Har varit mest irriterad denna vecka över wordpress konstigheter, har loggats ut hela tiden, då tappade jag lusten.
Men efter ett harvande hit och dit har jag plötsligt återfötts som ägare av min blogg.
Veckan som gick var en blandning av lealös värkande kropp, mycket sovande och suckande från min sida. Men i fredags slog jag till och bjöd sonen med familj på soppa med nybakta pizzabullar. Jag bara måste bryta mitt hamsterhjul av kroppsgnäll, stoppa i mig en tablett och tänja på gränserna. Maken som skulle komma hem lite tidigare och hjälpa till fastnade i långsamma köer, olycka och lite snö räckte för att sabotera mitt planerande. Men jag lyckades stressa fram middagen i tid på kroppens bekostnad.
Men så mysigt att träffa ”ungarna” både de vuxna och de små, sen blir allt så lagom i tid, då de små kroknar framåt 21-tiden och forslas hem och i säng.
Igår var vi över till mamma, som hade blivit förkyld och jag höll mig på avstånd, om jag hade vetat att hon var risig, hade vi inte åkt dit. Men skönt att se henne, min lilla mamma, tänk så livet kan förändras för vem som helst.
Samtidigt är jag så tacksam att jag fick in henne på just detta boende, så otroligt många gamla och sjuka finns det ingen plats för. De får nöja sig med ett evigt rännande ut och in från hemtjänst och med det inte sagt att många inom hemtjänst inte gör ert bra jobb.
Nya? regeringen, suck, inte av lättnad, utan mer av frustration. Återbruk är ju så poppis, tänker på Ygermans återkomst, var väl inte oväntat. Jag lämnar det egenupphöjda skräpet här i en hög, absolut inte lämpat för återbruk, bara att se dessa lögnare stå ihop runt sk stadsministern får mig att må uselt. Jag stänger av eländet.
Stänger av mig själv. Bestämmer mig för att titta på något roande på Netflix.
Livsglimtar 