Mår du inte bra, då kör vi allt på en gång

Jag är så trälig nu att jag har avvaktat under förmiddagen med dusch och framförallt hårtvätt. Tog med mig mobilen för säkerhetsskull, vilket jag aldrig tidigare har gjort. Men det gick bra, var rädd att jag skulle ramla ihop. Klart jag tog trycket efter duschen, när jag hade suttit rakt upp och ner en bra stund, 93/67 puls 95, det tar sig sa mordbrännarn, imorse låg det på 85/61 puls 98. Jag har druckit mycket och jo, jag testade 1 tsk bikarbonat i ett glas vatten, men vet inte om det hjälpte. Ska dra på mig kompressionsstrumporna också, testar allt.

Posten kom och jag öppnar ännu fler kuvert om pensionen, den kommande och nu var det den ”riktiga” pensionen de informerade om. När jag kom till vilket banknummer den automatiskt skulle gå in på, så höll jag på att börja grina. Blev så himla sentimental, mitt kontonummer har jag haft hela mitt vuxna liv och det blev jag rörd av, den känslan. Det säger mig också hur risigt jag mår, när den där överkänsligheten slår till, ledsen och halvdeppig.

När vi ändå håller på med posten fick jag idag tillbaka pengar från Radiotjänst, det nya gick väl igång vid nyår. Blir intressant att se hur mycket jag får betala, senare.

Med allt tok som blev med mig själv efter den lilla promenaden till banken, så fixade maken en tid till Täby polisstation för att få ett ID-kort. Han kommer hämta mig, köra dit mig och sen på vägen hem ska vi in till Danderydssjukhus och lämna in en proppfull Ikeakasse med pocketböcker till korridorsbiblioteket. Känns så skönt att bli av med böckerna, det kommer bli ännu fler när vi plockar upp böckerna i bokhyllorna igen.

Det var måndag, tisdag ska jag till min VC-läkare och före besöket måste jag klämma in blodprovstagning till njurläkaren. Det har gått tre månader sedan sist, hon ringer mig när provsvar har kommit. Jag blev riktigt glad, den nya njurläkare verkar jag få ha kvar, hon är verkligen toppen.

Samtidigt med allt detta jag ska göra kommer golvläggarna på måndag morgon och ska vara klara på tisdag. Men dra mig på en kärra, nu ska först vardagsrummet röjas ut till måndag, ny parkett ska in och på tisdag blir det balkongrummets tur, parketten förutsätter in i det rummet.

Vad är det som gör att allt alltid måste dra ihop sig samma datum, jag är ju för sjutton redan vissen. Fast golvkillen kommer sköta sig själv så kommer jag att bli helt slut.

Äsch, jag blir så irriterad på trycket, just det där att jag inte vet vad jag kan göra, att det ligger runt hundra räknas som ok lågt och det ska man kunna leva med. Men när det blir farligt lågt kan ju hela kroppen smälla av. Hjärtat kämpar ju som en galning för att få upp trycket, det är då jag flåsar som en idiot. Så saltlakrit, salt asså, strumporna som kramar som värsta boaormarna, och dricka mycket. Fler tips?

In en sväng på något helt annat. Dimper ner gör den Ikeakatalogen, tänk förr hur efterlängtad den var att bläddra i, drömma i, skriva listor och fantisera. Förra året var den tråkig, bläddrade inte ens igenom den. Detta år var den en katastrof av torftighet, det mesta såg ut som billigaste tänkbara möbler, prylar. Vad sjutton har hänt med Ikea? Sa det till maken som fick samma reaktion från en kollega på sitt jobb.

ja, så där, dagens babbel.

Nu ska jag äta lite frukt, är inte så hungrig sedan bankbesöket, som om kroppen inte mäktar med att smälta föda. Men klart jag äter, fast mindre, vilket inte drabbar någon spinkig precis.

Fridens

10 reaktioner på ”Mår du inte bra, då kör vi allt på en gång

  1. Anne skriver:

    Usch det låter jobbigt för dig med det låga trycket. Hoppas du får ordning på det!
    Nu kommer jag in på din blogg igen, märkligt hur det blev. Men, men, ordningen är återställd i alla fall, gott så!
    Och självklart, som Laila skriver, så kommer allt på en gång. Det tycks vara mer regel än undantag att det blir så.

    • livsglimtar skriver:

      Jag blir glad varje gång jag kommer in i min blogg, för att inte tala om att lyckas få iväg kommentarer jag har skrivit i era bloggar.
      Jag kan inte klicka på ”klockan och röda punkten” när jag ser att någon har skrivit något, då snurrar det bara utan att öppna upp kommentaren. Jag får gå in på ”mina webbplatser” och sen gå ner på kommentarer för att se vad någon har skrivit.

  2. bergalott skriver:

    ”Livsglimtar” bjuder du på och det är tur att du får vara frisk för att orka med att vara sjuk. För visst är det skrämmande när motsatsen ljungar i kroppen.
    Får för mig att du har en vilja av järn att se på livet med en glimt i ögonvrån – svår att hitta när det är som värst och ändå kunna ”komma igen” så fort det ”onda” för en stund släpper greppet. ❤

  3. livsglimtar skriver:

    Envis som en gris eller som en åsna, många, många suckar från maken genom åren. Jag vill, vill, vill, en bra egenskap, men inte alltid. Jag har ju en haft stark lust att göra saker, nu tänker jag på arbeten, uppgifter jag har haft att utföra, eller handarbeta.

    Stark drivkraft och glädje i att vara med andra, hjälpa till, vara duktig, hahaha, duktiga flick … idioten. Men det är en annan sida av myntet.

    Men för att inte trassla till det, jag har gillat folk, jobba, göra rätt för mig har känts skönt, en glad skit som gillat att slänga käft när tillfälle ges. Jag brukar skylla de där trevliga egenskaperna på min danska pappa, det danska kynnet eller något sånt, som saknas fläckvis i Sverige.

    Humor, det är det som hjälper mig leva, måste bara se på eländet som tornar upp sig med glimt i ögat och snabbt som attans landa i livet igen. Jag har en ventil A, vi pratar och pratar, inte bara när vi är ledsna utan även det glada, idiotiska, oväntade, galna i livet, allt plöjer vi igenom, luftar. Hoppas alla har en ventil, jag har ännu en som ringer nästan varje dag, min dotter. Vi pratar också hur länge som helst, frågar ibland om hon inte har någon annan att prata med. Jo, det har hon så klart och jag kan bli lite irriterad ibland, känna mig jagad. Men herregud så glad jag likväl är att hon längtar efter mig och vill lufta sitt liv med mig.

    Jösses är det en avhandling jag håller på att skriva?

    Vill avsluta med att du känns som en likadan, ner och upp, tar tag i, ger järnet, nu jäklar och så humorn. Man måste bara få ha sina dippar för att kunna flyta upp och dra vidare. Du har viljan, lusten, jävlar anamma syster yster. ❤

  4. bergalott skriver:

    Det där sista gillar jag – jävlar anamma syster yster. 😀

    Så nu tar jag tag i hempermanenten som jag velar om. Har införskaffat dito men det är ju så sabla tråkigt att sitta still när kompisen en trappa upp sätter i papiljotterna. Önskan är att kunna gå upp med huvudet och sen gå ner till mig igen. Men det är ju att gå en omväg för så kan jag ju göra själv. Sätta huvudet på ett kvastskaft och fixa själv.
    😉

    • livsglimtar skriver:

      Skulle passat mig bra också, gå dit lämna kemikalierna och skallen, sen gå hem. Tur som en tok fick jag lockigt hår efter transplantationen, tror det är medicinerna. Så det blir nog aldrig mer permanent för mitt hår.
      Nu ska vi äta sjuden lax, hollande’sås krossad potatis o grönsaker. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s