Maken såg en stor uggla på tomten för första gången, den missade jag, men blir som euforisk bara av tanken. ❤
Igår var det två uppspeedade ungar som bältades fast i bilen, det pirrade i både ben och mage konstaterade de och pratade i munnen på varandra. Ganska lång väntan på maten på McDonalds, för där bjöd vi på middag, det blir ju så sent ätandet, om vi ska äta när vi kommer fram till landet med de små. Så till deras stora lycka hann de verkligen flänga runt som galningar i barnens lekrum, under tiden vi väntade på maten.
Grabben somnade sista milen och bars upp av farfar, vaknar till och säger att han är trött i ögonen. Klart de blev uppe ett tag, lekte och tittade på tv en stund, sen blev det tystare och tystare. Tandborstning och skutt i säng, knäpptyst direkt och sov som stockar hela natten.
Så de har lekt hela dagen, de har suttit i sandlådan, haft eget spa med gurka på ögonen och fötterna i blöt, var väl grabben så lagom road av, jag sa åt honom att äta upp sina gurkskivor, vilket han direkt gjorde. 🙂 De har spelat spel, kort och badminton, reglerna håller 6-åringen ordning på, helst till sin egen favör ändras reglerna då och då. 🙂
Jag har tjuvlyssnat när de kommunicerar och fått mig många skratt, de leker väldigt bra, men har sina stunder, de konstaterade att man inte behöver vara ovänner mer än en liten stund. Försoning och förlåtelse blir så tydlig med barn, önskar vuxna kunde vara likadana.
Nyss åt de mellanmål, fruktsallad med trolldamm och chokladsås, då slank resterna av lunchsmörgåsarna ner. ”Trolldammet smakade såå gott sa sexåringen fundersamt, konstaterade att hon önskade att dammet hemma smakade så.” ”Då kan du slicka dig runt i hörnen och under sängen” sa jag. Vi tittade på varandra och jag såg när hon förstod hur jag menade, då skrattade vi gott.
Nu snart ska vi grilla middag och grilla efterrätten, hajkbananer. Sen ska det ses på schlageravslutningen, vi har lovat små skålar med chips till ungarna och så en varsin godispåse, livet leker tycker de. 🙂
Nu blev det ingen mer rast, de har planterat massor av solroser, maken grävde och så hjälpte de åt att plantera. Ska bli spännande att se, vad som kommer upp?
Sen dök den trevliga grannen upp, men det irriterande med honom är, att han bara dyker upp när han vill låna saker. Denna gång ville han låna släpet igen, vissa vill aldrig ta kostnaden av det man behöver ta i ett hus och de söker ständigt sina grannar när de ska låna något. Småljåparna!
Vi hade ett par vänner som tidigare i vårt liv ständigt lånade allt, ni vet kanske, de där som ringer på dörren och aldrig har kaffe, tvättmedel, ketchup, senap, toapapper osv i evighet. De lånar säger de, men aldrig kommer de tillbaka med något. Vid middagstid skickade jag en unge att handla det som ev var slut. Springa runt och låna hos grannar varje vecka, är inte min melodi, men det är helt ok vid tillfällen, bara inte använda jämnt
Nu blev det prat med grannen som väl efter mycket trevligt prat kom fram till, det där lånet av släpet. Då säger jag ”det är väl enda gången du kommer och pratar, när du vill låna något” far och bada, så typiskt mig, klar och rak. Men han höll med och sa att han ville kompensera med att bjuda in oss på kaffe någon dag. Jag var bara tvungen att säga att jag undviker sånt, för jag orkar inte längre med att bjuda tillbaka och det känns så genant och tråkigt. Men lättpratad som han är förstod han mig, han vet ju att jag är sjuk och han var så medveten om att han utnyttjar oss.
Vi människor är lika fast olika, jag har alltid undrat varför vissa alltid utnyttjar andra, hur fostras sånt fram? En barndomskompis till mig var fena på att få andra att betala, bjuda. När hon en dag kom och berättade att hon hade haft tio personer på middag och stolt skröt om, att de fick varm buljong och kex. Asså hur blir man så sjukligt snål, att man alltid tycker man har rätt till allt, men gratis så klart. Jag såg henne göra vidriga saker mot andra, mig vågade hon sig inte riktigt på. Jag har tålamod länge, men är väldigt rak när det gäller.
Långt senare som ensam gravid blivande mamma frågade hon om jag kunde vara med på hennes förlossning? Självklar hängde jag med, pålitliga Maggan suck, men det var en fantastisk upplevelse. Andra graviditeten jag var med på var min systers, en lång seg förlossning, som blev fantastisk, när jag såg barnets silvervita hår, ”nej, sa barnmorskan det är inte silvervitt hår”. Jo, det är det sa jag till syrran som födde en unge med det ljuvligaste silvervita hår jag någonsin sett på ett nyfött barn.
Men nu grillar maken karré, skivad rotselleri och sparris i ugnen har vi klyftpotatis. Jag ska duka fram och göra kvällen till ett mys för oss alla.
Kram på er!
Livsglimtar 