Öppna dörren, möta tomheten

Mitt huvud har börjat planera för storstädning av stugan, byta i sängarna och tvätta upp det plus lite kuddfodral och tunna filtar. Semestern går in på sista veckan och jag känner mig dubbel, vill bara stanna kvar här i vårt paradis, samtidigt som det ska bli skönt att komma hem.

Att komma hem efter fem veckor på annan ort brukar vara en märklig känsla. Öppna sin dörr och mötas av ett intet, så tomt som det är, att komma hem efter frånvaro, bor jag verkligen här i detta tomrum, utan doft, utan energi.

Jag får på något vis bryta mig in och inta mitt eget hem, för att det ska bli mitt igen. Jag har som vanligt fått en massa fåniga tankar om hur mitt liv hädanefter ska bli, japp, här ska motionscyklas varje dag hehehe! Bara en sån sak, rena straffet att komma hem, alltid ska en späkas på något vis. Sen måste jag släppa mitt slappa ätande, just i värmen överäts det inte, men jag har halkat ur det, som fick mig att gå ner i vikt. Känner ett kraftigt motstånd/rädsla mot att våga ställa mig på vågen där hemma.

Maken håller på och tar bort överflödigt kitt från fönstren, som han ska måla sen. Själv har jag funderat över hur illa kroppen far av att jag nästan alltid ligger ner. Ojoj sån galenskap eller hur? Jag får ont i huvudet och örat på vänster sida, den sida jag ständigt lutar i handen. För väldigt många år sedan konstaterade maken och jag att min förmodade tidigare inkarnation var i Rom, liggandes, matandes med vindruvor. Hoppas kan jag ju att det var jag som låg och gapade, men förmodligen var jag slaven som stod för all service.

Men skämt och sidor, jag tvingar mig att sitta upp vissa timmar, fattar inte varför jag slappnar av, trivs bäst med att ligga på sidan och göra det mesta. Jo, stickar också liggande, läser, äter, glor på TV, läser på paddan och skriver. Om jag nu bortser från hur illa det förmodligen är för kroppen, varför känns det som att det är finare att som maken t. ex. sitta och läsa i flera timmar? Lite samma skamkänsla som att inte vara morgonpigg, men det är ju inget jag smyger med, men det handlar om samma känsla.

Mina barnbarn kommer nog som vuxna prata om mig, som att jag alltid låg ner hahaha! Men är det några som har vunnit något på att ha mig där i soffan, så är det barnen, de vet alltid var jag är och vet att jag alltid har tid att lyssna, berätta om livets alla mirakel. När de springer förbi på altan, så vet de exakt, var de ska titta för att se mig och vinka innan de kommer infarande.

Så väl hemkommen från semestern gäller att sitta upp, cykla och hålla diet. Jag kanske skulle stanna på landet?

8 reaktioner till “Öppna dörren, möta tomheten

  1. Nu ska du få en devis från Kina. Varför stå om man kan sitta – varför sitta om man kan ligga?

    Tillika kan vi åberopa att vi ingår i djurriket. Nja… inte fisk förstås. 😀 😀

    Hälsar en från soffkanten ❤

    1. Så skönt att höra dina kloka ord, det måste ju vara så när kroppen så tydligt visar att den mår bäst så. Det ska gudarna veta att jag har testat att ligga på andra sidan, satt en klocka som ringde varje timme upp och gå rör på mig i fem minuter, äsch så jag har försökt att sitta hela tiden. Jag blir helt slut. Men jag donar hemma, bakar, lagar mat, och plockar med vanligt görande i hemmet och bort kan jag gå och sitta kan jag på kalas, middagar och vid besök. 🙂

  2. Sådana betänkligheter har jag inte utan tillåter mig att göra det som jag gillar. Själv har jag aldrig förstått varför det skulle vara finare att vara morgonpigg? Förr var det bara arbetarklassen som var uppe i ottan medan välbeställda unnade sig att sova ut. Däremot är jag djupt imponerad av att du kan sticka liggandes. Vilken talang!

    1. Hahaha jag har tränat liggande stickning i många år, en redig kudde bakom ryggen funkar bäst, men ett liggande på sidan med kuddar funkar också, sitter ju halvvägs upp med överkroppen. Kanske skulle börja hålla kurser om hur livet levs liggandes på sidan i soffan. Hon Adamo tycker i sin tidning att vi kvinnor ska ha en ny sista karriär, innan vi viker ner oss för gott. 🙂

  3. Skulle helt klart stanna kvar 🙂 Alla dessa måsten och borden. Men vi får ta en dag i taget. Kommit igång bra med VK och 1300 kcal, men är nog mer hungrig, dock har det gått bra. Utan mina rivna morötter har det inte gått. Det har dock inte ”skuttat” ner. Sedan kom det besök en vecka och det skulle grillas och drickas bubbel och göras lite gott med rödavinbärsbakelser. Visst kan jag sitta där och titta på men det funkar bara en kväll av sju. Klarar hela dagen men det är kvällarna som är svåra. Försöker jag spara är jag koleriskt hungrig när jag kommer hem och då blir jag inte mätt oavsett vad jag äter. Balansgång. Motionen är ett sorgligt kapitel. Zumbaterminen närmar sig och förhoppningsvis ger det en boost att röra på mig mer. Har ju kroppen i behåll så jag har inga ursäkter mer än latmasken som biter sig fast med korta mellanrum 🙂 Kram

    1. Hemma är jag och som sagt imorgon smäller det, VK fast jag kör med 5:2, men det ska jag inte börja med imorgon, så där pang på rödbetan, det är dömt att misslyckad. Jag smyger igång ska ta första fastedagen på torsdag. Jag är precis som dig, kvällarna är hungertiden, jag brukar spara så mycket som möjligt att ha då att stoppa i hålet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s