Tvålpumpar får mig ofta att bli irriterad, svårt att öppna dem och sen när de ska användas sitter pipen alltid på baksidan, när den äntligen släpper lite tvål ifrån sig. Undrar varför fabrikören bryr sig om att dekorera den så kallade framsidan, när det ändå bara funkar med baksidan fram?
Att ha en artrostumme är ett evig gnissel, gnäll och utrop som Aj och jäklar, jag tappar saker i vissa lägen, öppna burkar och andra förpackningar är ett evigt kämpande. Jag har inkompetentklassat större delen av förpackningsbranschens ingenjörer. För att inte tala om mutter, mutter de som tillverkar medicinburkar. Det nya nu är att de ska vara så barnsäkra att inte ens en blivande pensionär kommer in i dem.
En modell där en pil i locket ska stå ovanför en pil på burken, själva öppnandet sker när tummen hårt trycker, snäpper upp locket. Tack för omtanken om artros och reumatismföreningars folk, plus alla andra svaga i händer och tumme. Sen nästa modell, ännu sämre för mig, plastlocket som har två ställen där du samtidigt som du skruvar ska trycka in locket. Samma öppnande får du roa dig med om du vill rengöra toaletten, eller skura golvet. Halva min pyttelilla energi går ofta bort på dessa träningspass för hand och tumsvaga. Tummsvaga, tumsvaga är osäker på stavningen här, så välj den som passar dig bäst.
Solen skiner och himlen bjuder ljusa skyar, jag känner att jag vill gå ut, men kroppen bryr sig inte alls om det. Jag brukar överlista kroppens motstånd med att ta med lite pappersskräp, som ska kastas i grovsoprummer, det är där i bokhyllan jag hittar böcker hela tiden. Dessa dagar är det vad kroppen kan tänjas till, klä sig, gå ner till nästa hus och gå in till grovsoprummet. Vilket fantastiskt liv jag lever …
Jag har ringt till syrran på njurmottagningen idag och bett henne skicka en remiss, måste kolla hur Hb:t ligger, misstänker att det är dags för blodtappning igen, tappades senast i september.
Har en vas med tulpaner som slokar på samma vis som min kropp, men nu ska jag ta tag i dagen.
Livsglimtar 
Pratade med neuro-syrran idag, blev inte mycket klokare men hon har i alla fall empati. Vi får se hur läkaren tar emot det och vilken respons som kommer. De är så förbryllade för jag mådde så bra när jag fick nuvarande dosen men si det visade sig vara en tillfällig sol. Nåja, hon lyssnade i alla fall och jag fick fram det jag känner. Alltid något.
Inte så insatt, får du för ”bra” blod så att de måste tappa eller hur funkar det?
Ja ibland kan man undra vilket liv man lever egentligen 🙂 Nu har snön dragit in här, hoppas att det inte blir to much.