Januari 2019

Vad som hände förra året vid denna tid och hur tror ni det gick? Angeli fick rätt som vanligt, fast inte var det rollatorns fel, det blev ju aldrig någon sån. Sjukgymnasten såg mina längtansfulla blickar ut mot maskinparken. Det var där jag hamnade och med hennes hjälp körde jag igång som en frisk människa med grundkondition, inget lågt blodtryck,  svårighet att stå länge, eller att gå kortare sträckor, ingen fibromyalgi eller släng av ME, inte njurtransplanterad, inga medicinbiverkningar. Frisk mänska börjar träna efter åratal i träda.

Sjukgymnasten var hur trevlig som helst, men hon lyssnade inte till min medicinska historia och själv var jag lika lyckligt tävlingslysten med mig själv som vanligt och längtan att bli mig själv, var det som gjorde mig väldigt fysiskt sjuk efter några månader, när jag var tvungen att kapitulera.  Kröp runt här hemma, bodde i säng och soffan, tog nog halva året att komma tillbaka till det vanliga tillståndet.

Till i år har jag köp cykeln med ryggstöd, modellen som ofta finns på rehab. Nu fantiserar jag om att sitta i vardagsrummet och trampa gloendes på Netflix, snälla vad som helst, låt mig orka genomföra detta, fast det känns meningslöst tråkigt.

 

Återblicken

Januari 2018

Väntar på att bli uppringd av kommuns rehab …

Jag undrar hur många år jag tyst har hört tanken om att skaffa rollator, hastigt liksom snubblat ut och in i skallen? Min läkare föreslog det för länge sedan, men då blev det som knäpptyst inne i mig. Rollatorer behöver ju sjuka eller gamla människor, skulle jag knata omkring, som en hängande ostkrok på en sån?  

Hela mitt inre stretade emot och jag suckade liksom lättad, att jag inte alls behövde ta något beslut om det, eller ens låssas om problemet på de viset. Men det finns alltid gränser jag kommer till och tvingar mig till ett beslut. Om jag nu inte klarar av att gå normala promenadsträckor utan att bli jättesvag, yr, så måste jag väl till slut hitta någon lösning på det hela. Jag har inga som helst muskler kvar, de är alla i träda och min kondis är ju så botten att jag inte har ord för det. Det krävs ju inget orakel för att kläcka ur sig ordet rullator, tänker se det som ett hjälpmedel att få kondis igen. Så att jag orkar med mer av mitt liv, jag kan ju inte sitta här i soffan ideligen tänkandes, smidandes planer på att ”ta tag i det hela” utan att ett smack blir gjort.

Jag är så trött på mig själv och den här evighetscirkeln av misslyckanden jag har snurrat i nu i nio år. Alla som startar ett omöjligt projekt vet ju hur in i helvitti svårt det är och hur man får kämpa med sig själv på alla nivåer av sitt inre, för att bara komma igång. När man väl är igång är nästa svårighet att fortsätta fast alla tänkbara troll och skrytt kommer sitta i dubbla led på axlarna och viska ”strunta i det idag du, har du inte nog ont, eller är trött nog, ta en vilodag.”

Nu har jag bokat in en tid hos en sjukgymnast på rehab, så att jag kan få hyra en rollator framöver. Det tar emot, men nu är jag där och tänker att jag ska smyga igång och öka med tiden. Stegräkning ska mobilen få jobba med, nu gäller det att få till som en slags inre tävling med mig själv. Hur skulle jag annars klara av något så in i bäng trist som att gå ut och gå?

Ajaj Kapten Angeli, jo det är vännen som suckar och hejdar mig, svårt när man är som man är och sätter igång som en galning, för hårt, för snabbt och för mycket, så fort man har kommit till skott. Men jag Vill, vill, är så less på att inte vara fri, vad är det för liv när jag inte ens vågar ta mig till Ica vissa/de flesta dagar. Att vara beroende av maken jämt, jämt, för mig som har varit så självständig, rest ensam i Europa, dansat på nattklubb redan som 15-åring i hufvudstaden. Varför ska jag mänskan sitta ner ännu en skinnsoffa, jag bara undrar?

Finns det en Gud, vad har han för nytta av mig i soffan, hjälp till självhjälp har jag testat så många gånger genom åren, jag blir bara riktigt sjuk av gym och allt annat tänkbart jag har testat. Men nu sista rycket, funkar inte detta lovar jag att sitta snäll och tyst i den här jävla soffan tills fan kommer och avlöser mig, om man säger så.

Delta i diskussionen

9 kommentarer

  1. Hm… sjukgymnasten borde nog småskämmas kan man tycka. Oproffsigt vilket inte brukar vara vanligt. De brukar ju bromsa när de vet hur man har mått och vill börja i maklig takt. Hoppas att du kan hitta en träning som kroppen stärker upp sig med.

  2. Du verkar ha ”jävlaranamma” i dig. Det behövs och krävs för att göra vad du gör. Låt ingen tala om för dig vad som är bäst för dig. Men ibland kan det vara värt att testa vad som rekommenderas. En rullator är kanske inte helt fel. Vem vet? Du kanske kan vara mer självständig och rörlig med den. När jag jobbade på boende var där en härlig dam som brukade dekorera sin rullator med allt möjligt och i olika färger varje dag. Hon hade t.om ett namn på den. Sköt om dig och hoppas 2019 blir ditt år!

  3. Heja dig!
    Har en vän en trappa upp som skaffade sig en liten behändig rollator privat (inte de där tunga som man går som en ostkrok över). Hon kan visst gå utan, men har den till affären och ibland till lite andra aktiviteter där hon förväntas ta i lite för mycket. Jag har faktiskt lånat den en gång och inte kände jag mig särdeles gammal för det. Smidigt som attan att lasta matvarorna på.

    Jag har en gammal novell som heter: Johan Fritjof och hans tjejer. Det är en sannsaga ur livet och han hade tre stycken som han döpte till olika namn. En var i våningen, den andra i källaren och den tredje ute i trädgården. Han blev 100 omkring tack vare sina tjejer.

    Hur som haver så är jag full av beundran över din envishet och ditt goda humör. 🙂 ❤

    1. Hihihi får skaffa mig ett harem av hunkar, så jag som Fritjof blir hundra. Vem vet, en vacker dag köper jag mig nog en egen rollator. Jag har ju en pensionärsmoppe som bara står i hallen, den är så tung och jag har svårt att hålla upp hissdörr och få den ut och in. Känner jag mig lite tveksam om orken, hoppar jag över att ta den med ut.
      Envis som en gris och oftast gott humör, men så jag kan svära här hemma över alltets jävligheter.
      Bra om vi kärringa e envisa!

      Kram ❤

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till bergalott Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: