Dessa ostyriga tankar

Öppnar ett behagligt tvärdrag i huset och njuter av suset i mina älskade björkar, nu har vi verkligen hamnat i ett flow av 25 gradig sommar. Tänker på dottern med familj som semestrar i Frankrike, nästa vecka lär det bli galet varm där, inte vad jag önskar någon.

Igår åkte vi till Uppsala, mer känt som Muppsala för mig, då en vän boende där kallade staden för det, hon var galet trött på allt det som inte fungerade.

En strålande sommardag åker vi genom böljande landskap mot detta platta Uppsala vilket får mig att tänka på Skånes öppna vidder, men Skånes slättland är vackrare, oändligare känns det som när man kommer körande. Men den äldre delen av Uppsala med alla vackra hus, den gillar jag. Det småskaliga i en mindre stad känns alltid lockande. Men Uppsala har blivit ett riktigt, ursäkta uttrycket, ett riktigt rövhål med alla dessa invandrade gäng som terroriserar, skjuter, rånar, knarkar och förstör. Det har nyheterna upplyst mig om, så det är inget jag har hittat på.

Men vårt ärende denna gång var att köpa ett presentkort till min svärdotter som fyllde 30 i fredags, vilket de firade med vänner på båten till Åbo, en tur som blev väldigt trevlig fick jag höra. Vi firar henne och maken som fyller den 25 juli nästa vecka. Jag ska baka en tårta till kaffet och be sonen handla något till maken från mig, det går ju inte att handla något till maken här, svårt också med en som inget önskar.

Jag var så nöjd igår, IBS är inte att leka med och du kan ge dig sjutton på att eländet har förstört många trevliga utflykter genom åren. Att gå där i en affär och handla när magen börjar bråka gör att allt bara blir fel, plötsligt handlar allt bara om att hitta en toalett. Sen när jag tursamt har hittat en, så är kroppen som ett utskitet äpple och behöver lägga sig ner, hämta kraft igen. Då står jag där med matvagn att hämta upp, plocka ur och betala, packa ner i kassar och har mest lust att som ett barn bara ställa mig och gråta. Men igår hade jag lyxen att gå på toa hemma innan vi åkte och tog en tablett som lugnar ner, stannar upp om man har diarré. Hela resan utan ett gnäll från magen, ni kan inte ana hur trygg jag kände mig och lättad.

Han ska åka iväg och slå några bollar, det är så det låter när det är golf på gång och jag suckar av den efterlängtade njutningen att få vara själv en stund, efter tre veckors frotterande dygnet runt. Själv är en dyrgrip, när man bor i en liten stuga på landet, att vara i sina egna tankar, inte höra arbetande ljud från tomten, inget som kommer in och dricker vatten, pratar en stund. En lyx att få vara i sig själv ensam, samma lyx att ha någon att dela sitt liv med.

Jag brukar titta på honom på nätterna, han sover så gott fast lampan min lyser, jag har först ett lätt korsord som ska lösas, lätt? Man kan väl inte begära vad som helst vid småtimmarna på natten. Sen ska det läsas, tar några timmar för mig att somna. Men som sagt, det är då jag tittar på honom och känner kärlek och förundran över att det blev som det blev, med oss, med hela vårt liv. Han har vacker profil, en snygg man helt enkelt, vilket jag har fått höra genom åren.

Tänk att jag ännu slås där på nätterna av att ”de tu skola bli ett” som prästen sa, att det skulle bli ett för livet äktenskap, för det vet man ju aldrig, hur det egentligen blir, när man står där som brud inför prästen. När jag tänker tillbaka på allt som har hänt genom åren, på allt jag minns och allt som bara glidit iväg i glömskans mörker. Så blir jag rädd, rädd att han ska glida ifrån mig, rädd att vakna en morgon och upptäcka att han bara har slutat finnas. Det var en vän till mig som upplevde det med sin fru, han vaknade och upptäckte att hon låg död bredvid honom, få berättelser har hemsökt mig så mycket som den.

Eller att han möter en ny kvinna och bara går sin väg, är det bara jag som tänker så? Känner man någonsin en annan människa?

Att bli övergiven, ensam kvar, oavsett orsak är inget jag vill uppleva. Jag vet att jag är kapabel att klara mig själv, den biten skrämmer mig inte. Men saknaden, tomheten, samtalen vi har, omsorg och det gemensamma livets alla delar.

Näää, nu släpper jag detta, det lever som ett eget liv om det får chansen.

Nu, ska jag njuta och bara vara.