Tänk så det har tagit emot, tankarna har staplats på varandra, men inget har hänt. Så idag skärpte jag till mig och blev medlem i Viktklubben. Suck, pust, stön lite panik har jag nog känt.
Jag kommer att få lida för den impulsen, första dagarna brukar vara värst, hela systemet kommer skrika efter kaffebröd, godis allt tänkbart sött.
Jag tycker det är rätt att vi människor tar ansvar för oss själv i alla tänkbara lägen, men det svåraste är nog att banta. Mat är ju något du alltid måste ha omkring dig och hela samhället är ju som en stor frestelse, med allt som är så lättillgängligt dygnet runt. Matintaget måste jag reglera själv, lättare att sluta röka var det faktiskt, ingen sa att jag måste röka, kröka, göka jo då, det finns de som sexmissbrukar, säg vad inte människan missbrukar, droga, spela. Alla de hopplösa lasterna, som är så svåra att bli av med. Men bara maten måste du hantera hela tiden.
Så med kämpa och jävla anamma, önskar jag sjukt mycket att det kan hålla i sig denna gång. Det svåra är egentligen inte att gå ner, det riktigt svåra är att stanna kvar på målvikten, om man ens kommer dit. Alla dessa mellanstationer jag kommer landa på när vikten står still och viktlivet känns segt. Alla gånger jag ska tacka nej, till livet goda efterrätter, tårtor, bullar och choklad, ska vi inte tala om. Att alltid tänka innan jag går bort, ha något godkänt i fickan, stödäta innan jag går på vissa tillställningar. Att komma in i det hela, komma igång till det flyter på av sig själv.
Min T har sportlov denna vecka, han ringde och frågade om han får komma imorgon, klart han får. Så det blir till att värma fiskbullar till hans lunch, få se hur många han får i sig denna gång? Vi kommer se film och prata en massa så klart.
Fridens i eftermiddagens sista strålar.
Livsglimtar 
Men jisses vilken söt hund ❤
Jag försöker också gå ner men det är skitsvårt. Jag håller mig borta från bakverk och annat sockrigt och godis äter jag aldrig. Dricker aldrig läsk eller juice . Nu äter jag frukt en hel del så det kanske jag också får sluta med eftersom vågen stadigt går upp. Jag promenerar men ingen annan motion. Jobbigt är det 😦
Lycka till med viktklubben Kram
Jaa, det är så tufft, men det är ju konstigt att du inte tappar något i vikt. Du som går och rör dig mycket, väldigt mycket jämfört med mig. Kan du äta för lite?
För mig blir det nog svårast på natten, när jag aldrig somnar tar jag smörgås och banan, då först brukar jag kunna somna.
Kram nu kämpar vi på!
Jag har tänkt på det också, att jag kanske äter för sällan så nu tar jag nån frukt eller lite valnötter till mellis så får vi se. Ja nu kämpar vi på, heja heja!!
Ta ett kokt ägg eller en halv avokado på en skiva husman o lite tomat eller så. Kram
Jag har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, tagit tag i Aftonbladets Viktklubb igen. De första två veckorna är aber.. magsäcken måste krympa och sluta skrika efter mer och ja, allt skall liksom landa. Men det har gått bra så nu är jag där jag brukar stå still och ”fluffet” som kom från deppighetsätandet har lämnat skutan. Vi får peppa varandra på resan. Har ju som sagt varit med i omgångar de senaste.. oj oj, 2001 var nog första gången när jag flyttade från sambon och det var all time high på vågen.. Heja heja för oss 🙂
Aaaa så bra då är vi två, det är andra gången för mig. Min första dag var i torsdags och lördagskvällen var ett jäkla sug, längtade till rågsmörgåsen jag hade sparat. Sen hopp i säng och somna så fort som möjligt. Jag har inte kvällsätit sedan jag började, känns som första pris på något vis.