Något gjordes i veckan

Lite skämt tål väl de flesta, i kränkthetens land.

Jag blir lite hög när maken kommer in och meddelar att både  blåsippor och krokus har tittat upp. Tanken att sätta sig på altanen med en filt runt benen, svalnade när solen drog moln över sig.

Ett tag, bråkdelen av en sekund trodde jag att det brann nedanför vår tomt, men det var granngubben som elda sly och fjolårets rester från trädgården. Tur har vi, att vinden för röken mot grannens egen tomt. Vi skulle ha köpt en egen eldningstunna, men det har inte funnits på nära håll, så inköpet har dröjt.

Först tänkte jag säga att inget har hänt i veckan, tog upp min agenda och konstaterade att veckan inte alls varit ”så utan händelser”, som jag först fick för mig. Måndag drog igång med städfirman, nylackade dörrarna och väninnebesök med valp.

Tisdag bilturen till polisen, äntligen har jag mitt ID-kort med ett förevigat spökfoto på mig själv.

Onsdag tvättade jag.

Torsdag lagade jag mat och bakade en banankaka med 70% choklad, blev mycket god.  All dötid har gått till det eviga sorterandet av garn.

Sen veckans bästa dag fredag, med besök av dottern med döttrarna. Vi pratar jämt i mobilen dottern och jag, men vi ses för sällan. Jag blir så aptrött, men njuter likfullt av ungarna och dotterns besök. Lillfia, hon tvååringen ville sova direkt efter lunchen, nattades av dottern och kvar vid matbordet satt femåringen och jag. Hon är ett mirakel i självupptagenhet. 🙂

Efter att hon upptäckte sin egen spegelbild i mikrons glas, pratade jag hela tiden med hennes profil, för hon var mest intresserad av det egna intrycket hon kunde göra på sig själva i sina olika inställsamma poser.

Lite senare dök min T upp efter skolan, jag vill att kusinerna träffas en liten stund när möjlighet bjuds. Dottern och flickorna åkte hem tidigt, då pappan väntades hem från en Kinaresa. Kvar blev jag och T, vi såg en film han valde och sen hade vi viktigt prat om livet, det bästa och det som trasslat till sig sedan sist, vilket redan hade trasslat upp sig, vilket vi tyckte var skönt.

Sen beundrade han mina senast stickade/tovade blå torgvantar och blev häftigt förtjust över blommor jag hade broderat på dem. Han kom på att pappa hans, hade ett par blomlösa stickade av mig. Vill du ha ett par frågade jag? Jaaa sa han.

Kom och välj färg, vi gick in i mitt röriga garnrum och han tog ett vitt ullgarn. Nja, sa jag, de kommer bli urskitiga bara du sätter på dig dem. Han som sin far verkar ha lite problem men färger, trodde ett vitt och gulvitt var samma färg. Så jag sa till honom att kisa och titta på garnerna, bara för att han skulle se, förstå att de faktiskt var olika nyanser. Han blev mäkta förvånad och glad över att se att de var olika, att han kunde se det. Jag kisar ofta mot garner för att se vilket garn som ”slår igenom mest, lyser igenom”.

Så det blev ett mörklila garn och jag tipsade om att den lila färgen är snygg med turkost om jag randar stickningen. Vill du ha något broderat på frågade jag? Först sa han en döskalle, men jag vet inte om jag har något mönster … då tänkte han en stund till och sa ”en blomma”. Klart jag ska se om jag kan sticka in en döskalle bland ränderna, men det sa jag inte.

Nu känner jag att det är ut jag ska, solen verkar ha tagit sats med nya tag.

Skön helg på er alla.