Lös i konturerna

Ni kan nog inte fatta hur mycket garn jag har, mestadels ullgarn eller sockgarner av ull med lite konstfiber i, för ull är inte så slitstarkt till häl och fotdelen. Jag sitter i mitt ullparadis och sorterar efter färger ner i snygga lådor. Igår var det en finfin dag jämfört med idag, kör lite karusellsnurr och mjuka knän sittande i en stol mitt i ullen. Så får jag lägga mig en stund och så på igen.

Körde en tvätt med ett par vantar och ett par torgvantar, tovade vantar gillar jag, ska brodera på torgvantarna när de är torra.

Det här med lunch är ett knepigt kapitel nu när jag ska ner i vikt. För mig blir lunchen frukost och vid tretiden kokar jag en soppa i soppmaskinen eller värmer någon rest. Soppmaskinen älskar jag, bara ösa ner det jag vill ha, välja om det ska vara finfördelat, mosat eller som bitarna är.

Min intention var att koka linssoppa, men ibland snurrar jag till det och slutresultatet blev mixad grönkålssoppa med morot, pujolök och buljong. Jag hade rostbiff kvar som jag klippte ner i soppan, det smakade väldigt gott. Lite långnäsa när jag insåg att jag hade glömt bort linserna och potatisen, den sista gör soppan krämigare.

Våren lyser, havet svarar upp med glimten i ögat, skrattmåsen glider ljudlöst förbi, sneglandes på mig, medan småfåglar drillar mer och mer för var dag. Själv känner jag mig diffus i konturerna, vårlös, värnlös, menlös, det sista ordet betydde förr oskyldig. Fick med tiden dålig klang och omvandlades till menlös, vilket betyder typ oskyddad. Om det nu skulle vara bättre klang på ”menlösa” barns dag, just menlös låter väl lite negativt i mina öron.

Onsdag redan och inte fick jag så mycket gjort som jag tänkt, ett varv till inne i ullen får det allt bli. Middag blir stekt makrill, med något mer som jag inte har tänkt ut ännu.