått, till hela kåren som inte mäktar med sitt jobb på grund av för lite folk, anslag och fel folk högst upp. Hela omorganisationen slogs sönder en skapligt fungerande kår.

Väl hemma åt vi smörgåstårtan som nu limmat ihop alla lager under natten, så den smakade mer ljuvligt än igår.

Till kaffet har vi nu valt en varsin favorit, jag kör med mandelbiskvi och maken med chokladboll. Vi överlever nog även detta dygn.

God fortsättning!

17 reaktioner på ”Om branden, målandet och sötsuget

  1. Anne skriver:

    Vi har också funderat över det där med alla enögda bilar. Vi konstaterade att det främst är nyare bilar som är enögda, ofta är det både dyrt och svårt att byta glödlampor (eller vad det heter nu för tiden) i dem. Kanske det är därför? Själv vill jag ha ljus när jag kör, alldeles för mycket vilt på vägarna för att inte ha det!
    Polisen är en historia för sig men jag tror ändå, om jag bara skulle komma igenom växeln, att jag skulle få hjälp inom en rimlig tid (men jag kanske är både naiv och dum???).

    • livsglimtar skriver:

      Svårt det där med bilar som drar iväg med ev fyllskalle. Ärligt talat vet jag inte om det fungerar med rimlig tid längre. Jag har ju mest läst om folk som suttit väldigt länge och när de kommer fram så har polisen ingen bil att skicka. Jo, att det är svårare att fixa med sina bilar har jag hört, men strålkastare är ju sååå viktigt på landet i mörkret, precis som du skriver viltet, det vill jag ha en chans att hinna se. När vi var till Älmsta och handlade i söndags kom två älgar och den första skulle till att knata över vägen, men vek av när vi kom med bilen. Ren tur och jag såg dem före maken, det är han som kör, jag har inget körkort.
      Det är jag som sitter bredvidoch bromsar, plus håller koll efter djur på min sida. 🙂

    • Anne skriver:

      Ja det är hemskt att folk inte fattar bättre! Nu har jag ju inte provat att ringa polisen så jag kan ju ha hur fel som helst.
      Jag åker över skogarna till och från jobbet, då känns det synnerligen viktigt att ha bra lyse.
      Ha ha… tur att någon sköter extrabromsen också 🙂

  2. gunnardeckare skriver:

    Javisst är det viktigt att alla ljus på bilen fungerar i vintermörkret. Vi hade en brand i vår förra mikro. Jag gjorde faktiskt precis som jag lärt mig. Drog ut sladden ur väggen och la brandfilten över. Behövde inte använda brandsläckaren. Men man vet aldrig hur man fungerar innan man ställs för problemen.

    • livsglimtar skriver:

      Förr har jag gjort rätt när det har hänt saker, men den där branden hos grannen den ändrade något inom mig när det gäller eld. Jösses hennes kök var vägg i vägg med vårt.
      Skönt att du gjorde rätt med mikron.
      God fortsättning!

  3. Suttecity skriver:

    Smörgåstårtor skall helst gotta till sig en dag eller två så blir de mumsigare. Blev lite nostalgisk när jag läste vad ni åt för gôtt te kaffet. Pappa älskade mandelbiskvier så det har vi inte haft här hemma på snart 7 år. Han var en lite gottegris käre far. När jag var liten var det alltid bäst att handla med honom för det kom alltid något gottis med hem som inte stod på lappen 🙂 Då fanns det fyr-pack med något som vi kallade för ”holländare” Det var ”puckar” som liknade mjuk pepparkakan och hade glasyr som det är på mazariner. De var klara favoriter.

    Ja poliskåren är ett glest nät numera. Det är ju mer grannsamverkan som funkar. Vi har politiker häromkring så det kommer bilar då och då, både privat och tjänstefordon. Vi hade en ”skönt gäng” vid bygdegården som bodde i den gamla bastun som var privatägd. Misär.. men då var här tät trafik. De kom hem från sina räder vid 06-tiden och polisen kom vid 07 och hämta grejerna.. Fanns tre sådana ställen i bygden så de hade fullt upp. Fördelen var att busarna inte stal runt eget bo och den guben ville man inte komma i luven på så det var lugnt omkring. Förr bodde min tremänning i byn när han jobbade som polis (hundfrare) så då blev det lite egenutryckning ibland – spännande liv på landet 😀

    Har man varit med om en eldsvåda så nära så glömmer man det aldrig.

    Roligare att klämma i med färgade gardiner och grejer på väggarna så det är klokt val med lite neutral grundfärg.

    Sol här i SutteCity idag och jag skall försöka slira mig över gårdsplanen och ta en promenad med lille hårbollen som vi fick ta hand om idag. Broddarna är toppen men mina ömma fötter gillar inte att gå med dem, men man får stå ut med småhaltande start när man suttit ner efter promenaden. Ha en fin start på detta nådens år 2019!

    • livsglimtar skriver:

      Inget fel på starten men det blev lite hastig tur från landet. Idag har två av de åretruntboende gubbarna ringt maken och det lär ta extra lång tid att ordna elen i vårt område enligt Vattenfall,, säkert nedprioriterat. Så vi gjorde bästa valer att åka hem med maten från frysen, en som ringde oss idag har tre stora boxar och köttfärsen var mjuk nu. Fy så tråkig, har man ingen el kan man ju heller inte ta hand om det tinade.

  4. Lollo skriver:

    Fy, så läskigt med branden. Jo, man kan bli som paralyserad och tappa förmågan att tänka. Jag har varit med om det en enda gång (tack och lov), när jag var tonåring.
    På den tiden bestod min familj av 3 personer. Jag själv, min mamma och min 2 år yngre bror.
    Vi hade precis ätit och satt och pratade. Min bror höll på med någon liten burk, en sådan där i metall som förr fanns till filmrullar. Han var lite oregerlig på den tiden (14-15 år tror jag han var) och höll alltid på med en massa saker som mamma inte hade kontroll över.
    Plötsligt slog det upp eldslågor ur den där lilla burken. Han hade skapat någon slags kemisk reaktion från något.
    Brorsan blev jätterädd och kastade iväg burken över huvudet. Burken hamnade på golvet precis bredvid väggen och tapeten. Alla tre fick panik. Mamma och brorsan sprang ut i köket för att hämta vatten. Jag själv stod och stirrade på lågan som var så nära väggen, och tänkte … ”Vad är det man brukar göra? Jo, jag kan stampa på elden!”
    Och så gjorde jag det … i strumplästen!!!
    Jag brände mig infernaliskt och skrek högt. Sedan kom brorsan med vatten i en Melitta-tratt och fingret för hålet. Men det var tillräckligt med vatten i tratten för att han skulle kunna släcka elden. Sedan kom mamma med en jättestor kastrull med vatten och slängde allt på elden … som redan var släckt …
    En skrämmande upplevelse som bidrog med en läxa för min bror, en god historia för oss alla tre och ett besök på akuten för mig 😉 … Tre tår fick rejäla brännblåsor och ärren hade jag kvar länge efter det …

    Skönt att det gick bra med ert tillbud, och att det kanske räcker med lite färg för att fixa till det.

    God fortsättning! ❤

    • livsglimtar skriver:

      Ja, du Lollo jag både höll andan och drog på munnen åt din historia, tänk så tokigt man kan tänka när man vill släcka något som brinner. För många år sedan satt jag och läste i vardagsrummet när vår son i 10 års åldern kom in och hojtade det brinner!
      Jag hade ett litet hus/kyrka av keramik som jag satt in ett extra värmeljus i då det som redan stod där inne nästan var slut. Nu stod lågorna som kvastar ur kyrkans fönster och jag som satt med en stor kopp te slöngde spontant tet över kyrkan och vad händer då? Jo elden blev mer än galen så klart, fräste och slog ut ännu större lågor, men slocknade sen. ”Men mamma sa sonen, man slänger inte vatten på sånt.”
      Nä, man gör inte det, inte stampar man på elden i bara strumpor heller, men sånt händer när man är spontan och det ska gå fort.
      Stackars dig som brände dig på fötterna, det gör ju så jävelusiskt ont med brännsår. ❤

    • Lollo skriver:

      Ja … panik kan nog i sig vara farligt och göra saker värre, även om det inte är så farligt från början 😛 Ännu ett otäckt tillbud med den där kyrkan. Ibland ska man ha lite tur också …
      Problemet med panik är ju att man inte råder över det. Man kan liksom inte bestämma sig för att vara lugn … utan det blir som det blir när paniken kommer.
      Lite skrämmande … 😛
      Men ”bränt barn skyr elden”, heter det ju … och förhoppningsvis lärde jag mig något den där gången. Jag kanske åtminstone inte stampar på elden i strumplästen, om något liknande skulle hända (Gud förbjude) …
      Kram

    • livsglimtar skriver:

      Nej, absolut inget stampande i strumplästen framöver, det var mer drag i din mamma med stora kastrullen, då skrattade jag gott. Sånt där som bara vi mammor gör, när det omöjliga händer.

  5. Anki skriver:

    Läskigt med branden, men skönt att det gick bra och att det inte blev alltför stora skador.
    Inte lätt numer om man behöver polishjälp … men som sagt det är inte poliserna det är fel på, utan organisationen …
    Så bra att ni fick tag på lite sött till kaffet!

    • livsglimtar skriver:

      Maken hann måla taket i köket och väggen runt fönstret, men själva fönstret hann han bara måla en gång, för elen gick ju. Så det får han göra klart nästa helg, hörde att en åretruntboende granne som ringde, att risken finns att de får vänta 46 timmar på elen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s