Ni vet en sån där strålande vinterdag med gnistrande mjuka snödrivor, småfåglar som kvittrar och köar runt fågelmaten. Stora tyska fältharen har skuttat förbi och rådjuret åt upp Koltrastarnas äpplen under granen, en morgon av rörelse och liv där ute.
Själv vaknade jag tidigare än vanligt av ångest, hjärnan går i spinn, nu är jag så fast i förväntningar som kommer ställas på mig att jag känner mig klyven. Å ena sidan vill vi ha en hund igen och siktet har varit när maken går i pension 2020. Vi har nu kommit fram till vilken ras som skulle passa oss och har varit i kontakt med en bekant som sitter i rasklubben … heter det så, får något vara ras längre? Jag ska kontakta deras omplacerare av hundar, sen kan det gå fort eller ta tid.
Då skriver sonen igen och frågar om jag vill vara dagmatte till deras kommande hund, en fransk Bulldog, jag har redan sagt ja till det. Den kommer lämnas in på morgonen och hämtas vid tretiden av min T på sin väg hem från skolan. De tar själva hand om hunden om jag inte mår bra, hunden kan vara med sonen på jobbet och de kan åka hem till mig och gå ut med den vid lunchen om det behövs. Jag måste vara ärlig, rak kommunikation om hur jag mår, skriver sonen.
Jag mår ju egentligen sällan bra, svårt med blodtrycket och ingen kraft i kroppen vissa dagar. Dessutom väldigt beroende av mina morgnar, lugnet, lugnet hela dagen vissa dagar. Men samtidigt så är jag ju så medveten om att den där lilla turen med Frallan vid lunch, kan vara vad jag behöver. Den rasen behöver verkligen inte långa promenader, de är snarkande slöhögar. Så jag kan väl i princip ta mig runt huset som är långt och hem så är den nöjd, den har ju redan fått morgonkissturen på sin väg till mig och så hämtas ”Ove” av T vid tretiden.
Prestationsångest, min kropp är ju inte klok, orkar här och där inte mycket. Här kommer lust och längtan in och tar plats, vill ju så gärna ställa upp, både för min egen skull och Frallans. Så klyven jag känner mig, mest rädd att braka ihop, sen tänker jag på makens och min frihet. Egen hund hänger ju med till landet och så fort maken går i pension behöver jag aldrig fundera över att gå ut med hunden, varken vår då eller sonens. Maken älskar att gå långt, så vår hund kommer komma ut på långa härliga promenader oavsett hur jag mår. Maken säger att han väl först får gå en kort sväng med Frallan, lämna hem honom och sen dra iväg på äventyr med vår kommande hund, vars ras kräver mer motion och upplevelser på ett annat vis.
Maken säger, ”det är deras hund och de får lösa ev problem, det är inte vår sak.” Jag vill ju ibland bo på landet några veckor, vilket säkert kommer bli mer när maken går i pension. Då har de ingen dagmatte, har de funderat över det? Jag har ju ingen lust att känna mig obekväm i att leva mitt eget liv.
Mycket som snurrar i skallen och då brukar jag vakna onödigt tidigt med skallen full av osmälta tankar. Det här kommer lösa sig med tiden, om de får en valp i sommar ska de ta helt delad semester, för hundens väl och få den rumsren till den kommer till mig.
Nu mot frukosten ….
Livsglimtar 
Svåra val – särskilt om man inte vill vara obekväm med att säga ifrån. Jag tror att kommunikationen er emellan är jätteviktig, du ska ju så klart inte känna dig obekväm med att leva ditt liv som du vill. Fixar du det så tror jag nog du kan ha mycket glädje av en liten ”fralla” som sällskap 🙂
Jag tror en Fralla kan vara bra för mig och jag ska prata mer med sonen. 🙂
Viktigt att du inte känner dig låst att göra vad du orkar och vill om dagarna. Kanske de ska försöka få en extra reservmatte när du inte kan klara av frallan? Rak kommunikation är det bästa. Kram
Vi har pratat under dagen sonen och jag, han är ju lik mig och vänder och vrider på de situationer som kan uppkomma. Det är ju också viktigt att hunden har det bästa som finns. Vi får se hur det blir, valpen ör inte född än. Kram
Tror, vänligt, men bestämt, att jag helt håller med guben din. Här vi ju pigga i kroppen och visst älskar jag den lille hårbollen, men numera har vi honom väldigt mycket (enl hans matte får han ångestattacker om han är ensam typ 5 min ) och vi får honom i knät allt som oftast och gör spontana grejer har vi fått glömma. Annars är det vi som går med dåligt samvete..
Nu vet du ju inte hur du mår från dag till dag och jag tror inte att du skall lägga mer saker i din ryggsäck.. Visst, man kan låna någon gång, om du hade ordning på scootern skulle de ju bli skillnad med promenader, men då skall du av och plocka upp mm. Skulle nog avvakta tills ni är hemmavid och pansjonister båda två så du känner att guben kan backa upp. Så tycker jag. Bara för att jag kan 🙂
❤
Som tidigare hundägare kan jag konstatera att en hundvalp påverkar ens liv långt mer än man kan föreställa sig. Om du känner dig det minsta tvehågsen ska du avstå från åtagandet, trots att det bara gäller att vara dagmatte! 🙂
Sjutton ni har så rätt, ni kloka vänner. Jag måste tänka mer och prata med sonen.
Jag vet inte, men jag tror det är bättre att Dan skaffar en dagmatte och att du kan vara reserv, så slipper du känna oro för hur du ska må eller om du orkar och sen, då Anders går i pension kan ni ju ha Frallan varje dag i så fall. Bara en tanke. Men om du ska bli dagmatte så säger jag som Anders att det är helt deras bekymmer att lösa om du inte orkar någon dag .
Vi ska skaffa hund då Kalle går i pension mars 2021 . Kalle vill ha en stoooor hund så vi har fått jättefin kontakt med seriös uppfödare till den rasen som passar oss jättebra . Skotsk hjorthund är det. Otroligt trevlig ras 🙂 Den ser ut som en raggsocka haha men sååå trevlig. Kram
Nämen ååå en sån härlig raggig sak, ser fram emot att se bilder på det hela. Vi tänker oss en omplacerad hund en ursvensk ras Västgötaspets. Sjutton så klok du är, jag ska skicka dina rader till Dan. Jag måste tänka mer på detta, så sant, så sant.
Han ruttnade så klart på mig, men nu får det vara. Föreslog att han skulle vänta till nästa sommar, då A har gått i pension, planera in allt bättre, kolla uppfödare under längre tid, göra besök hos uppfödare, se deras hundar. Men han är så lik mig, intensiv och vill att det rullar igång, helst förra året när han får för sig något.
Nu tittade jag på bild på er ras och blev glad, det bodde en sån här i området när Watson var liten. Den tiken var så snäll så snäll och lekte så försiktigt med vår hund. Den stora och så vår ”lilla.” Vi var båda A och jag så kära i den tiken, härlig ras! Bra val! Kram
Ja han får ju bestämma själv så klart haha 🙂
Vi var och hälsade på deras 5 hjorthundar i höstas för jag ville ” känna” på rasen eller om vi skulle leta vidare efter nån annan ras. Kalle har alltid pratat om att innan han dör vill han ha en Irländsk varghund, men när jag började läsa om den rasen så var det lite för mycket höft och hjärtfel så jag sökte vidare och fick syn på hjorthunden som är snarlik Irländsk varghund och där var det inte alls samma sjukdomsbild. Emil och Malin var med och hälsade på de 5 och sen var saken klar och jag behöver inte söka vidare. Dessutom är dessa damer väldigt seriösa och aktar sig noga för inavel . Jag har börjat spara för det kostar ju att köpa och ha liksom 🙂 Västgötaspets är också en supergo ras ❤ . Nu har vi nåt att längta till både du och jag 🙂
D och jag pratade och vi kom överens om att blåsa av idén med mig som dagmatte. Han blev besviken så klart, för vem vågar man lämna sin valp till på dagtid? 4000 i månaden kostar hunddagis, inte klokt så dyrt.
Jag känner mig oändligt lättad med samtidigt lessen, varför måste jag ha det så här avigt med kroppskrället?
Kram
Men han förstår väl? Han vet ju hur du oftast mår. Men han kunde ha hund med på jobbet skrev du. Är det bara i nödlösningsfall?
Ja det kostar otroligt mycket att ha hund, speciellt om man inte kan ha den hemma på dagarna.
Jag tror det blir bäst för alla inblandade om de avvaktar till Anders kan va daghusse varje dag. Och du gosfarmor till en liten Fralla 🙂 …om jag får tycka 😉
Klart du får tycka. Han sitter på kontoret ibland och då kan Frallan vara med. Vi får se hur det blir framöver. Kram