Rulle och jag väntar på bussen som ska ta mig till vårdcentralen, jag är ute i god tid, njuter av det ljumna vädret, sittande i busskuren. Så kommer pensionärsbussen speciellt för ”oss äldre” med en trevlig chaufför som varje hållplats när rullatorer ska tas ut/in kommer bak och trixar loss dem. Bussen går inte så ofta, men stannar på bra ställen som vid min vc.
Så kommer den och jag blir lite stressad, ska vända på rulle så jag backar upp mig själv i bussen, med rulle efter, då står det en dam på väg ut och blir väntandes några sekunder på mig, inte sjutton såg jag henne, jag hade fullt upp med att vända rullatorn.
Det är då bussens högljudda charmör herr Glappkäft börjar orera om att jag inte kunde ha vett att släppa av damen först, jag, jag, jag ska först och så en massa otrevligheter till sitt hov av tanter som satt runt honom och beundrade honom. Det lär vara brist på män i äldre åldrar och är detta vad som finns kvar, så kan det vara gott att leva ensam.
Jag gick tillbaka till gubben och sa ”Jag var stressig och nervös för att ta mig ombord på bussen, så du kan sluta vara oförskämd. Han sa inte ett dugg.
Sen tittade han på mig med jämna mellanrum, jag struntade i honom, klart även han skulle till vc, som tur var hann han med hissen före mig. När jag kom ut med blodtrycksmätaren och sladden som hängde, slängde och dosan med räkneverket runt halsen såg han lite lustig ut.
Men ärligt, jag blev väldigt ledsen över att en typ kastar ur sig så mycket taskiga saker, liksom passa på med hela veckans samlade elakheter. Inte kränkt, ledsen, han tyckte om uppmärksamheten från tanterna och ville känna sig attraktiv för tanterna genom mobbing. Så där gör världens minsta människor och det sträcker sig genom alla generationer, från arbetare längst ner och upp till mastermobbaren Stefan Löfven.
Om jag hade gjort något jäkligt fräckt och fult kunde jag förstå reaktionen, då hade jag inte sagt mer än förlåt.
Skitsamma med den gubben.
Tänker på Lena Philipson, ”det gör ont, det gör ont” när manchetten sätter igång. Jag har gjort detta en gång tidigare och då var jag blåmärksblå efter manchetten, gör så gräsligt ont, även den gången, fibromyalgi hjälper inte till om jag säger så.
Men imorgon klocka 13.00 då tar jag av mig eländet.
Veckan är inte en dröm, idag hämtning av blodtrycksmaskinen, städning imorgon, 10-åringen på onsdag, se film och prata, torsdag besök av rehabEmma och tandläkare på eftermiddagen. Vill inte klaga egentligen, är bara så galet trött idag efter helgen med ungarna. Allt gick väldigt bra, snällaste kusinerna lekte och både maken och jag njöt av att ha dem en helg.
Livsglimtar 
Vissa människor måste bara låta käften glappa. Tyvärr!
Ja, det var så onödigt elakt. En riktig gubbtjuv!
Som man behandlar andra blir man själv behandlad – han får nog sitt straff ska du se. Förslagsvis skippar du städningen så får du åtminstone en dag utan program. 🙂
Det brukar ju vara så att man får på nöten när man är dum .. till slut. Städerskan/firman är ju ny, så maken kommer hem lite tidigare och får då åka och lämna tillbaka blodtrycksmanchetten, jag har pratat med sköterskan. 🙂
Bra konstigt att det man borde ha samlat på sig genom livet av egna ”mothugg”, helt plötsligt är puts väck när tillfällen som ovan uppstår. Tycker ändå att du gav bra svar på tal. Lite uddlöst, men ärligt och bestämt.
Att fråga vad han ätit till frukost eller inte alls är en mild variant och till det yttersta att be vederbörande dra åt hel…te är inget att yvas över, för då går man väl och frågar sig, -varför sa jag så?
Vad jag förstår var han tupp i en rullande hönsgård. För honom veckans höjdpunkt. Manlighet kan uttryckas på många sätt. 😀 Kukkelikuuuuuuuuuu 😀
Ja visst var det uddlöst, men jag tänkte ( om jag nu gjorde det) att det skulle kännas mer att vara lite vänlig mot en sån elak glappkäft. Han kan ju vara tacksam för att jag inte bara blev jävligt arg, för då är det inte kul att drabbas.
Sen undrar jag varför äldre, inte alla som tur är, beter sig så illa ute bland folk? Jo, de är de som tränger sig före, ska först om något bjuds, talar skit vitt och brett om bekantingen som om de inte satt i samma rum. En del blir inte smartare med åren, tvärtom. Ibland har jag sett ungdomar lyfta på rumpan, erbjuda sin plats och den äldre tar platsen, utan ens ett tack.
Minns min son, en smal liten kille som erbjöd en välkänd tant i porten hjälp med att bära hennes ena matkasse, hem till vårt hus. Han har väl aldrig blivit så taskigt avsnoppad, ”jag ska aldrig mer erbjuda en gammal hjälp sa han” när han kom hem, besviken och ledsen.
Själv har jag jobbat många år med ”gamla” och de flesta jag mött har jag känt som om de var extra mormor eller morfar. Men svinen, de är ofta svin hela livet, ränderna går aldrig ur.