Slappskallar finns det gott om

Va, jag en smitare?

Så glad att maken körde mig till sjukhuset på förmiddagen och hem.

Tappades på blod och var liggandes så nära att svimma att det inte är klokt. Men behandlingsstolen var tippbar åt alla håll som behövdes för att få blodet upp i knoppen. Min läkare kom in i behandlingsrummet och vi hade vårt möte där, efter tappningen,  jösses vilken frisk vind till kvinnlig läkare. ❤

Så nu har remiss gått till min VC läkare om ultraljud på hjärtat och att få ha ”knappar” satta på kroppen och mäta hjärtat i två dygn. Annars var allt bra, när det kom till njuren och medicineringen.

Jaha, så nu har jag sovit resten av dagen efter tappningen, samma mönster varje gång. Helt slut.

Ska ta mig upp och vänta in maken, paketet med jeans och annat har kommit till T, så jag tänkte handla lite mat, hämta paketet och sen åker vi hem med det till T, så slipper vi det imorgon, när vi ska till landet.

Det är städdag där, så maken vill alltid ställa upp. Det är rätt sorgligt att se friska vuxna människor alltid smita dessa dagar, de håller sig hemma i stan eller som döda i sina stugor. Där finns många sjuka och äldre och de tycker jag  självklart ska slippa. Men de yngre/medelålders … dessa slöfockar som nyttjar andra.

Jag brukar prata om det samhälleliga kollektivet vi trots allt är, utan att tänka på politik som S och V. Politik vill jag helst inte tänka på alls, bedrövliga lögnhalsar utan ryggrad. Punkt!

Men om fler slutar att ställa upp på gemensamma städdagen, där många andra som inte städade har fixat både mat och kaffe efter städningen, de ställt upp gratis för andra. Eller de som sliter med midsommarstången varje år, de som fixar, tränar ungdomar gratis, donar med allt runt resor för att spela match. Alla de som finns runt i föreningar av alla slag, är de en utdöende ras, så kan jag tala om, att vi alla med vår gemenskap i just vår kultur kommer självdö med tiden. Fy för alla slappskallar till smitare.

Jag tror det finns två sorters människor, de som hjälper till och så resten av nyttjarna som alltid har funnits, men tänker att ju mer samhället löses upp i kanterna, så blir det mindre självklart att hjälpa till, finnas för sin nästa. Rent av en sport att smita och känna det som en vinst.

Igår letade vi upp alla pocketböcker som var nedpackade, de flesta släpade maken idag in till sjukhusbiblioteket, de blev mycket glada över så många pocket.

Plats för skratt! Dottern mejlar att det blev så tyst där hemma, någon hade stängt dörren om sig. Sen kom filmsnutten, i rummet står 2-åringen med ett stort påskägg öppnat på golvet. ”Har du ätit upp pappas påskägg” frågar min dotter? ”Ja”, svarar busan och tuggar på, kletig runt ansiktet. ”Stängde du dörren?” frågade dottern. ”Ja” sa skitungen och jag skrattar så gott, för den lilla är så lik sin mamma som liten.

Fridens på er!