Konstigt, men det känns som om det drar extra mycket här hemma idag. Igår kom killen som skulle ta med sig alla dörrar, garderobsdörrar och överskåp för omlackering. När han tittade i sina papper skulle allt med, utom våra toalettdörrar, men ”vad i hela friden,” sa vi i mun på varandra. Skulle allt vara vitt och fint i hallen utom två genom åren gulnande toalettdörrar?
Jag ringde kontoret och fick hjälp att lägga till de två dörrarna, så det löste sig. Nog är vi vanedjur alltid, jag letar efter dörren när jag går in på toa och försöker stänga den obefintliga dörren när jag går ut. I två veckor får vi nu sitta och fisa inför öppen ridå, det är då för skönt att vi har varit gifta så in i bäng länge. Tänk så besvärligt en del har det i början av ett förhållande, inte släppa en fjärt, absolut inte bajsa och vissa kan knappt kissa. Då vore en dörrlös lägenhet en mardröm.
Mamma ringde nyss, hon ringer oftast när hon vill ha något gjort, men denna gång skrattade vi båda gott tillsammans. ”Hur blir det imorgon?” Frågade hon och jag undrade ”vad det var med imorgon? Den sextonde svarade hon, vad händer då sa jag?” ”Min födelsedag sa hon.”
”Men vänta nu sa jag, först ska vi ha vår, sen sommar innan hösten tar oss till den 16 november.” Hon började skratta och vi konstaterade skrattandes att hon var ute i verkligt god tid. Så kan det bli när ålder och stroke tar sitt, någon fyllde år på boendet och sen trasslade hennes tankar ihop sig.
Men jag ska nu börja städa ur skåpen utan dörrar, ser ju tydligt var en insats behövs.
Jag är en varannandagsmänska just nu, mår skunk en dagen och nästa skapligt. Igår var jag galet trött, lyssnade på en meditation och somnade, vaknade 16.55, sov bort större delen av eftermiddagen. Inte kul alls. Tacksamt tackade jag mig själv, som redan tidigare i veckan ringde och bokade av tiden till frissan.
Så fötterna ser ut och frisyren, vågar inte boka nya tider.
Livsglimtar 
Spännande att leva utan dörrar! Jag skulle nog tycka det var lite jobbigt även om vi levt ihop länge, länge. Men, nog skulle vi överleva det med!
Trist med måendet, hoppas det bättrar på sig!
Det är konstigt, sa till maken att vi kan sitta på varsin toa och vinka lite till varandra hahaha!
Ha ha… 🙂
Jag har nog inte stängt toalettdörren på över 30 år då jag skaffade första hunden. Med hundar får man ingen ro om det sitter någon som krafsar och gnäller på andra sidan dörren. 🙂 Maken har fått vänja sig vid min öppna dörr och han klagar aldrig.
Som när ungarna var små. Jag hade en manlig kompis som en gång klagade på sina störda toalettbesök. Först kom schäferhunden in, sen kom ungen, efter kom papegojan och sist kärringen. Han fick aldrig sitta i fred hahaha!
Haha