Nu tickar degklockan här på bordet, ännu en surdeg jäser i sin bunke, när klockan ringer är det dags att vika den.
Jag har nu vikt degen och den får jäsa vidare, gjorde samtidigt en sallad till en sen lunch. Jag köpte ett salt med citronsmak och citrontimjan, varje gång jag öppnar burken får jag nästan tuppjuck, det doftar så ljuvligt. Mill & Mortar heter företaget och själva saltet kommer från Spanien, Alicante. Kanske har min lyst till salt att göra med njursviktstiden, då var salt förbjudet liksom att dricka när man var törstig.
Jag har upptäckt att salt inte bara är salt, köper jag flingsalt från olika delar av jorden, så smakar själv saltet olika. Sen att jag gillar när flingorna är smaksatte gör ju inte saken sämre.
Jag har letar deo och parfym i flera år, det är citron jag vill dofta, lätt och fräsch som en citron. De blommande dofterna går bort för att inte tala om tunga gardet, som får mig att storkna när de tränger sig in på bussen. Då föredrar jag nästan, men bara nästan fyllskallen, som inte tvättat vare sig själv eller kläderna på allt för lång tid.
Igår på vägen hem från landet satt skyltar uppe varnande om viltolycka, olycksbilen var skadad, men inte så farligt, så vi tänkte att föraren klarat sig. Men älgen gjorde inte det och jag har blivit så känslig för alla trafikdödade djur som ligger efter vägarna.
På fredagskvällen under resan ut i skymningen, såg vi så mycket betande rådjur att det inte var klokt. Men hem var det älgen och en grävling som blivit dödade, men tre havsörnar segla högt där uppe och många olika sorters falkar, både i luften och sittande på staket efter vägen fick mig att spana ännu mer.
Skicka mig en tysk fälthare och jag blir själaglad, fåglar ska vi inte tala om, djur talar till mig på samma vis som barn gör, och som en del äldre när jag jobbade med dem. Längtar jag starkt efter ett speciellt djur, så dyker de upp på ena eller andra viset, ibland i dubletter. Konstigt låter det, men jag upplever det så.
Så in till mamma på hemvägen, tog ner gamla gardinerna och satte upp solgula nya. Torkade av fönsterhyllan, tråkigt att de städar så dåligt, trasan blev så smutsig. Fram med fyra nya vita blomkrukor med begonier i, två solgula och två lite mörkare rosa. Hon låg och vilade när vi kom, hon blev så glad över sitt ”nya” fina fönster. Nästa gång ska jag ställa fram lite påskpynt.
Måste samla ihop mig och rensa ur hennes garderober, så mycket som bara hänger, då hon har gått upp i vikt av sittandet i sin rullstol.
Nu måste jag ut och vika deg igen!
Fridens!
Det är härligt vad med djur man kan se när man rör sig längst vägarna – men de trafikdödade vill man ju helst slippa se!
Härligt för mamma att få lite ompysslat och nytt, sånt uppskattas ju även om man är gammal. Sprang ihop med en gammal kollega häromdagen, då kom vi på den lysande idén att vi borde starta ett eget äldreboende där man får livet som man vill ha det. Gå upp när man vill, gå i säng när man vill och vill man ha en liten sängfösare så går det också för sig 🙂 Personalen ska jobba när de behövs och inte bara för att schemat ska bli bra. Vill man ut på utflykt eller bara gå en sväng ska givetvis det också lösa sig 🙂 Så kul det skulle vara!
Det vore ju rena drömmen, tror Danmark var först med att skapa den typen av boende, med den lille också för den som vill. Kram
Jo jag vet att Danmark var tidigt ute och, tyvärr, har väl inte så många följt efter.
Jag tror hur som helst att det skulle vara rysligt kul att driva ett sådant boende 🙂
Sån dröm har jag också haft, men jag ser hos mamma på hennes boende att det har blivit mer en sista tvingande vända för att dö. Sa jag att tre dog samma dag förra veckan? Inte klokt, mamma mår inte så bra av alltid ha döden runt om sig. Igår pratade hon om hur lång tid hon hade kvar? Fattar att det snurrar i huvudet på henne, alla hon har mött har dött plus alla nykomna kommer så sent att en del inte ens kommer ur rummet för att äta. Men fatta hur samhället har försämras, jag skäms över hur det har blivit.
Jo, på ett sånt boende jobbade jag gärna i köket, baka bröd och kaffebröd varje dag, rena drömmen.